Så heter blekingska Sara
Paborns roman, som även denna berör familjerelationer – här framför
allt systerskap. Men det är också en bok om resande – förvisso ända till Paris
och lite till, men framför allt om en inre resa - en lillasysters resa mot självständighet,
bort från en storasysters skugga.
För Marissa är storasystern med den unika måleribegåvningen
som vid 17 års ålder struntade i kraven och rymde iväg utomlands, Frida är den
sju år yngre, helt vanliga lillasystern som alltid stått i hennes skugga, och
som väntat, och längtat och undrat över när storasystern egentligen ska komma
hem igen. Och så en varm sommardag överraskar plötsligt Marissa den nu 17-åriga
Frida med att dyka upp med sin italienske pojkvän Fabiano. Frida är ensam hemma
eftersom mamman är bortrest på jobb några veckor, så hon hakar på besökarna på
en tripp till Osby, i jakt på Marissas gamla bildlärare. Denne, hoppas de, ska
kunna hjälpa till att värdera en förmodat antik trämadonna, som de skulle
behöva sälja för att snabbt få ihop lite pengar, som de lider viss brist på.
Dock visar sig bildläraren bo i Paris för stunden, och Marissa och Fabiano
övertalar Frida att följa med även dit. Ända dit. Frida som aldrig varit
någonstans egentligen, och bara längtat efter att göra något, bli någon, vara
någon. Till skillnad från den bleka intetsägande person hon tycker att hon är.
Så vad gör hon – jo, tar ut alla sina körkortsbesparingar, som Fabiano inte är
sen att sätta sprätt på, och hakar på. Mot Paris. Och mamman vet ingenting och
bör väl kanske helst inte veta heller…
Det är en ganska rörande bild av systerskap, framför allt om
den yngres beundran och längtan, men också om de roller man har/får/tar sig, i
en familj. Det är också en roman om längtan efter att växa upp, om krav
förknippade med en begåvning, om oväntade och intressanta möten, om svärta,
sorg och allvar. Jag tycker mycket om den lite stillsamma humorn, men än mer
det filosofiska anslaget i och den poetiska tonen rakt igenom hela romanen. Paborn är en intressant berättarröst!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar