Det är i djup sorg som Helen McDonald bestämmer sig för att ta upp sin barndoms favoritsysselsättning och träna en rovfågel, denna gång en duvhök. Natur- och fågelintresset har följt henne sedan hon var liten och nu efter faderns död dras hon till falkenerandet som en tillflykt. Helen hoppas få lindring i den annars förlamande sorgen.
Men vägen dit är inte enkel, det tar tid att tämja ett vilt djur. Hon köper höken från en uppfödare på Irland och hämtar den i en papplåda i Skottland. Efter en lång bilresa då hon bara kan höra skrapandet av klor och känna dess tyngd blir första steget att skapa ett band till fågeln. Helen börjar med att döpa sin duvhök till Mabel.
Falkenerarkonsten går långt tillbaka i tiden. Det är en flertusenårig jaktmetod som härstammar från Asien och en mängd olika rovfåglar har använts. I England var falkenerarna tidigare aristokrater och de jagade i slutna sällskap. Helen berättar också om hur författaren T H White försökte manna (tämja) en duvhök vilket han har skrivit om i sin bok The Goshawk. Jo det är samme T H White som skrivit Svärdet i stenen. Så parallellt med Helens mödor med Mabel följs Whites dito med sin hök. Den bakgrundsbeskrivningen är inte oviktig för både T H White och McDonald vill fly in i något annat, från en värld som stundtals upplevs som obarmhärtig.
Samtidigt som träningen av Mabel blir mer intensiv fördjupas Helens depression och hon blir alltmer folkskygg. Men med tiden lättar sorgen och till slut har höken och Helen blivit ett jaktpar. Bandet som började med namngivningen har nu blivit en stark relation, slutligen kan Mabel få flyga helt fritt.
Det märks att Helen McDonald är en van skribent men mer än så. Hennes skildringar av naturen, himlarna och höken är utsökta. Jag får ett sug efter att få uppleva dimmorna, landskapen och ljuset hon beskriver. Och jag kommer definitivt att spana efter siluetter av rovfåglar hädanefter.
Helen McDonald är författare, filosof och historiker. Vill du veta mer om henne finns en fin intervju här. Från australisk radio, 58 min.
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar