Livet sjunger på sista versen och Johan gör vad han kan för
att lura hemtjänsten att komma till honom oftare än vad som kanske behövs. Allt
för att dämpa ensamheten. En fyrtioårig Anders har plötsligt dykt upp med hemtjänstpersonalen
dagtid, men Johan noterar att Anders verkar jobba i nattjänsten också. Sover
karln aldrig? Och varför luktar han sprit och ser så nedgången ut? Kan han
också se den lilla indianflickan Cadence som skymtar i lägenheten då och då?
I den andra delen får vi följa hur den sjuttonårige Johan
från Halmstadtrakten sätter sig på Amerikabåten 1938 med ett enda mål i sikte.
Det enda han kan säga på engelska är ”Hello. I´m from Sweden. I´m seventeen
years old and I want to work as a cowboy on a ranch”. Mot alla odds hamnar han
faktiskt så småningom på en ranch i Utah, där cowboylivet kanske inte blev som
han tänkt sig. Och en natt när han ofrivilligt blir kvar långt ute i obygderna
träffar han en liten övergiven navajoflicka som lämnats att dö. Johans inre
kompass vägrar låta honom lämna henne där utan istället tar han henne med sig
tillbaka till ranchen, vilket får oanade och dramatiska konsekvenser.
I den tredje och avslutande delen får vi en inblick i hur
livet ter sig för läraren Anders, som de två senaste åren grävt ned sig i sin
sorg över sonen som drunknade, sonen som aldrig blev äldre än fem. Endast
alkoholen bär honom vidare från dag till dag, han har slutat leva och vet inte
om han ens vill överleva längre. Allt har förlorat sin mening. Men när Johan
plötsligt blir jättedålig etableras någon form av samförstånd de två männen
emellan – för visst lever en person så länge någon minns henne?
Det är onekligen en väldigt naken och rörande inblick i två
väsensskilda livsöden, och dessutom skriven på ett vackert språk - en bok att
tycka om och som jag kommer att bära med mig länge. Det vet jag.
/Tuija
Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar