”En dag ska jag lämna allt det här” av Katarina Bivald

Och just det gör den 33-åriga huvudkaraktären Henny redan på första sidan. Alltså lämnar. Och inte bara platsen, den så älskade lilla skrutthålan, utan rent av själva livet. Hon blir påkörd av en lastbil och dör. En lite brutal inledning kanske, men det här är själva grejen med romanen – Henny dör, men hänger med lite vid sidan om - som i ett limbo, som ett spöke – för hon har bestämt sig för att inte bara lämna alla nära och kära åt sina eländiga, ledsna öden utan att först försäkra sig om att de kan bli lyckliga. Igen?
Lite klichéartat kan det tyckas, och jag har läst ett flertal tonårsböcker på just detta tema, men det finns så mycket värme och kärlek och omtanke och smärta i romanen, så det går lätt att bortse ifrån. Lite feelgood skulle man kunna kalla romanen - trots att mycket är lite sorgligt på väldigt många olika sätt och bär stora stråk av allvar och eftertanke – för den andas avsevärt mycket humor, också!

Nåväl. Det är inte bara Henny som ska lämna allt det här, det är en lite sliten fras hos många hon känner. Hennes stora kärlek i livet, Michael, gjorde det verkligen – lämnade hålan Pine Creek i Oregon. Hans livsdröm var att bli geolog och resa världen runt för att utforska den – och det var precis vad han gjorde. Han lämnade Henny kvar. Och sin absurda familj. Men kom tillbaka efter 15 år, hann bara få sig en magisk helg med Henny, för - då lämnade hon ju allt det här…

Kvar blev också hennes hjärtas bästis MacKenzie, som hon drivit det nedslitna motellet med i många år. Motellet som MacKenzie alltid älskat, platsen dit världen kom till dem istället.
En annan kär vän som också drog iväg och lämnade allt var Camila, den idag egentliga ägaren till motellet, som egentligen återvänder först till Hennys begravning. Och dessa, liksom en handfull till såsom Hennys far, Michaels familj och lastbilschaffisen som körde på Henny, får vi följa på deras fortsatta resa vidare i livet, där motellet blir den gemensamma nämnaren för dem alla. Men på vilket sätt! För det är onekligen en sanslöst ultrakonservativ liten småstad - en riktig håla - som de bor i, med stora protester kring bl a homosexualitet - som tidigare, men än mer nu, splittrat staden som totalt går överstyr i Jesu namn. Men det är också en handfull sanslöst påhittiga och kreativa personer som fortsätter att slåss för det självklara och rättmätiga.

Det är onekligen ett uppfriskande gäng som befolkar romanen, med den starka, tuffa, luttrade Mackenzie i spetsen – och förstås den varma, kärleksfulla, omtänksamma Henny, som i sitt tillstånd bekymrar sig så för hur det ska gå med alla deras gemensamma minnen när inte hon finns kvar och vårdar dem… Och som sörjer dem de var och dem de tvingades bli – och allt det de hade kunnat bli om de bara hade fått lite mer tid… Utan att avslöja för mycket går förstås allting in i en ny tid nu, en ny era, med nya utmaningar, och nya vänskapskonstellationer. Trevlig läsning utlovas!

/Tuija

Reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida. Kan läsas direkt som e-bok.