"Som en fjäder i vinden" av Sofia Lundberg

En författare som varit efterfrågad, särskilt i Bräkne-Hoby och speciellt titeln ”Den röda adressboken” är Sofia Lundberg. En kollega bloggade om den 2016. Efterföljande titlar är ”Ett frågetecken är ett halvt hjärta”, ”Och eken står där än”. Så när jag ville prova något som var svenskt, lite vanligt men som det verkade åt feelgood-hållet så hittade jag Sofia Lundberg senaste bok. Jag blev lite nyfiken om hon var så bra som läsarna tyckte.

Den handlar om grannflickorna Viola och Lily. Viola som växer upp som ensambarn i en trygg, välmående familj och hon blir kvar på Gotland hela sitt liv. Sedan Lily som växer upp i en fattig miljö, många syskon och mamma dör när Lilys lillebror föds. Men hon försvinner ut i världen. Vännerna skiljs åt och hörs inte av mer. Men innan de skiljs får vi följa deras liv och vänskap. Alltid i tiden runt lillebrors födelsedag och mammans ”dödelsedag”. Jag är väldigt förtjust i sådana här vardagsskildringar.

Så kommer en dag när Viola är gammal då Lily faktiskt ringer. Hon säger farväl. Men Viola känner att hon måste söka upp sin väninna en sista gång, innan det är försent. Hon, hennes döttrar och barnbarn tar sig snabbt iväg mot Paris. Där finns Lily – men var? Och lever hon än?

När en berättelse sträcker sig över så lång tid blir det ganska kortfattade nedslag kring ”dödelsedagen”. Boken är inte heller så tjock (men alldeles lagom lång). Jag tycker ändå det fungerar bra. Härliga småberättelser om vardag, äventyr, sorg och skratt. Om hur olika två vänners liv kan komma att bli. Hur lätt det är att tappa bort varandra. Men så klart finns det en anledning till det… En hemlighet som till slut avslöjas.

Av en händelse läste jag samtidigt en annan ny bok som också utspelar sig på Gotland, under 40-talet och med en ung kvinna i huvudrollen ”De kom från öar”. Den kommer i ett annat blogginlägg… Ett annat år... 

/Liselott