onsdag 5 januari 2022

"Vi var unga och modiga" av Hazel Gaynor

Boken passar för dig som gillar läsa om andra världskriget eller om andra länder och kulturer. Vi får följa lärarinnan Elspeth och missionärsdottern Nancy i vartannat kapitel.

Elspeths trolovade dör i en gruvolycka och hon förlovar sig med en annan man. Men hon inser att hon inte kan gifta sig med honom och slår upp förlovningen och flyr till äventyret i Kina. Där har hon fått tjänst som lärarinna på en missionsskola för västerländska barn i nordöstra delen av landet. Tyvärr lyckas hon tajma in det lagom med att Japan anfaller och ockuperar landet. Skolan får fortsätta med sin verksamhet men får japanska vakter och all inhemsk civilbefolkning körs iväg. Det innebär att allt tjänstefolk försvinner och skolans personal tillsammans med eleverna får överta alla uppgifter.

Skolans uppgift har varit att förbereda eleverna för högskolor i England och gott uppförande är en viktig del för framtida arbeten. Som ett led i detta har de skapat scoutgrupper i olika nivåer. Just detta används under hela boken för att hålla humöret uppe på eleverna samtidigt som de hålls sysselsatta. Till en början går det rätt okej men blir värre sedan de alla förflyttas till sämre platser och till slut hamnar i japanska arbetsläger.

Vi får historien berättad från två håll, dels ur Elspeths synvinkel men även från Nancys och några andra elevers. Det är en berättelse som visar hur den lilla människan ofta hamnar i kläm i krigstider. Det finns ingen skarp linje för vilka som är onda och vilka som är goda, de finns på båda sidor. Boken påminner till viss del om klassikern ”Fem svarta höns” av Nevil Shute.

Det är intressant att få läsa en historia som utspelar sig utanför Europa under andra världskriget. Samtidigt som det är en otäck berättelse handlar det en hel del om vardagliga saker, om hur lojalitet och hjälpsamhet kan underlätta i svåra situationer.

Författaren har tidigare skrivit ”Fyrvaktarens dotter”, jag har inte läst den men Liselott har skrivit om den på bloggen tidigare. Jag får nog läsa den också när jag hinner…

/Anneli

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar