Böcker med en förbannelse som ingrediens

Två av semesterböckerna hade något gemensamt – förbannelser! Utöver det var de olika som natt och dag. Den ena skriven av en tyska, den andra av en spanjorska. En thriller i nutid och en släkthistoria som tar sin början i ett annat århundrade.

I Ursula Poznanskis andra bok på svenska, Saeculum, är det ett gäng lajvspelande unga vuxna som drabbas av förbannelsen. Bastian ska (på grund av sin senaste förälskelse) för första gången medverka i ett lajv. Långt ute på landsbygden, i öde bygder, ligger spelplatsen gömt av ett jordskred. Allt av nutid lämnas hemma. Här härskar medeltiden. Stackars Bastian får exempelvis klara sig utan sina glasögon. Som bärare av glasögon kan jag ana hur han har det.

Enligt sägnen ska en förbannelse ha uttalats över området. En förbannelse som ter sig allt verkligare för lajvarna, och snart börjar spelarna försvinna en efter en. Lajvet avbryts – nu gäller det att hitta de försvunna och överleva…

Jag tyckte Saeculum började lite trögare än Erebos som jag nyligen bloggade om. Men efter någon veckas läspaus tog jag upp den igen och på slutet gick det då inte att lägga den ifrån sig. När natten övergick till gryningen läste jag de sista sidorna och kunde andas ut. Poznanski skriver verkligen spännande.

Ett helt annat språk är det i Den omöjliga kärlekens hus av Cristina López Barrio. Här flödar ord och uttryck i en spännande virvel. Här ligger inte morgonrocken i en hög på golvet hur som helst. Istället ligger den där som om "den drabbats av ett svimningsanfall". Kommer på mig själv med att uppskatta språket mer nu när jag läst klart boken. Mustigt flödar både hat, passion, kärlekens safter, matlagning och naturbeskrivningar mellan sidorna. Det påminner mig både om Falcones de Sierras Katedralen vid havet och Lily Priors böcker. Språket, beskrivningarna och händelserna i berättelsen drabbar mig fysiskt. Författarinnan målar fram bilder mer än skriver en berättelse. Ibland blir det lite för verkligt och äckligt. Nästan så jag vill slå ihop boken.

Berättelsen börjar med att en jägare ser in i ett par bärnstensfärgade ögon. Henne måste han ha! På byns torg sveper som en dimma själarna från döda riddare fram tills kyrkklockorna ringer. Flickan är dömd av släktens förbannelse där kvinnorna drabbas av olycklig, förgörande kärlek och föder flickebarn som drabbas av samma öde. Ska det någonsin födas ett barn som kan bryta förbannelsen?

Nu känner jag för att läsa någon mer lika mustig berättelse. Någon som har ett förslag? Under tiden letar jag bland de spanska författarna i bibliotekets hyllor. I annat fall kanske jag hittar en berättelse med en förbannelse i…

/Liselott

Reservera Saeculum i bibliotekets katalog.
 
Reservera Den omöjliga kärlekens hus i bibliotekets katalog.