"Dö för vårt syndiga släkte" av Marianne Cedervall

Det är första gången jag läser något av Marianne Cedervall, men det lär inte bli den sista. ”Dö för vårt syndiga släkte” är första delen i hennes nya serie om Deckarprästen Samuel, en bok som faller mig helt i smaken.

Prästen Samuel får inte jobbet som domkyrkokaplan i Västerås som han sökt. I stället tar han ett vikariat som församlingspräst i norra Dalarna, i det fiktiva samhället Klockarvik. Sambon Marit, som nu plötsligt blivit särbo, är inte särskilt förtjust i att han flyttar iväg. Hon blir kvar i Västerås där hon jobbar som diakon i domkyrkan.

Det snöar när Samuel kör till Klockarvik. När han kommer fram ska han träffa sin nya chef, kyrkoherden i församlingen. Men det är en kvart kvar till mötet och han känner att han först behöver ett samtal med sin högste ”boss”, Gud själv. Därför går han upp mot kyrkan och känner på porten. Det är låst. Han går vidare runt kyrkan, men tvärstannar plötsligt. Ser han rätt? Lutad mot ett gammalt järnkors sitter något stort och klumpigt, till hälften täckt av snö. Det är en död man som sitter där, fastbunden i korsets armar, naken på överkroppen och med ben och fötter översnöade.

Samuel läser välsignelsen över den döde och omedelbart efteråt får han syn på en äldre man med en fiollåda på andra sidan kyrkogårdsmuren. De stirrar på varandra en stund innan Samuel springer in till kyrkoherden och rapporterar om mordet.

En stund senare har två poliser från Mora dykt upp, kriminalkommissarie Maja-Sofia Rantatalo och hennes kollega. Det visar sig att den döde är hotelldirektör Finn Mats Hansson, och graven där han hittades är familjegraven.

Samuels första uppdrag som präst blir att lämna dödsbud till Hanssons änka, Liss Katrin Hansson. Men i Hanssons villa finns inte Liss Katrin, utan Finn Mats nya unga flamma, Amanda Snygg.

De första dagarna i Klockarvik ägnar Samuel åt att lära känna församlingsborna. Det blir också ett bra tillfälle för honom att fundera över vem som är skyldig till mordet. Men när han kontaktar kommissarie Rantatalo blir hon inte särskilt glad över att han leker privatspanare.

Det här är en riktig mysdeckare, med adventsfirande i kyrkan, skidträning, förmiddagsfika med kyrkans anställda och middag på puben. Dessutom lite kärleksbekymmer på det. Jag ser fram emot att följa Deckarprästen Samuel framöver.

/Sara