”Säg inget om Lydia” av Celeste Ng

Förra året släppte författaren ”Små eldar överallt” som blev en prisbelönt storsäljare, och nu har efterföljaren kommit. Trodde jag. Istället är detta hennes debut, skriven redan 2014, som hennes svenska förlag tydligen valt att översätta nu i efterhand när man noterat framgången. Och det var bra tänkt! Det här är också en otroligt stark och berörande berättelse om en familj, men utan den lilla, lilla humoristiska undertonen som Små eldar… hade. Här är det djupaste allvar för alla inblandade, och romanen är egentligen oerhört sorglig. Men ibland är människors liv sorgliga, och deras öden så sammanflätade att det inte går att bryta sig loss eller ändra det som blev fel. Eller? Om detta må vi fundera över när vi får följa familjen Lee under flera år, och också redan under mamma Marilyns, liksom pappa James uppväxt. Som formade och präglade dem så starkt att de blev just de föräldrar de blev till sina tre barn Nathan, Lydia och Hannah.  

För mammans livsdröm var att inte bli en hemmafru, utan ansedd läkare = att inte vara som alla andra. Pappans dröm, som kinesättling, var att inte vara någon som hela tiden var annorlunda, utan kunde smälta in, överallt, hela tiden = att vara som alla andra, d.v.s. ha många vänner och vara efterfrågad och omtyckt. När mamman sent omsider inser att hon aldrig kommer att kunna realisera sin dröm, projicerar hon den istället på sitt mellanbarn Lydia – hon ska bli den högt ansedda, välutbildade kvinnan bland alla män. Båda föräldrarna utgår ifrån att Lydia har många vänner, är populär, är synnerligen intelligent, helt enkelt har allt. Allt det där de själva traktade efter som unga. Vad de inte ser är att ingenting av det där stämmer med verkligheten. Lydia duperar dem båda, medan ingen ser vem hon egentligen är. Dock ser storebror Nath allt, men säger ingenting. Han är ju lika ensam han. Men ingen ser honom överhuvudtaget, livets all fokus ligger alltid på Lydia som ju ska realisera alla drömmar. Och Hannah, minstingen, ser ingen alls. Hon är, om möjligt, ännu mer osynlig än Nath. Och detta är väl än av sakerna som gör mest ont i mig som läsare – att föräldrarna ser bara den Lydia de vill se, och ser inte sina två andra barn över huvud taget. De finns liksom inte…  

Och en dag finns inte Lydia mer. Till slut tog det stopp. Det ofattbara och overkliga måste få en förklaring, hur kunde detta hända? Det måste vara någons fel, någon utomståendes. Vem har gjort vad, vem är skyldig? När sanningen egentligen ligger någon helt annan stans.

För fem liv söndras - och det är ingenting som sker plötsligt, efter Lydias död – utan det sker sakta men säkert, obevekligt, och de fem liven blir till småsmulor... Alla fem familjemedlemmarna har levt i sin egen lögn, oförmögna att se varandra. Och allas olika förväntningar på livet och varandra finns inbäddade i de mest triviala vardagshandlingar... som ingen utomstående skulle kunna se eller förstå. Ja, det är ett familjeöde som man inte önskar någon, men som det säkert finns flera av, där ute någonstans.

Romanen sätter spår, jag blir både ledsen och beklämd (trots att jag vet att det bara är hittepå) men jag blir också berörd på djupet eftersom de olika personerna speglar så många olika sidor som finns hos oss alla. Familjen Lee kommer jag nog att bära med mig ett bra tag, för så bra är verkligen boken, och jag önskar den många läsare som vill ha något som känns på riktigt. Egentligen säger den svenska titeln ingenting om boken, vilket däremot originaltiteln gör desto mer; Everything I never told you. Vilket är precis det som formar den här familjens öde. Om de bara hade sagt något så…. kanske det inte hade behövt sluta som det gjorde.

 /Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks webbsida.