Ester
är filosof och diktare, hennes styrka är skarp analysförmåga och excellent
formuleringskonst. Med dessa verktyg har hon lyckats bli framgångsrik och lever
ett gott liv ända tills dess att Hugo dyker upp. Hugo är en uppburen konstnär,
och omger sig ofta med ett beundrande följe.
Det verkar först som ett själarnas möte men efter älskogen blir allt annorlunda.
Diskrepans uppstår och Ester förstår inte vad som pågår. Hugo tar avstånd men
är inte tydlig med varför, varpå Ester försöker gissa vad som sker i Hugos
inre. Resten är som ni säkert kan gissa, backe utför.
Esters
uppsättning av analysverktyg räcker inte till när livet visar sig vara osäkert,
slirigt och uppslitande. Hon kastas mellan hopp och förtvivlan, övertolkar
gester och ord när obalansen inträder. Och det är det här resten av boken
handlar om; en vill,en annan inte. Med stigande genans ser vi det Ester inte
ser eller inser; att det är kört.
Det
hade kunnat bli pannkaka och pekoral men med Lena Anderssons torra och stolpigt sakliga
ton får skildringen något lätt komiskt över sig när besattheten sätts under
lupp och känsloregister dissekeras Ester vill verkligen försöka förstå varför
det inte finns regler för när någon tar utan lov, det vill säga tillgriper, och
här får titeln sin förklaring. Egenmäktigt förfarande är när man olovligen och
utan hänsyn tar något från en annan. Ester känner sig bestulen men kan inte
åberopa någon påföljd. I ordens värld kan hon bygga hållbara strukturer men vad
hjälper det när hjärtat skenar?
Det jag
tycker är uppfriskande med texten är kollisionen mellan saklighet och
melodrama. Knastertorrt möter känslor "all over the place". Det är
här småleendet dyker upp trots Esters plågsamma klåda.
/Annika
Jag tolkade snarare titeln som att när Ester kräver sin förklaring, och hon "fått" den och det inte finns mer att förstå så slutar boken - och det är hon som begått Egenmäktigt förfarande, d.v.s. tagit den förklaring han aldrig velat erbjuda. När man läser många recensioner ser man också att hon ofta tolkas som den skyldiga; den som är besatt, som inte borde gjort si eller så osv. Men du har nog rätt i att den kan tolkas åt andra hållet också, såsom du gjort "Egenmäktigt förfarande är när man olovligen och utan hänsyn tar något från en annan. Ester känner sig bestulen men kan inte åberopa någon påföljd."
SvaraRaderaJa precis. Det är obalansen som är outhärdlig för Ester. Hugo tappar lusten att fortsätta den kära leken och drar sig undan. Detta är obegripligt för Ester, det var ju så fantastiskt bara för en stund sedan. När hon sedan låter detta sjunka in tar hon till sina analytiska verktyg och menar att hon blivit bestulen. Det är inte lätt att vara olyckligt kär! Tack för din kommentar, roligt att du skrev till oss! Skriv gärna igen. Hälsningar Annika
SvaraRadera