Olive Kitteridge

Elizabeth Strout – Olive Kitteridge

Man kan likna denna bok vid en novellsamling, den innehåller tretton historier som binds ihop av en gemensam nämnare: fru Olive Kitteridge. Vi får lära känna henne genom separata berättelser om invånarna i en liten ort vid namn Crosby i den amerikanska delstaten Maine. Crosby är en typisk by där alla känner alla, och genom att vi redan i det första kapitlet exempelvis får följa hennes make Henry som dessutom var byns apotekare får vi direkt några pusselbitar serverade.

Olive är en komplex kvinna. Hon var byns lärarinna under många år varför många har en relation till henne. Både barn som lytt under hennes strikta regi och föräldrar till dessa barn bjuder på sina egna historier. Vi får lära känna mannen som efter nogsamt funderande tänker ta livet av sig men som i sista stund hindras av att Olive knackar på bilens fönsterruta och vill småprata lite. Vi får även vara med om en riktig katastrof när Olive och Henry hamnar mitt i en förödmjukande kidnappningssituation som tvingar dem att omvärdera sina liv och sitt äktenskap. Och vi får stå bakom gardinen när parets son Chris har gift sig och hans nya fru står och ondgör sig över Olives klänning. Hon hämnas för övrigt denna oförrätt på ett väldigt roligt sätt.

Min favorit i det stora persongalleriet är den sorgsna Angie. Angie spelar piano varje kväll på stamhaket Warehouse Bar & Grill, men hon lider av scenskräck så hon tar alltid en liten whisky innan hon promenerar bort. Den lilla whiskyn har förvisso blivit lite större genom åren, men hon är ingen alkoholist utan bara lite nervös. Angie tänker mycket där hon sitter bakom pianot, och det är hennes tankar om livet som fascinerar mig så mycket. En enkel människa som stilla funderar kring stora frågor.

Olive Kitteridge gavs ut i England 2008 men kom inte på svenska då, det är nog så att det var den populära tv-serien med samma namn som kom 2014 som möjliggjorde denna fina och lite varsamma översättning. Jag har inte läst boken på engelska men är nöjd med översättningen som målar fram en stillsam känsla för både personerna och environgerna tack vare det ibland nästan lågmälda språket.

/Alex

Boken i biblioteket katalog 

Istvillingar

Åh så härligt att få läsa en bok med riktigt bra driv i. Berättelsen och språket samverkar så jag bara läser och läser. Boken är Istvillingar av S.K. Tremayne. 

Sarah och Angus befinner sig i en hemsk situation. Livet de en gång hade faller sönder runt dem. Av tvillingdöttrarna Lydia och Kirstie finns nu bara Kirstie kvar. Lydia dog i en olycka, ett fall från en balkong. Alla tre försöker de hantera sorgen och saknaden. Jag vet inte vem av de tre som har det värst, troligen Kirstie. 

Nu försöker de få till en förändring – Sarah och Angus har bestämt sig för att helt byta miljö. Familjen flyttar från London till en liten ö i Hebriderna utanför Skottlands kust. Huset är i behov av helrenovering och det krävs för det mesta båt för att ta sig till och från ön. Det är en utmaning de själva valt som väntar dem och det borde kännas bra. Men det är något som inte stämmer, något som skaver. 

Sarah märker att Angus döljer något för henne och när Kirstie sakta förändras och agerar som om hon var Lydia vet Sarah inte vad hon ska tro. Vem av tvillingarna var det som egentligen dog och hur gick det till. Signifikant är att Sarah och Angus inte pratar med varandra. De iakttar och funderar var och en på sitt håll men berättar inget för varandra. Misstankarna växer dem emellan, missförstånd och slitningar blir resultatet. Hur ska det sluta?

Tremayne väver ihop händelser och miljö på ett utmärkt sätt. Jag vet inte om det är en psykologisk thriller, en spökhistoria eller ett relationsdrama jag läser. Men jag vet att det är riktigt bra. 

/Liselott

Boken på bibliotekets hemsida.

Pojken som läste Jules Verne

Han kallas Pyret för att kompisarna är huvudet högre men Nino bär detta med jämnmod för han tänker mycket och inser att om han blir stor och stark kommer han att tvingas bli soldat precis som sin pappa, och soldat vill han inte bli. Soldatlivet kan Nino inifrån för han bor på en civilgardesförläggning i 40-talets Spanien med sin familj. Lägenheterna är trånga och lyhörda och det finns mycket Nino har förstått som hans föräldrar inte har en aning om. Han har insett att livet är ett helvete för pappan som tvingas jaga upprorsmän och vad värre är till och med skada dem. Att sluta skulle vara samma sak som att desertera och då drabbas även familjen. Så soldat vill Nino absolut inte bli.

Då är livet lättare hos Pepe portugisen som bor i en gammal kvarn en bit uppåt bergen. Där kan man fånga kräftor eller bada i bäcken, där kan Nino koppla av och skratta tillsammans med mannen som ingen riktigt vet var han kommer ifrån. En dag får Nino låna en vacker bok av Pepe. Pärmen visar en mystisk ö i ett dramatiskt hav. Så börjar Nino att sluka Jules Verne, en välkommen flykt i det spända läge som alla mer eller mindre befinner sig i Spanien 1948. Andra världskriget är slut men terrorn finns kvar i Spanien mellan nationalisterna och rebellerna som omgrupperat sig och för en gerillakamp mot bland annat civilgardisterna i staden Fuensanta de Martos i Andalusien.

Pojken som läste Jules Verne är en underbar berättelse av Almudena Grandes. Genom Ninos först oskuldsfulla ögon tar vi del av ett inbördeskrig men det inser inte Nino förrän han blivit äldre. Han vet ju inte om något annat än utegångsförbud och att soldaterna bestämmer allt i en hårt reglerad värld. Sakta förstår han orättvisorna och med tiden inser han att ett allvarligt spel sker mitt framför hans ögon. Lägg därtill den stora dos han får av äventyrsberättelserna vilket kryddar Ninos liv och spelar en viss roll senare i boken.

Boken börjar med ett kartavsnitt av Andalusien där allt utspelar sig. Jag hade också velat ha en lista över alla inblandade i berättelsen och deras inbördes relationer. Så ett råd till dig som blir sugen på att läsa boken, jag lovar du blir rikligt belönad, försök att ha koll på alla namnen redan från början.
/Annika

Reservera Pojken som läste Jules Verne i bibliotekets katalog

Dörren till sommaren

Robert A. Heinlein tillhör den gamla skolan av Science Fiction-författare.

Tillsammans med giganter som Isaac Asimov och Clifford D. Simak hjälpte han oss att beskåda en framtid som verkade lika avlägsen som overklig. Nu för tiden är den framtiden samtid, fast det är inte så hemskt mycket som stämmer i profetiorna från Dörren till sommaren. Det finns fortfarande inga tidsresor, vi har inte befolkat några andra planeter och robotar lyser fortfarande med sin frånvaro i hemmen.

Men det är just detta, samt det faktum att Daniel B. Davies lever i vad som endast kan beskrivas som en parallell ”kanske-värld”, snarare än vår egen välkända och ack så vanliga värld som gör att boken är så fängslande, trots att den har nästan 60 år på nacken. Den beskriver det som författaren hoppades skulle bli framtiden.

Det ska kanske tilläggas att konsensusen bland Science Fiction-författare på den här tiden var att framtiden var ljus, vi kommer att ta oss ut i rymden och robotar kommer att bli våra vardagshjälpare. Sjukdomar kommer att hållas i schack med piller och teknologi, människan kommer att få mer och mer tid över till att uppfinna, och till och med åldersdöden kommer vara ett hinder vi överkommer, eller i alla fall håller tillbaka längre och längre.

Men låt oss istället fokusera på den här boken. När vi lär känna herr Davies är han arbetslös, rik som ett troll och fullständigt försupen. Han har blivit fullständigt grundlurad och utmanövrerad. Detta är egentligen inte så konstigt, då han är en lysande ingenjör, men ganska värdelös på juridik.

För att slippa sina problem bestämmer han sig för att ta den så kallade ”kallsömnen”, det vi idag skulle kallat kryostasis, om det funnits. Man fryser helt enkelt ner sovaren i ett antal år, investerar sovarens pengar enligt önskemål och väcker honom eller henne på ett förutbestämt datum, plus/minus en månad.

Vi får följa herr Davies genom en hel massa upptåg, hämndlysten skadeglädje, sorg och lycka, tills vi till slut får följa med honom när han hittar det han kallar ”Dörren till sommaren”. Men det kan jag naturligtvis inte avslöja vad det är, boken är för bra för att jag ska vilja avslöja sådana detaljer. Jag kan dock tala om varifrån han fick idén om Dörren till sommaren.

Herr Davies och hans katt, Petronius (eller Pete som han kallas), bor i början på boken i ett hus med hela elva dörrar. Så när det är snöstorm eller bara riktigt otrevligt väder så drar Pete med sig husse till varenda dörr i huset, för sommaren borde ju finnas bakom någon av dom. Och det är denna metaforiska dörr som herr Davies också letar efter.

Det är mycket trevligt och underhållande att få följa honom på resan och jag rekommenderar varmt att ni som gillar mysiga Science Fiction-historier bekantar er med Dörren till sommaren.

/Andreas

Boken i bibliotekets katalog.

Badhytten

Christina Olséni & Micke Hansen – Badhytten

När det stod klart att Historiska Media skulle ge sig på att ge ut deckare så var jag nog inte ensam om att lägga huvudet på sned. Jag hade dock inte behövt oroa mig, Badhytten är en väldigt rolig bok. Det är en många sätt enkel deckarhistoria som rullas ut, fylld inte bara med humor utan även några fasansfullt pinsamma skämskuddeställen.

Boken börjar med att Egon och Ragnar okynnesspelar på Falsterbos fina golfbana en tidig sommarmorgon. De tillhör inte golfklubben, det har de inte råd med, så de brukar åka ut tidigt om morgnarna och spela lite innan medlemmarna strömmar till. Just denna morgon får Ragnar till ett kanonslag vid det andra hålet, men när han kommer fram till bunkern ser han att klubbens ägare Sven Silfverstolpe ligger där. Stendöd. De blir förskräckta båda två, övertygade om att Ragnar råkat döda Silfverstolpe med sitt fina slag. För att dölja sitt brott lyckas de få upp Silfverstolpes bastanta kropp på hans golfbil som står bredvid, varpå de kör honom till det än så länge nedsläckta klubbhuset. Inne på Silfverstolpes kontor försöker de få dödsfallet att se ut som en olycka genom att kasta honom huvudstupa in i akvariet.

Detta fungerar naturligtvis inte alls, och när de ringt Egons svärson som dessutom är åklagare för att fråga vad de ska göra så råder han dem – mot bättre vetande - att åka därifrån medan han försöker reda ut vad som egentligen hänt. Ganska snart står det klart att Silfverstolpe blivit brutalt mördad, inte av en golfboll utan av en betydligt mer kallsinnig person. Poliserna på orten kliar sig i huvudet eftersom kroppen uppenbarligen blivit flyttad, men varifrån? Och varför? Samtidigt sätter Ragnar obetänksamt upp lappar runtom i Falsterbo där han frågar efter ett borttappat cigarrettfodral som han förlorat på golfbanan samma morgon.

Badhytten är ingen märkvärdig bok, men den är perfekt som eftermiddagsläsning en slö söndag. Persongalleriet är välkomponerat, deckarhistorien är precis så otrolig att man går på det och jag är övertygad om att detta bara är en första del eftersom det i slutet av boken bjuds in till en fortsättning.

/Alex

Boken i bibliotekets katalog.

Två serier av Harlan Coben

Fotograf: Beatrice le Grand

Sitter och funderar på om jag läst några böcker av Harlan Coben innan jag läste de ungdomsböcker han skrivit. Han har kommit med flera stycken på svenska sedan 2003. Han skriver både fristående thrillers och en serier. Det känns som jag borde ha gjort det för namnet känns väldigt bekant och inger en positiv känsla. Men det kanske bara är så att jag satt upp dem väldigt många gånger på biblioteket hyllor, läst på baksidan och inget mer. Men efter att jag läst hans tre ungdomsböcker som har Mickey Bolitar som huvudperson läser jag nu i rask takt hans serie om Myron Bolitar (Mickeys farbror). Jag har nu börjat på bok fem.

Men först ungdomsserien där första delen heter Beskyddaren. Mickey Bolitar bor motvilligt hos sin farbror. Mamma är på behandlingshem för att försöka komma till rätta med sitt drogberoende. Hon hanterade inte särskilt bra att hennes make (tillika Mikeys pappa) dog. I stan där Mickey nu bor försöker han passa in och få en plats i skolans basketlag. Han får oväntade och inte de coolaste vännerna i Ema och Spoon. Hur det går till ska jag inte ens försöka redogöra för. Men de blir vänner och hjälps åt att reda ut mystiska händelser och hjälpa ungdomar som hamnat fel. Det är engagerande och vansinnigt spännande. Berättelsen är fylld att action, oväntade vändningar, svek och hemligheter. Tre böcker har det kommit om Mikey (Beskyddaren, Jägaren och Sökaren). De är sammanhållna av ett mysterium. Är Mikeys pappa verkligen död? Men jag hoppas det kommer fler böcker om Mikey Bolitar.

Böckerna om Myron Bolitar har samma driv i sig. Spänning, humor, action och oväntade vändningar men dock mer våld i dessa böcker. Myron har en spännande bakgrund. Riktigt duktig basketspelare som skadas innan proffslivet ens börjat. Han har jobbat för FBI tillsammans med sin bäste vän Win. Vin är ett personporträtt för sig och drivs av sin egen agenda och sina egna åsikter om vad som är rätt och fel. Passar utmärkt i en bok men jag undrar om han finns i verkligheten... Nu driver Myron egentligen en sportagentur och försöker få klienter. Men i varje bok dras han in i ett mysterie kring en idrottare, söker ledtrådar, pratar med folk och träffar på lömska typer och löser mysteriet. Perfekt underhållning (istället för en halvbra serie på tv) och så har jag riktigt kul när jag läser. Första delen heter Spelaren

/Liselott

Serien om Mickey Bolitar, tre böcker, i bibliotekets katalog.

Övriga böcker av Harlan Coben i olika medier (och flertalet om Myron).
P.S Vill du veta i vilken ordning du ska läsa böckerna om Myron rekomenderar jag ett besök på Harlan Cobens webbsida för FAQ. Sök på den engelska titeln på bibliotekets hemsida så får du upp den svenska översättningen (om vi har den).

Tobakshandlaren

Robert Seethaler – Tobakshandlaren

Året är 1937, Franz är tonåring och bor i den lilla kurorten Salzkammergut i Österrike. Hans mor har dock andra planer för honom, hon vill att han ska komma någonstans och bli någonting varför hon skickar honom till Wien. Otto, som har en tobaksaffär där, är en vän till familjen och har lovat ta sig an pojken. Franz vill inte resa men gör som hans mor har sagt. Väl framme i det gigantiska Wien blir han inackorderad i ett rum bakom affären. Han får som enda uppgift att sitta på en pall innanför butiksdörren och läsa alla dagstidningarna. Varje dag. Detta förstår han inte men han gör som han blir tillsagd, allt medan Otto betjänar kunderna med tillbörlig vördnad och respekt.

Samtidigt vet vi att det pyr och glöder i Europa vid denna tidpunkt. Vi sitter även med facit om vad som komma skall, men det gör inte Franz. Han lever livet som det ter sig på denna pall i Wien, allt eftersom får han fler uppgifter och får även lov att betjäna kunder. Han råkar dessutom kära ner sig i en flicka och bli bekant med Sigmund Freud som är en av tobaksaffärens stamkunder. Allting förändras dock den dagen då en bil stannar utanför varpå några bistra män kliver in i butiken och skriker att de har hört att Otto säljer ”snusk till judarna”. Otto kämpar inte emot och Franz tittar förfärad på när han släpas med ut i bilen. Franz kommer aldrig att få se Otto igen. Historien tar här en ny vändning, både i boken och inte minst i verkligheten eftersom den hela tiden följer de historiska händelserna kring ”Anschluss”, den tyska annekteringen av Österrike 1938.

Jag försöker att vara försiktig med stora ord, men denna bok är inget annat än enastående. En dramatisk historia berättas på ett nästan stillsamt sätt genom ögonen på en tonåring som växer upp väldigt fort när världen omkring honom sätts i brand. Förlaget som ger ut den heter Thorén och Lindskog, de ger ut tysk litteratur som ofta är hur bra som helst men som hittills inte nått den stora massan, varför en bok som Tobakshandlaren känns som ens egen lilla underbara hemlighet.

/Alex

Boken i biblioteket katalog.

Två deckarserier: Rudbergs och Hedströms.

I sommar passade jag på att ägna semestern åt att testa några deckarserier som jag hitintills tvekat att läsa. Den ena var Denise Rudbergs elegant-crime-serie om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och kriminalarna Torsten Ehn och Augustin Madrid. Fallen de utreder utspelar sig mestadels i Stockholms överklass där även Marianne har sitt ursprung. Intriger, spänning och så klart får vi följa huvudpersonernas privatliv i alla böckerna (hitintills 4 stycken). Klart läsvärda och underhållande. 

Den andra deckarserien för sommaren var Ingrid Hedströms om diplomaten Astrid Sammils. Den utspelar sig både i diplomatkretsar i Stockholm och i Dalarnas djupa skogar. I Dalarna finns Astrids motsvarighet ur socialt perspektiv Carina och mot de flesta odds blir de vänner och löser mysterier tillsammans. Jag var väldigt förtjust i Hedströms Villette-serie om 6 böcker där undersökningsdomaren Martine Poirot har huvudrollen. Böckerna om Astrid är minst lika underhållande. Intressant är att de böcker som hitintills kommit ut om Astrid båda har kopplingar till Rumänien. Jag kan ju inte låta bli att hoppas att det ska bli mer av Rumänien i nästa bok om Astrid för jag gillar att läsa om andra länder i deckare. 

/Liselott

Böckerna av Denise Rudberg i biblioteket katalog.

Böckerna av Ingrid Hedström i bibliotekets katalog.

I det tysta

Jag fick tag i en bok av Andrew Taylor som jag inte läst, I det tysta. Huvudpersonen James kontaktas av Lily som han som ung man hade en affär med. Hon berättar att han har en dotter på 25 år, Kate. Kate är i desperat behov av hans hjälp och behöver hålla sig undan några dagar. 
James vet inte hur han ska göra. Han känner inte Kate, har ingen relation till henne och hon känns som en främling. Ska han hjälpa en främling? Men när hon står utanför hans hus kan han inte vägra. 

Så börjar en vindlande resa i nutid och dåtid. Vi får reda på hur James och Lilys relation tar sin början och utvecklas. Kate är inte lätt att hjälpa och hon ber honom ständigt om hjälp. Samtidig försvinner hon ibland för att dyka upp på nytt. James fru tror han har en ung älskarinna och lämnar honom för att tänka. James träffar på olika människor när han försöker hjälpa Kate. De berättar alla olika historier. Vad har hänt egentligen? Är Kate hjälplös eller manipulerande. 

Andrew Taylor är riktigt bra på att skapa människor som är allt annat än svarta och vita. Först tror jag att James är hjälten. Men sakta mejslas hans historia fram och avslöjande görs. Det är spännande, finurligt och jag har svårt att släppa boken. Vad är det egentligen som utspelar sig i det tysta…

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Låt mig ta din hand

Tove Alsterdal skriver spänningsromaner. Hon intresserar sig också för historiska skeenden vilka kan påverka människor i generationer. I Låt mig ta din hand har hon fördjupat sig i Argentinas mörka år mellan 1976-1982. Ni minns kanske namn som Dagmar Hagelin, Jorge Videla, ambassadör Harald Edelstam och bilder på "De galna mödrarna" i sina vita sjaletter?

Militärjuntan i Argentina torterade och dödade människor som tänkte och tyckte annorlunda. Motståndare fanns men levde farligt och likt många andra från Chile och Uruguay flydde de för sina liv. Några hamnade i Sverige.

Kom ta min hand utspelar sig på två tidsplan. Den ena idag i Stockholm där två systrar lever helt helt olika slags liv. Helene värnar om sin lilla familj och vill skydda den från allt ont, Charlie är gränslös och sökande hon ifrågasätter Helenas tomtebolycka med ett hånflin. De umgås nästan inte alls. Flickorna blev i unga år övergivna av sin mamma. De vet inte vart hon tog vägen. Uppväxten hos fosterfamiljen splittrade flickorna eftersom Helena kunde anpassa sig till det nya livet medan storasyster Charlie mindes och saknade sin mamma mer. Så en dag hittas Charlie i en blodpöl. Allt tyder på att hon dödstörtat från sin balkong. Helena ombeds ta hand om sin systers efterlämnade saker.

Det andra tidsplanet är sent 1970-tal. Ing-Marie blir störtförälskad i en studiekamrat på folkhögskolan. Han har flytt tortyrkamrarna i Argentina men vill återvända för att fortsätta kampen inifrån landet. Ing-Marie vill förändra världen och vad kan väl vara bättre att göra det än i frontlinjen? Ing-Marie reser från sin familj, överger sina två döttrar. Hon har en diffus tanke om att återkomma när hon gjort sin plikt.

Polisen avskriver Charlies död som ett självmord men Helene stöter på dokument som visar att Charlie var något på spåren som förmodligen satt igång mörka krafter. Vilka och vad? Motvilligt börjar Helene med att öppna systerns dator och kommer in på en datingsajt där Charlie kallar sig Billie Jean. Helenes nyfikenhet väcks.

Vem som ligger bakom Charlies död glider åt sidan när vi gör en tidsresa till Argentina där nästan ingen går säker. Det finns ögon och öron överallt. Den godtrogna Ing-Marie vill revolution men anar inte i vems nät hon fastnat.

Bitvis riktigt spännande. Trådarna blir fler och fler ju längre in i boken jag kommer och när de kopplas ihop med nutiden serveras en del kluriga lösningar som har med ekobrottslighet att göra. Jag gillar också att det finns faktisk historia i botten. Som vi alla vet; ibland överträffar verkligheten historien.
/Annika

Reservera Kom ta min hand i bibliotekets katalog 

Ännu en fantasy-serie!

Jag hade letat länge efter någonting att skriva om här på bloggen, när det slog mig att ingen ännu skrivit om bokserien Magikernas Saga. Eftersom jag i min ungdom inte ville läsa klart serien, var det med lite försiktighet som jag satte mig och började läsa den första delen av Maggie Furey’s fantasyverk.

All denna försiktighet var dock obefogad och snart var jag inkastad i en tjock soppa av avund, intriger, maktfullkomlighet och ryggar fulla med dolkar. I detta myller av den mindre nobla delen av mänskligt beteende finner vi Aurian, en ung kvinna som växt upp med sin mor, avskärmad från de övriga magikernas människoförakt, de mer eller mindre förtryckta människornas rädsla för och ilska mot magikerna och även stadens rytm och trängsel.

När boken börjar får vi följa Aurian när hon lär känna Forral, som kommer att bli hennes läromästare och nära vän. Forral i sin tur var nära vän med Aurians far som dog på ett ytterst spektakulärt sätt när hon var väldigt liten. Det tog dock lite tid innan Forral fick reda på detta, antagligen på grund av avsaknaden av mobiltelefoner och e-post, men åtta år senare kommer han till dalen där Aurian bor med sin mor Eilin, fast besluten att göra vad han kan för att hjälpa till.

Jag har några böcker kvar att läsa i serien, men jag måste säga att jag gillar det jag läst. På baksidan kan man läsa att det är ”En ny fantasy-serie för alla som gillar David Eddings, Terry Brooks och Tad Williams”. Även om jag inte riktigt förstår varför man jämför Maggie Furey med dessa författare så tror jag nog att de flesta fantasy-fantaster kan uppskatta serien. Det finns gott om karaktärer att både älska och hata, min personliga hat-favorit just nu är Eliseth, fast detta kommer nog ändras under seriens gång.

Ett genomgående tema i boken är att författaren vill visa att man kan bryta mot förutfattade meningar, man inte alltid ska döma boken efter omslaget så att säga. I det här fallet är omslaget gammalt, lite stött och välläst, men det håller ihop och har en trevlig saga att berätta. Gör som jag, ta en helg och läs boken i lugn och ro. Det finns totalt åtta böcker i serien, så det finns gott om läsning kvar när Du är klar med Aurian.

Andreas

Böckerna på bibliotekets hemsida.

Kristin Hannah kom med en ny bok i år som heter Flyga vilse. När jag läste om dess handling blev jag lite nyfiken på att läsa den. Men Flyga vilse är en fristående fortsättning på en tidigare roman av Hanna: Vad som än händer. Den kom redan 2009 men jag hade inte läst den, men nu har jag! Fort gick det för Hannah hade skrivit så engagerande att jag var tvungen att läsa vidare ett kapitel till och ett till…

Boken handlar om Kate o Tully. Två flickor med sina olika bekymmer som träffas och blir vänner. De följs åt genom åren och jag är med dem igenom alla händelser. Hannah väljer att hoppa över vissa år i tjejernas liv, väljer liksom ut de bästa bitarna där jag kan följa deras vänskaps utveckling i med- och motgång.Hur de interagerar, vilka roller de tar i sin vänskap utifrån sin personlighet. Att det kanske inte alltid är så lätt att berätta allt för sin bästa vän. Jag har svårt att inte engagera mig i deras liv och känslor. Samtidigt förankrar Hannah att åren går genom att redogöra för utmärkande händelser i historien (exempelvis att Lady Di dött, 11 september etc.) Boken spänner från 60-talet fram till början av 2000-talet.

Så vill du läsa en bok som är lätt att försjunka i så rekommenderar jag Vad som än händer. Är nu spänd på att få läsa fortsättningen.

/Liselott

Boken i bibliotekets katalog.

Verklig och filmisk barndom i Boyhood

I filmen Boyhood får vi följa pojken Mason på riktigt(!) i tolv år tills han är ung vuxen och börjar på college. Då klipper han det familjeband vi följt i två och en halv timma. Ett märkligt och enastående filmprojekt. Annars brukar det bli skådespelarbyten när ett liv skall följas på film men inte i Boyhood, här är det samma skådespelare hela vägen! Richard Linklater filmade pojken Mason – skådespelaren Ellar Coletrane - under några veckor varje år.

Förutom det hisnande projektet gillar jag filmen skarpt. Samtalen och dialogen blir aldrig styltiga eller förutsägbara, även om jag förstår vartåt det lutar i handlingen så fångar samtalen mig så att jag glömmer tiden. Men så är det också Richard Linklater som är regissör. Ni vet han som gjort tre filmer - också i realtid - med paret som träffas en natt i Wien, inte kan glömma varandra och stöter sedan på varandra igen i Paris. I tredje filmen är de ett gift par. Filmerna heter: Before Sunrise, Before Sunset och Before Midnight. Även här snackas det mycket, oupphörligt faktiskt. Om viktiga och ibland överraskande saker - om livet helt enkelt.

Men åter till varför jag gillar Boyhood. Nedslagen i handlingen och klippningen. Om man väljer att följa en människa i tolv år är det viktigt vad som väljs ut när man bara(!) har knappt tre timmar på sig. Valen är väl avvägda, stundtals oväntade. Inga longörer och transportsträckor som får filmen att sacka. Här är en berättare som förstår att lita på sin publik.

Jag skall ta ett exempel, i koncentrat. Mamman har träffat en ny, Mason är nu ca tio år. I nästa klipp väntar alla i hallen och de nygifta som firat smekmånad dyker upp. Redan vid hemkomstmiddagen vill nye pappan Bill beställa vin i stället för vatten på restaurangen. Klipp. Några scener senare; skrik hörs från garaget, barnen bevittnar en oerhört förnedrande scen när mamman kravlar på golvet. Klipp. Barnen hämtas av mamman och väninna, rivstart. Klipp. Nytt liv.

Skådespelarna. Richard Linklaters favorit Ethan Hawke spelar Masons pappa. Mamman Patricia Arquette, oj så bra. Men allra mest förändras såklart den eftertänksamme Mason. Fantastiskt att få följa detta.

Alla åldras naturligt. Vilken idé, vilket grepp. Det här är en film att sjunka in i. Undvik pauser om det går. Se den i ett svep. Se Boyhood. 

/Annika

Reservera gärna Boyhood i bibliotekets katalog

En Flavia de Luce deckare!

Efter fyra veckors semester och en vecka av uppackning av böcker på Ronneby bibliotek är jag tillbaka med nya inlägg i bloggen. Jag börjar med en mysdeckare för Alan Bradley är tillbaka med en ny historia där 11-åriga Flavia De Luce har huvudrollen, Mord är ingen barnlek. Denna tjej har en tendens att lägga näsan i blöt lite överallt, styrd av sitt intresse för döda människor och kemi. Hon bor med sin frimärkssamlande far och två äldre systrar i en herrgård. Men det är inte en lycklig familj. Fadern är mycket innesluten i sitt, systrarna är ganska nedriga mot sin lillasyster och vet var de ska trycka till för att Flavia ska såras in i själen. Men hon biter tappert tillbaka på sitt sätt – det kemiska. Men människor är inte alltid de man tror och Flavia blir överraskad både över människor och sitt eget handlande.

Allt utspelar sig i en liten by på den engelska landsbygden 1950. Nya spännande människor kommer till byn. En tv-kändis och dennes kvinnliga assistent får stopp på sin bil vid kyrkan och övertalas att köra sin dockteater för folket i byn. Flavia är givetvis på plats när de anländer och blir intresserad av dem och deras förhållande till varandra. Dessutom gör hon nästan allt för att inte vara hemma när hennes faster kommer på besök. Hon hjälper till med dockteatern så mycket det går. Intrigerna tätnar och snart sker ett mord mitt framför näsan på Flavia. Hon genomför sina egna undersökningar. Ska hon lyckas lista ut vem mördaren är?

Denna berättelse får kategoriseras bland mys- och pusseldeckarna. Där finns flera härliga personer och jag hade väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Längtar redan tills nästa bok om Flavia kommer. Det finns redan 7 böcker skrivna om henne på engelska! Det lovar gott.

/Liselott

Alan Bradleys två böcker om Flavia i bibliotekets katalog.