Helenas pojkvän är nästintill tvärtom. Han tar jobbet med en klackspark och ödslar inte mer energi än nödvändigt på det. Dessutom har paret helt olika syn på vad de vill med sina liv. Motsatserna skapar spänningar i förhållandet. Som nu när han vill ha ledigt över helgen och inte tänka mer på jobbet. Helena känner att hon måste skriva klart reportaget hon inte är nöjd med och kan inte ta ledigt.
Irriterad på både sig själv och pojkvännen blir Helena
kvar ensam i lägenheten. En låda som oväntat levererats till Helena med diverse
dokument och dagböcker står på bordet. Avsändaren vill vara anonym. Snart sprids lådans innehåll över hela
matsalsbordet. Ett medföljande brev menar att här göms en historia, kanske
fler. Vill du som journalist berätta den Helena? Hon har inte tid men börjar
ändå läsa lite här och där och snart börjar en historia växa fram. Det går så
långt att hon inte vet vad som stått skrivet i dokumenten och vad hon bara vet.
Hon lever berättelsen.
Det Helena skriver är den roman om ett brott som inryms i
titeln på Hjulströms bok. Och vilket brott sedan! Ryssar hittas på botten av en
sjö utanför Stockholm 1919. De har torterats innan de dog… Morden har skett i verkligeheten och vi får veta en möjlig bakgrund till dem. Den som berättar
är journalisten Kaja. Samtidigt följer vi Kajas livshistoria, både
hennes karriäroch vardagsliv. Kajas historia tycker jag nog är mest intressant i
boken. Levnadsförhållanden i olika samhällsklasser och livet i Stockholm i en
omtumlande tid. Boken är helt klart läsvärd och tog slut väldigt snabbt. Det är
inte utan att jag blir nyfiken på att läsa fler böcker av Carin Hjulström. Hoppas
att hon skriver fler som liknar den här, för det gjorde hon bra!
/Liselott
Jag väntade mig lättsmält feelgood, blev besviken. Tycker också att Kajas historia är intressant, men som helhet tyckte jag att det var lite småtrist faktiskt.
SvaraRaderaNä någon lättsmält feelgood var det då inte. Var hennes tidigare böcker mer åt det hållet?
SvaraRaderaJa, de var lätta som moln :-)
SvaraRaderaDå ska jag spara dem till en dag när jag behöver något lätt och fluffigt!
SvaraRadera