Jag älskade flickböckerna som utspelade sig på
internatskolor när jag var yngre. Vänskap, intriger, hyss och äventyr. Så det
är med stort nöje jag känner igen detta i Emily Lockharts bok Den ökända
historien om Frankie Landau-Banks. Det är en samtidens internatskola men jag
skrattar ändå igenkännande åt hierarkier, hemliga sällskap, intrigerna men
främst hyssen. Dessutom upplever jag att berättelsen har en speciell ton. Jag
vet inte om det är sättet författaren skriver på, tilltalen eller språket eller
kanske stämningen jag hamnar i när jag läser. Kanske inkluderar det hur
Frankies åsikter och syn på sig själv, vänner och elever runt hennes skildras. Hur
det nu är sitter jag här och småler när jag tänker på boken.
Det första jag läser i boken är Frankies bekännelse där hon
tar på sig ansvaret för några hyss som skett på skolan. De som sedan
följer är att vi får lära känna Frankie och veta upprinnelsen till händelserna.
Jag gillar det mycket. Frankies analyser och hennes iakttagelser om sig själv
och andra. För när hon kommer tillbaka för att gå andra året på skolan så syns
hon. Hon går från osynlig till synlig och börjar dejta en av killarna i
innegänget. Är det bara för att hon fått lite former under sommaren? Frankie
grunnar om de omkring henne ser till mer än ytan? Eller är det som när hon är
hemma att de ser henne som lilla gumman och missar att hon utvecklas inte bara
till det yttre utan även inuti. Vem ser längre än till ytan? Vem ser hennes
potential till stordåd? Det är en härlig berättelse om hemligheter, vänskap och
kärlek.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar