”Kajakbyggerskan” av Gunilla Cullemark

Ibland ramlar man över böcker som ger en oväntade reaktioner. Jag läser sällan feelgood men det här är en historia som ligger lite åt det håller, men inte bara. Här finns både djup och svärta, mod och en ovanlig kreativitet. Och så upptäcker jag slumpmässigt innanför bokens omslag att författaren vuxit upp i Ronneby!

Det är i alla fall Mias livskris vi får dela. Hon är i femtioårsåldern och utan barn, när hennes sambo sedan många år plötsligt lämnar henne för en yngre kvinna. Inget nytt under solen där… Men – sättet hon angriper sin svarta livssituation på är desto originellare och onekligen upplyftande.

Genom jagberättande, som gör att Mias tankar och känslor verkligen kryper in under huden samtidigt som jag ofta ler åt hennes småironiska uttryckssätt (jag älskar hennes självdistans!), orkar jag ta mig igenom hennes totala livskris med djup ångest och självisolering. Dagarna genom sjukskrivningen ägnas åt att sova, betrakta världen utanför köksfönstret och att slösurfa på nätet. Köksfönsterbetraktandet kommer dock så småningom att bidra till både en och annan oväntad vän - trots henne motvilja till alla typer av sociala kontakter, och slösurfandet råkar landa henne på en sida om kajakbyggande. Av alla märkliga saker. Och – trots att hon aldrig paddlat kajak, aldrig ägnat sig åt friluftsliv, eller för den delen vet något över huvud taget om hantverk, verktyg eller båtar – så, sjukskriven som hon är bestämmer hon sig för att göra det mest oväntade – och modiga; nämligen att bygga en kajak. För hon måste framåt… och släppa taget om allt som ligger bakom.

Och det är väl här som feelgoodbiten kommer in – den där kajakbyggarsidan drivs av australiensaren Jim, som inspirerar och stöttar Mia på hennes väg. Men peppning och praktisk stöttning får hon också av den något äldre mannen hon hyr verkstadsplats utav. Och hans kvinna. För från fullständig slöjdarnovis blir hon allt duktigare och allt känsligare i fingertopparna, och resultatet talar för sig själv…

Den nya oväntade riktningen som livet tar sig är så fint beskrivet, och här finns en närhet till Mias känslor och kroppsliga reaktioner som känns både vardagligt och äkta. En utvecklingsroman av det finare och verklighetsnära slaget. Och en sympatisk historia och människa, som det är lätt att tycka om!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.