Vilken pärla jag fick tag i! Graham Swift är en författare
jag egentligen inte alls känner till men vars namn känns bekant. Jag läser om
honom i Alex författarlexikon. Hans genombrott kom redan 1983. Men bara ett par
av de tidiga romanerna har översatts till svenska (den senaste 1996). Vi har
inte kvar någon bok av honom varken på svenska eller engelska utom den här nya
Mödrarnas söndag. Han beskrivs i författarlexikonet så här "Swift är en komplex berättare som gärna låter ett historiskt
skeende utvecklas åt olika håll. Enkla människor konfronteras med livets stora
frågor i en väv där händelser och människor påverkar varandra." Just så är det i Mödrarnas söndag.
1924, den dag då alla anställda får
resa hem till sina mödrar och hälsa på. Men tjänsteflickan Jane Fairchild har
ingen mamma att resa till. Istället träffar hon sin älskare. Vi följer Jane vad
som händer henne denna dag, vad hon är med om och vad hon tänker. Men vi följer henne även som 80-åring vad hon
tänker om sitt liv. Allt ihop snyggt ihopvävt och slingrande om vartannat. Hon
ligger kvar i sängen när hennes älskar måste åka iväg på en lunchdate. För
första gången var Jane inbjuden till hans hus. Hon är den enkla tjänsteflickan, han är
den rike sonen på granngodset….
Jag dyker in i berättelsen och hennes liv. Följer den
böljande resan av händelser och tankar. Jag vet aldrig vad som ska hända. Men
det jag vet av förhandsinformationen om boken är att något avgörande kommer att
ske. Men vad!? Blir de påkomna, blir hon gravid vad, vad, vad? Spänningen
stegras på ett omärkligt sätt. Jag väntar hela tiden på mer. Är fast i
berättelsen. Till slutet.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar