Delphine de Vigan väjer inte direkt för att ta upp svåra ämnen i
sina böcker. Hemlöshet bland barn, mobbning på arbetsplatsen och ätstörningar har
de tre böcker handlat om som tidigare kommit ut på svenska. Den senast översatta
heter Ingenting kan hindra natten och handlar om författarens mamma som tog
sitt eget liv vid 61 års ålder. Då hade hon levt ett brokigt liv, plågad av
bipolär sjukdom under lång tid, och med ett cancerbesked hängande över sig den
sista tiden. Med början i hennes tidiga barndomsår som tredje barnet i en
syskonskara på 8, får man som läsare följa henne ända till slutet.Efter att de Vigan hittat sin mamma död bestämmer hon sig för att skriva en bok om dennas liv, för att om möjligt förstå hur det kunde bli som det blev. Varför valde sammanlagt tre av syskonen att avsluta sina egna liv? Hur har hennes mamma påverkat henne under uppväxten? Varvat med kapitlen om mamman skriver de Vigan om sin egen skrivprocess, vad som får henne att fortsätta och hur det påverkar henne själv och hennes omgivning.
Det är ett tungt ämne, men läsningen blir aldrig för tung för att jag ska orka fortsätta. Beskrivningen av mamman är ingen uppgörelse, trots att det lätt hade kunnat bli det med de upplevelser som författaren har i bagaget. Det är en beskrivelse av ett liv som nog inte alltid var så lätt att leva och i viss mån även en hyllning.
Boken är inte en regelrätt biografi utan är skriven i romanform. Man hittar den alltså på hyllan för skönlitteratur på biblioteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar