Gone Girl

På deras femte bröllopsdag försvinner plötsligt Nick Dunnes fru Amy. I parets hus syns tecken på strid, och eftersom Nick inte har några vittnen på att han inte var hemma samma morgon riktas polisens misstankar ganska snart mot honom. När sedan polisens tekniker i köket hittar spår av blod som blivit upptorkat, och den närmsta grannen vittnar om ett högljutt gräl mellan paret kvällen innan, verkar det hela solklart. Men är Nick verkligen skyldig?

I Amys dagbok som hittas efter en tid målas bilden upp av en man som plötsligen tappar humöret och som kan bli våldsam. Men stämmer det med bilden man som läsare får av Nick?

I beskrivningen kan Gone girl låta som en vanlig dussindeckare, men den är mycket mer än så. Trots det omfångsrika formatet, 555 sidor, läser jag ut den på mindre än två dagar. Spänningen vrids hela tiden upp och sympatierna skiftar mellan olika huvudpersoner. På ett mycket effektfullt sätt bjuder Gillian Flynn in läsaren till att spekulera kring den ena teorin efter den andra. ”Gillian Flynn måste vara en av deckarvärldens skickligaste manipulatörer” menar Ulrika Stahre i Aftonbladet, och jag är böjd att hålla med. Det enda som irriterar mig med Gone girl är att jag tycker att det rimligtvis borde gå att hitta en passande svensk titel, men det är en småsak i sammanhanget. Det här är en av de bästa böckerna jag läst i år.

/Jenny

Reservera boken i bibliotekets katalog