Jag tittar alltid på Svenska deckarakademins listor över årets bästa deckare. Dessa var nominerade till bästa översatta deckare:
Amy Engel: Alltid en
dotter (”The Familiar Dark”, övers. Manne Svensson; Albert
Bonniers Förlag)
Cara Hunter: Ingen utväg (”No
Way Out”, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
Deon Meyer: Villebråd (”Prooi”,
övers. Mia Gahne; Weyler)
Denise Mina: Verkliga brott (”Conviction”,
övers. Boel Unnerstad; Modernista)
Olivier Norek: Ytspänning (”Surface”,
övers. Cecilia Franklin; Sekwa)
Jag hade sen tidigare läst Hunter,
Mina och Noreks böcker. Alla väldigt bra. Men kvar har jag Engel och Meyer. Så
det var bara att sätta igång. Alltid en dotter var riktigt bra. En klart
annorlunda miljö för den är förlagd till fattiga Ozark Mountains i Missouris.
En stad man vill lämna men det kan vara svårt att genomföra. En som blev kvar
är Eve. Hon försöker få livet att gå runt och hon har sin dotter 12-åriga June
att kämpa för. June ska få en så bra uppväxt som möjligt med de urusla
förutsättningar hon har. Sin egen vill hon helst glömma och hon har brutit med
sin mor. Till sin hjälp och stöd har hon sin bror (som mot alla odds blivit
polis).
Men så händer det ofattbara. June
och hennes bästa vän hittas döda – mördade. Allt Eve levt för är borta. Det
blir en nedåtgående spiral men samtidigt är hon fast besluten att hitta den som
mördat barnen. Hon börjar söka upp folk hon inte borde besöka, ställa frågor.
Hon tar till om och med kontakt med sin mor för att få hjälp. Många hemligheter
finns bevarade och mycket är inte som man tror. Det är både brutalt och
hjärtskärande men Eve visar en styrka som få andra. Läs den!
/Liselott
Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar