onsdag 30 december 2020

"Alltid en dotter" av Amy Engel

Jag tittar alltid på Svenska deckarakademins listor över årets bästa deckare. Dessa var nominerade till bästa översatta deckare:

Amy Engel: Alltid en dotter (”The Familiar Dark”, övers. Manne Svensson; Albert Bonniers Förlag)
Cara Hunter: Ingen utväg (”No Way Out”, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
Deon Meyer: Villebråd (”Prooi”, övers. Mia Gahne; Weyler)
Denise Mina: Verkliga brott (”Conviction”, övers. Boel Unnerstad; Modernista)
Olivier Norek: Ytspänning (”Surface”, övers. Cecilia Franklin; Sekwa)

Jag hade sen tidigare läst Hunter, Mina och Noreks böcker. Alla väldigt bra. Men kvar har jag Engel och Meyer. Så det var bara att sätta igång. Alltid en dotter var riktigt bra. En klart annorlunda miljö för den är förlagd till fattiga Ozark Mountains i Missouris. En stad man vill lämna men det kan vara svårt att genomföra. En som blev kvar är Eve. Hon försöker få livet att gå runt och hon har sin dotter 12-åriga June att kämpa för. June ska få en så bra uppväxt som möjligt med de urusla förutsättningar hon har. Sin egen vill hon helst glömma och hon har brutit med sin mor. Till sin hjälp och stöd har hon sin bror (som mot alla odds blivit polis).

Men så händer det ofattbara. June och hennes bästa vän hittas döda – mördade. Allt Eve levt för är borta. Det blir en nedåtgående spiral men samtidigt är hon fast besluten att hitta den som mördat barnen. Hon börjar söka upp folk hon inte borde besöka, ställa frågor. Hon tar till om och med kontakt med sin mor för att få hjälp. Många hemligheter finns bevarade och mycket är inte som man tror. Det är både brutalt och hjärtskärande men Eve visar en styrka som få andra. Läs den!

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar