”De kapabla” av Klas Ekman

Det här var onekligen en av de jobbigare böcker jag läst på mycket länge, trots att det är både välskrivet, skickligt upplagt och riktigt spännande skrivet. Det är Ekmans romandebut - tidigare har han skrivit journalistik och biografier - och han har plockat en hel del inspiration ur det egna livet. Det är en bok i noirgenren – en värsta sortens feel-badroman - som sticker ut genom sina ångestladdade karaktärer som fattar det ena urdåliga beslutet efter det andra och staplar dem på hög. En ganska sjukt skruvad historia, om jag ska vara riktigt ärligt, om väldigt vanliga människor i en vanlig svensk småstad, som bara råkat försätta sig i den sämsta av sitsar…

Och de där väldigt vanliga människorna är Anna och Johan, båda i 35-årsåldern, båda otrogna mot sina respektive, och starten på deras mardröm börjar under en hotellövernattning då Anna egentligen tänkt göra slut. Trots att båda bestämt sig för att satsa på varandra – Johan ligger redan i skilsmässa från sin fru som han aldrig kunnat få barn med, och Anna tänker lämna sin man trots att de har barnen Sixten och Siri ihop. Men hon har alltså ändrat sig, till Johans stora chock, efter att Sixten börjat utredas för autism och behöver absolut stabilitet i livet. Och under ett bråk i bilen på hemväg från hotellet kör de på något. Någon.

Och det är alltså här som det första riktigt dåliga beslutet fattas. I sin fullständiga panik över vad de gjort och att deras affär nu kommer att uppdagas bestämmer de sig för att gömma kroppen en liten bit in i skogen och smiter därefter från olycksplatsen. Men hur kan allting bli som vanligt efter det? Det går naturligtvis inte. Båda drivs på varsitt håll mot ångestens brant – de sover inte, äter inte, fungerar överhuvudtaget inte… för vad har de gjort egentligen? Vad är de för slags människor egentligen?

Och i detta halvhysteriska tillstånd fortsätter de att fatta fler dåliga beslut… För det är inte bara polisen som är intresserad… lite märkliga och udda figurer i grannskapet har noterat deras skumma beteende och skruvar åt dem både här och där. Och – har man redan dödat en person… vad stoppar en då från att dölja spåren genom att döda fler? Ja, lögner leder till nya lögner, som leder till nya misstag, som skapar nya konflikter. Anna och Johan målar in sig fullständigt i det sista hörnet genom de val de gör och hur de lever med de valen. Deras ångest tär förstås på deras psyken på gränsen till det uthärdliga… men även på mitt. Jag våndas nästan lika mycket, och är tvungen att pausa mitt läsande på ett sätt jag nog aldrig varit med om förut.
För hur kunde det bli så här..? Och hur kunde det sluta som det gör?!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.