"Stöld” av Ann-Helén Laestadius

Ann-Helén Laestadius har tidigare skrivit flera barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken SMS från Soppero. Boken Tio över ett, som Tuija recenserat här i bloggen, vann Augustpriset 2016 i kategorin bästa barn- och ungdomsbok.

Eftersom jag tyckt om det jag läst av Ann-Helén Laestadius tidigare, blev jag nyfiken på Stöld som är hennes första roman för vuxna. Författaren är same och har sina rötter i Nedre Soppero.

Stöld utspelar sig i Sápmi, samernas land som sträcker sig över stora delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Trots att Sápmi är en så stor del av vårt land, är nog kunskapen om samernas liv och rennäringen inte särskilt stor i södra halvan av landet. Den här boken har alla möjligheter att ändra på detta.

Boken börjar med att den nioåriga Elsa tar sina skidor och stakar iväg över sjön bort till rengärdet. Hon vill visa att hon är stor nu, vill överraska familjen med att förbereda utfodringen av renarna. Men när hon närmar sig rengärdet hör hon en skoter på tomgång. Hon ser en man som håller i en blodig kniv. Är det hennes ren han har dödat, hennes Nástegallu? Öronen med märkningen är avskurna, men hon ser ändå att det är Nástegallu.

Elsa vet vem mannen är, men hon berättar inte för någon att hon sett honom och att han sett och hotat henne.

Hon får följa med när pappa åker till polisen och anmäler den dödade renen, eftersom det är hennes ren och hon hittade den. Men hon berättar inte att hon vet vem som dödat den. Trots att det varken är första eller sista gången Robert Isaksson dödar en ren, tiger hon om vad hon sett. Hon bär upplevelsen och ångesten ensam genom alla år.

Elsa har en storebror som heter Mattias. I grannhuset finns Anna-Stina som är två år äldre och liksom Elsa går i sameskolan i grannbyn. Anna-Stinas morbror Lasse är ett par år äldre än Mattias och bor ibland med sin systers familj. Det är framförallt de här två familjerna, och personer i deras närhet, som vi får följa genom boken.

Trots flera dödade renar rubriceras brotten enbart som stöld. Nástegallu dödades och lämnades kvar, ibland hittar man slaktade renar där innanmätet, horn och klövar ligger kvar i snön. Polisen har ingen möjlighet att komma när de larmas. De skyller på prioriteringar och stora avstånd.

De sista två tredjedelarna av boken utspelar sig tio år längre fram i tiden. Elsa har hunnit bli 19 år och jobbar extra i sin gamla skola. Samtidigt ökar trakasserierna mot samerna. När inget annat hjälper tar Elsa saken i egna händer och ställer säckar med slaktrester, som hon hittat, utanför polisstationen.

Konflikten mellan samerna och de som är emot rennäringen trappas upp mer och mer. Slutet av boken är väldigt spännande och närmast thrillerartad.

/Sara