Serafers drömmar av Ola Wikander

Serafers Drömmar

Första delen i serien ”Stjärnan, Gryningens son” av Ola Wikander.

Ja, nu var det länge sedan jag skrev någonting på den här bloggen, jag har suttit fast i Ola Wikanders verk under en lång tid.

Jag hade svårt att få flyt i mitt läsande av ”Serafers Drömmar”, det kändes som om språket motarbetade mig titt som tätt. Det är dock en väldigt bra story, och även om det gick långsamt så kände jag aldrig att jag inte ville fortsätta läsa.

Ibland hittar vi böcker som helt enkelt inte är helt enkla att läsa. Ofta är just dessa böcker de verk som vi kommer ihåg under många år framöver. Om du läst böcker av exempelvis Dostojevskij eller Kafka så vet du vad jag menar, jag bär fortfarande med mig ”Brott och Straff” och ”Processen” som jag läste när jag gick på gymnasiet.

Jag tror att Ola Wikanders bokserie kan höra till den kategorin, inte för att den är deprimerande eller samhällskritisk, utan för att den helt enkelt får läsaren att ta det lite lugnare, att fundera lite extra. Ibland är det just den typen av litteratur vi behöver, och redan nu kan jag erkänna att jag funderar över bokens frågeställningar om mänsklighet och vad skillnaden är mellan begränsningar och moraliska gränsdragningar. Missförstå mig rätt, jag försöker på intet sätt jämföra Ola Wikander med Kafka, men jag tror att den här boken kommer följa med mig under en lång tid framöver.

För även om det i grund och botten är början på en fantasytrilogi så finns det väldigt djupa och fundamentala frågeställningar i boken.

Karaktärerna är lätta att komma i kontakt med, personligen var jag väldigt förtjust i Serafen Ambrogael och hans kamp mot sin höjdskräck. Vilken fantastisk tanke. Det blir än bättre av att han också är lätt att tycka om.

De olika karaktärerna är tydligt definierade utan att kännas som pappersfigurer, och det är lätt att hålla dem isär, de har sina egenheter och speciella drag.

Det finns en hel del saker i boken som är minst sagt värda att fundera över, och jag tycker att det är en bok värd att läsa. Se bara till att du har gott om tid, och att ta pauser. Språket är vackert, men aningen avancerat och det känns ibland som om jag läser brottstycken ur en 1500-talsroman, snarare än en dystopisk framtidsbild från 2012. Jag har planerat att fortsätta läsa serien, men ska först ta mig an någonting lite mer lättsmält tror jag.

/Andreas

Beställ boken på biblioteket hemsida eller läs den direkt som e-bok.