Tiden är mogen för Susanna
Alakoski att närma sig sina minnen och för att få ro att skriva åker hon
till sin barndomsstad Ystad. Ni som läst Svinalängorna vet att den skildrar en
finsk invandrad familj, just i Ystad, som har det oerhört trassligt. Men
Svinalängorna är en roman och länge sa Susanna Alakoski att det inte handlade
om hennes uppväxt. Det gör däremot Oktober i fattigsverige - dagbok.
På kortfattad kärv prosa tar vi
del av både väderobservationer (uteliggarna), notiser från alla resor, journalanteckningar
från sociala myndigheter och mentalvården samt plågsamma minnen bakåt i tiden.
Det är inte förrän nu som Susanna Alakoski vågat närma sig hur uppväxten
egentligen var. Det är en mödosam resa vi får ta del av.
Men Oktober i fattigsverige är mer
än en biografi. Gång på gång och med otaliga exempel ur rapporter, nyhetsinslag
och ögonvittnesskildringar visar hon på hur eländigt det är på vår välfärds
bakgård. Inte bara där förresten, vi har väl alla mött tiggarna och
uteliggarna? Något som samhället verkar blunda för. Eller rättare sagt
politiken, eller kärnan i politiken, det vill säga vår människosyn. De sociala
frågorna är komplexa och kräver kunskap och en vilja att se och förstå.
Fattigdomen är förödande och bör hanteras nu. Behöver jag säga att Alakoski är
förtvivlad och förbannad?
Insprängt i texten finns citat och
referenser till böcker och författare, jag tar fram papper och börjar anteckna:
Kristian Lundberg, Maria Wine, Claire Lispector, Reidar Larsson, Marguerite
Duras, Ernst Wigforss och många många fler.
/Annika
Reservera boken i bibliotekets katalog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar