Det är i början på 1950-talet och polioepidemin härjar som värst i Sverige. På sjukhuset kämpar man för att kunna ta emot alla patienter som söker hjälp. Mitt i kaoset finns sjuksköterskeeleven Ella-Kristin, vars fästman Carl snart är färdig läkare. Här finns också den ärtiga läkarsekreteraren Alice Söder och biträdet Wilhelmina Borg, bland många andra. Vi får också följa flera av läkarnas fruar som på olika sätt hanterar tristessen med att vara hemma och sköta hus och barn. Naturligtvis finns också flera olika patienter med i berättelsen.
Rätt många personer att hålla reda på, som sagt. Ibland tänker jag att även författaren hade tjänat på att hålla nere personantalet lite. Till exempel när jag för tredje gången läser att Ella-Kristin tycker att hennes rumskamrat Stina är för inbunden och mystisk och undrar vad det är hon döljer. Det är kanske menat som en liten spänning i texten, men för mig blir det mest tjatigt och ger en känsla av att Wahlberg inte riktigt har koll på att hon redan ett par gånger tidigare konstaterat att Stina är en tillknäppt typ.
Läsare som hade väntat sig att få återse kriminalkommissarie Claes Claesson från Karin Wahlbergs tidigare böcker lär alltså bli besvikna. Här är det istället relationer och en del sjukvårdshistoria som är i fokus. Jag kanske inte väntar otåligt på nästa del, men kan gott tänka mig att läsa den när den kommer.
(Lasarettet är för övrigt serietiteln på denna tilltänkta serie.)
/Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar