En riktig bladvändare

Vilket lyckat drag att jag tog hem Maggie O´Farrells bok Den hand som först höll min. Jag började läsa och det var spännande och engagerande med en gång men också lite tungt. 

Boken innehåller två berättelser. Den ena om en ung kvinna, Lexie, som följer sin ingivelse och flyttar till London för att söka arbete och lycka. Den delen utspelar sig under 50-talet. Lexie lyckas genom kontakter (sin älskare) få jobb på en konsttidskrift. Tidskriften är liten och personalen sliter med att få ihop ekonomi och bra artiklar. Jag är verkligen med i slitet och miljön, O´Farrell fångar det utmärkt. Samtidigt följer jag nästan andäktigt Lexies liv och leverne, vad hon går igenom och hur hon utvecklas i sin yrkesroll och i sig själv.

Det tunga är att i den andra berättelsen följa en ung kvinna som försöker återhämta sig efter en traumatisk förlossning. Hon minns inte vad som hänt. Hon står med sitt nyfödda barn och försöker hantera sin nya tillvaro och dölja för sin man att hon inte återhämtat sig från förlossningen, för vissa saker går inte att säga. Men det liv hon levde innan barnet har verkligen havererat och hennes kropp också. Ska det vara så här frågar hon sig. Men då det blir bättre för henne börjar hennes man att uppföra sig underligt. Vad är det han inte säger?

Så fortsätter berättelsen eller berättelserna och det är vardag och slitigt och O´Farrell beskriver och skriver så jag bara vänder blad efter blad efter blad. Andra kvällen jag tog upp boken så förvånades jag över hur mycket jag hade läst kvällen innan. Det är okonstlat och vackert och i brist på ett bättre ord svårt.  Men det är svårt på ett väldigt bra sätt. Ju fler sidor jag läser desto mer djupnar intrigen, hemligheter anas och bekräftas och jag tänker hur ska hon få ihop det här? Hur ska det gå för kvinnorna hon skriver om? Till slut når jag den underbara känslan av: Aha, det är så det hänger ihop!

Jag vet inte om jag egentligen vill dra paralleller men lite som Jojo Moyes berättelser är det allt, men inte så glättigt och lätt. Lite mindre feelgood men så vansinnigt bra. Kärlek, hjärta och smärta och härlig vardag. Maggie O´Farrell har flera av sin böcker översatta till svenska och dettta är den första jag läser men absolut inte den sista! Den bok av henne som gavs ut förra året var Sommaren utan regn, den efterfrågades då av flera låntagare. Nu ska jag absolut läsa den.

/Liselott 

Reservera Den hand som först höll min eller Sommarenutan regn i bibliotekets katalog.