Så, då har jag läst Kvar av Britta Stenberg som min kollega tipsat om tidigare. En riktigt bra bok. Den utspelar sig efter
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Men den fick mig att vilja läsa mer… och jag
visste att Anna Focks bok fanns. Den har samma tema men utspelar sig mestadels
i Kysjtym i södra Uralbergen.
1957 syns något annorlunda på himlen ett gult moln, Anna och
dottern Nina ser det, troligen ett väderfenomen. Men sedan är det bråttom hem i
väntan på att Annas make Ivan ska komma hem från jobbet. Han kommer hem men är
sjuk, konstigt sjuk och dör snart. När Anna senare, tillsammans med andra,
tvingas städa på ett ställe är vattnet hon doppar skurtrasan i konstigt, liksom
frätande. Men inga förklaringar ges.
1982 följer vi Ninas son Igor som hittar sin skolkamrat Olga
död i skogen. Hon skulle visat något hon hittat i skogen men kom aldrig till
mötesplatsen som de bestämt. Myndigheten menar att en man mördat henne men
varför har hon då ett stort brännmärke på kroppen? Igor tror inte på
förklaringen, kan inte släppa det trots att han utfrågas av KGB. Detta löper
som en röd tråd genom boken. Igor vill finna sanningen och han återkommer
ständigt till det genom livet.
I övrigt följer vi hans vardagsliv genom skola, universitet
och yrkesliv. Och vilket liv… Här ryms hemligheter, vänskapens prövningar,
fattigdom, dystra framtidsutsikter, kärlek, sorg och musik. Det är riktigt
intressant att läsa om hur livet kunde vara för ungdomar i Ryssland på
80-talet. Men inte direkt upplyftande. Men samtidigt finns det ljusa stunder i
livet och i boken, tur är väl det.
Boken är upplagd så att det hoppar mellan Annas berättelse
på 50-talet, Igors på 80-talet och framåt (med hopp) i tiden. Men även andra
människors öden får vi följa ibland. En bok jag varmt rekommenderar. Den var
nominerad till Augustpriset för Årets bästa skönlitterära roman 2019.
/Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar