Åh så härligt att få läsa en bok med riktigt bra driv i.
Berättelsen och språket samverkar så jag bara läser och läser. Boken är
Istvillingar av S.K. Tremayne.
Sarah och Angus befinner sig i en hemsk
situation. Livet de en gång hade faller sönder runt dem. Av tvillingdöttrarna
Lydia och Kirstie finns nu bara Kirstie kvar. Lydia dog i en olycka, ett fall
från en balkong. Alla tre försöker de hantera sorgen och saknaden. Jag vet inte
vem av de tre som har det värst, troligen Kirstie.
Nu försöker de få till en
förändring – Sarah och Angus har bestämt sig för att helt byta miljö. Familjen flyttar från
London till en liten ö i Hebriderna utanför Skottlands kust. Huset är i behov
av helrenovering och det krävs för det mesta båt för att ta sig till och från
ön. Det är en utmaning de själva valt som väntar dem och det borde kännas bra. Men det är
något som inte stämmer, något som skaver.
Sarah märker att Angus döljer något
för henne och när Kirstie sakta förändras och agerar som om hon var Lydia vet
Sarah inte vad hon ska tro. Vem av tvillingarna var det som egentligen dog och
hur gick det till. Signifikant är att Sarah och Angus inte pratar med varandra.
De iakttar och funderar var och en på sitt håll men berättar inget för
varandra. Misstankarna växer dem emellan, missförstånd och slitningar blir resultatet. Hur ska det sluta?
Tremayne väver ihop händelser och miljö på ett utmärkt sätt.
Jag vet inte om det är en psykologisk thriller, en spökhistoria eller ett
relationsdrama jag läser. Men jag vet att det är riktigt bra.
/Liselott
Spännande! Läste precis att någon tyckte Istvillingar var i klass med Mio min Mio!
SvaraRadera