onsdag 11 september 2019

”Pojke slukar universum” av Trent Dalton


Prisbelönt och lovordad - en ordentligt hyllad debut av en australiensare som skrivit en otroligt originell berättelse med självbiografiska inslag. Det är en historia om framför allt syskonskap, men också villkorslös kärlek, familjerelationer, vänskap - paketerad som thriller alternativt uppväxtroman. Fängslande, oavsett!

Och det är 1980-tal, allt utspelar sig i Brisbane, Australien, och det är den unge Eli som berättar, Eli vars storebror August är stum. Eller - egentligen - slutade prata i 6-årsåldern och kommunicerar numera istället genom att skriva i luften med sitt pekfinger. Deras pappa har stuckit, deras mamma knarkar, deras styvpappa är heroinlangare.  Så den mest pålitliga vuxna i Elis liv är Slim, en ökänd brottsling med nationellt rekord i flest fängelserymningar. Men som den ovanliga unge Eli är, försöker han följa sitt hjärta och förstå vad som krävs för att bli en god människa. Dessvärre ställer ödet hela tiden hinder i hans väg, och det största av alla är Tytus Broz, stadens meste välgörare, i Elis värld dessutom en beryktade knarkkung - men också något så mycket värre, som de väl sent blir varse... Och än mer komplicerat blir det. För Eli blir så småningom kär, möter riktigt onda typer och gör allt för att rädda sin mamma. Och om han bara lyckas med det kanske hans planer på att bli en framgångsrik journalist en dag kan bli verklighet.

Vilken berättarglädje! Eli är rättrådig som få, aningslös på gränsen till dumhet ibland - men så älskvärd! Hans filosofiska betraktelser blandat med svart humor, ger mig som läsare en bok som berör - dels för att pojkarna på så många olika sätt är så utsatta i sina olika dysfunktionella miljöer, men också för att här finns en magi, en fantasifullhet - pojkarna emellan - som skimrar så vackert. Och det är en bok som växer, ju längre in i den man kommer. Det här tyckte jag mycket om, och rekommenderar å det varmaste!

/Tuija



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar