Central i berättelsen är Cecilia, exilkubanska i Miami. Ensam, rotlös och vilsen träffar hon en gammal kvinna på en bar. Kvinnan berättar en historia för Cecilia som tar sin början i slutet av 1800-talet, och där människor från ovan nämnda länder tar plats och interagerar med varandra mer eller mindre motvilligt (ibland väldigt villigt). Tidigt förstår jag att kvinnans berättelse på något sätt hänger samman med Cecilia. Men vägen dit är riktig underhållande och spännande.
Kärlek, förbannelser, spöken och vättar figurerar i denna mystiska och magiska berättelse där även den verkliga historien med bland annat upplopp och motståndsrörelsen på Kuba får plats. Likaså ser jag Kuba ur invandrarnas ögon. Kanske är denna berättelse ett komplement till boken min kollega Annika skrev om för några veckor sedan.
Jag tyckte i alla fall mycket om Den oändliga kärlekens ö. Därhemma väntar en bok om Kubas historia på mig. För jag måste få veta lite mer om invandrarnas Kuba och landets historia.
/Liselott
Reserevera Den oändliga kärlekens ö på biblioteketswebbsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar