Lyckliga människor läser och dricker kaffe

Diane driver ett bokhandelskafé som heter Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Just nu är hon varken lycklig eller läsande. Diane sörjer sin femåriga dotter och make som dog i en bilolycka. Men hon har en som tar hand om henne, Félix, hennes omtänksamme men påstridiga anställde i kaféet. Till slut står han inte ut med att hon använder sin lägenhet som bunker och vägrar att ta del av omvärlden. Hans plan är en resa som verkar inkludera party och solsemester. Det låter fruktansvärt i Dianes öron. Istället lyckas hon ta ett eget beslut och hyr en stuga på Irländska landsbygden på obestämd tid. Kanske kan hon få sörja ifred där utan Félix påträngande omsorger. 

Från Paris till en ödslig strand blir ett rejält miljöombyte. Hade det inte varit för den oartiga, stela och avvisande grannen kunde Diane varit hyfsat nöjd med sin tillvaro. Hon beblandar sig inte mer än nödvändigt med lokalbefolkningen. Men den där grannen han irriterar henne något så makalöst och verkar där till ganska arg… Som läsare anar jag att det här kan bli intressant! Och det blir det. Invecklat, känslosamt och härligt mysigt. Jag småfnissar åt deras ordväxlingar. 

Det var en riktigt go och härlig bok Agnès Martin-Lugand skrivit. Den rymmer Dianes bottenlösa sorg men också en möjlig väg ut ur sorgen och tillbaka till livet. Boken heter just Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Bara titeln gjorde sitt till att jag såklart måste låna hem den. 

/Liselott 

Reservera boken på bibliotekets hemsida.

Det lilla bageriet på strandpromenaden

Nu har jag smaskat i mig en god bok igen. Ordvalet är delvis genomtänkt för huvudpersonen Polly är en hejare på att baka bröd och boken heter Det lilla bageriet på strandpromenaden. En bok som är perfekt i hängmattan i sommar. Det börjar med katastrof när Pollys och maken Chris företag försätts i konkurs. Inga pengar, inget boende och inget jobb. Då hamnar Polly på en ö längs Cornwalls kust som är härligt otillgänglig stora delar av dygnet, tidvattnet styr när vägen in till fastlandet går att köra på. Berättelsen börjar mörkt men snart introduceras den ene mannen efter den andra och jag börjar fundera över vem hon ska bli kär i (för det är klart att hon ska bli det). Dessförinnan tar Polly hand om en skadad lunnefågel som är ett charmigt inslag i handlingen. En folkilsken tant som verkar har monopol på brödbakandet på ön sätter krydda på berättelsen.

Detta är en bok jag kommer att le åt varenda gång jag plockar fram den för att tipsa om den. Och se Jenny Colgan har skrivit en uppföljare som redan kommit! Den heter Sommar på strandpromenaden.

/Liselott 

Jenny Colgans böcker på biblioteket hemsida.

Korpringar – Siri Pettersen

Korpringar inleds med boken Odinsbarn, där vi får följa Hirka. En flicka på 15 vintrar, som tillskillnad från alla andra i Ymslanden inte har någon svans. När hon växer upp tror hon att en varg tog hennes svans när hon var baby, det är det hennes far berättar för alla och hon har ett ärr efter händelsen.
Hirka får till sin förskräckelse dock reda på att hon aldrig haft någon svans, att hon inte är en Ymsättling utan något som hon tidigare trott bara fanns i sagor för att skrämma små barn. En människa. Hennes far fann henne när hon var baby och förbarmade sig över henne trots alla hemska saker han hört om de svanslösa.
Ingen i Ymslanden har sett en människa på tusentals år, de finns bara i sagor och legender som ondskefulla varelser som sprider röta.
Hirka måste nu komma på ett sätt att ta sig igenom Riten, som alla Ymsättlingar i hennes ålder måste gå igenom, utan att bli påkommen som människa. Samtidigt som ett ännu större hot är på väg mot Ymslanden.

Jag vill inte berätta för mycket, då jag inte vill förstöra upplevelsen. Jag kan bara säga att det är spännande, det är magi, det är resor mellan världar både kända och okända.

Korpringar består av tre böcker; Odinsbarn, Rötan och Kraften.
Siri Pettersen har genom sina tre böcker om Hirka och Korpringarna skapat ett helt fantastiskt fantasy-universum. Hon har blandat klassiska fantasy-element med nordiskmytologi och folktro i tre helt underbara böcker.
När jag läst ut den tredje och sista delen kände jag mig helt tom inuti. Jag ville inte lämna Hirka, Rime eller korparna bakom mig. 

/Caroline

Boka böckerna på Ronneby biblioteks webbsida, de finns också som e-böcker.

H som i hök

Det är i djup sorg som Helen McDonald bestämmer sig för att ta upp sin barndoms favoritsysselsättning och träna en rovfågel, denna gång en duvhök. Natur- och fågelintresset har följt henne sedan hon var liten och nu efter faderns död dras hon till falkenerandet som en tillflykt. Helen hoppas få lindring i den annars förlamande sorgen.

Men vägen dit är inte enkel, det tar tid att tämja ett vilt djur. Hon köper höken från en uppfödare på Irland och hämtar den i en papplåda i Skottland. Efter en lång bilresa då hon bara kan höra skrapandet av klor och känna dess tyngd blir första steget att skapa ett band till fågeln. Helen börjar med att döpa sin duvhök till Mabel. 

Falkenerarkonsten går långt tillbaka i tiden. Det är en flertusenårig jaktmetod som härstammar från Asien och en mängd olika rovfåglar har använts. I England var falkenerarna tidigare aristokrater och de jagade i slutna sällskap. Helen berättar också om hur författaren T H White försökte manna (tämja) en duvhök vilket han har skrivit om i sin bok The Goshawk. Jo det är samme T H White som skrivit Svärdet i stenen. Så parallellt med Helens mödor med Mabel följs Whites dito med sin hök. Den bakgrundsbeskrivningen är inte oviktig för både T H White och McDonald vill fly in i något annat, från en värld som stundtals upplevs som obarmhärtig. 

Samtidigt som träningen av Mabel blir mer intensiv fördjupas Helens depression och hon blir alltmer folkskygg. Men med tiden lättar sorgen och till slut har höken och Helen blivit ett jaktpar. Bandet som började med namngivningen har nu blivit en stark relation, slutligen kan Mabel få flyga helt fritt.

Det märks att Helen McDonald är en van skribent men mer än så. Hennes skildringar av naturen, himlarna och höken är utsökta. Jag får ett sug efter att få uppleva dimmorna, landskapen och ljuset hon beskriver. Och jag kommer definitivt att spana efter siluetter av rovfåglar hädanefter.

Helen McDonald är författare, filosof och historiker. Vill du veta mer om henne finns en fin intervju här. Från australisk radio, 58 min.

/Annika

Reservera Helen McDonalds bok H som i hök i bibliotekets katalog

Spellwright, en oförutsägbar fantasy!

Länge har jag letat innan jag hittade en fantasybok som klarade av att hålla mig så intresserad att den fick en plats i en annars ganska fullbokad vardag. Det som lockade mest med Spellwright var att huvudpersonen kändes som en seriös version av Terry Pratchetts misslyckade trollkarl Rincewind.

Jag gillar tanken på att även de mäktigaste personerna har en egenhet som gör att dom känns mänskliga, i det här fallet en sorts magisk dyslexi.

Nicodemus Weal är en magikerlärling vid akademin i Starhaven. När han kom till akademin trodde de äldre trollkarlarna att han var den utvalde, på grund av ett väldigt distinkt ärr i nacken kombinerat med hans förmåga att använda de båda högre magiska språken, Magnus och Numinous. Men det finns ett problem. Ju längre Nicodemus rör vid de magiska texterna desto ändras ordningen på runorna och formlerna korrumperas, vilket betyder att han inte kan använda komplicerad magi.

Han kan inte heller röra vid magiska föremål, eftersom han genom beröring ändrar ordföljden även där.

En sak jag gillar är att författaren emellanåt skriver ut meningar som Nicodemus har korrumperat. Det ger en känsla av kontakt med huvudpersonen.

Naturligtvis finns det, som i alla bra fantasyromaner, lite monster, några spöken, magiska föremål och en ärkeskurk. Men förutom dessa grundstenar så känns inte boken förutsägbar, Blake Charlton har lyckats bra med att lägga in oväntade riktningar i historien. Som läsare uppskattar jag att författaren ansträngt sig för att handlingen inte ska vara för uppenbar, mången annan fantasybok har hamnat i refuseringshögen på grund av detta.

Boken finns bara på engelska, något som kan vara bra att veta. Det finns fler böcker om Nicodemus, men Spellwright är den enda vi än så länge har i vår katalog.

Om dessa två småsaker inte avskräcker dig som läsare så kan jag varmt rekommendera boken, det är en mysig fantasyroman och jag ser fram emot att läsa Spellbound när jag får tag på den.

/Andreas

Reservera boken på biblioteket hemsida.

Åter till internatskolornas värld...

Jag älskade flickböckerna som utspelade sig på internatskolor när jag var yngre. Vänskap, intriger, hyss och äventyr. Så det är med stort nöje jag känner igen detta i Emily Lockharts bok Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Det är en samtidens internatskola men jag skrattar ändå igenkännande åt hierarkier, hemliga sällskap, intrigerna men främst hyssen. Dessutom upplever jag att berättelsen har en speciell ton. Jag vet inte om det är sättet författaren skriver på, tilltalen eller språket eller kanske stämningen jag hamnar i när jag läser. Kanske inkluderar det hur Frankies åsikter och syn på sig själv, vänner och elever runt hennes skildras. Hur det nu är sitter jag här och småler när jag tänker på boken.

Det första jag läser i boken är Frankies bekännelse där hon tar på sig ansvaret för några hyss som skett på skolan. De som sedan följer är att vi får lära känna Frankie och veta upprinnelsen till händelserna. Jag gillar det mycket. Frankies analyser och hennes iakttagelser om sig själv och andra. För när hon kommer tillbaka för att gå andra året på skolan så syns hon. Hon går från osynlig till synlig och börjar dejta en av killarna i innegänget. Är det bara för att hon fått lite former under sommaren? Frankie grunnar om de omkring henne ser till mer än ytan? Eller är det som när hon är hemma att de ser henne som lilla gumman och missar att hon utvecklas inte bara till det yttre utan även inuti. Vem ser längre än till ytan? Vem ser hennes potential till stordåd? Det är en härlig berättelse om hemligheter, vänskap och kärlek.

/Liselott 

Reservera boken på bibliotekets hemsida.

En thriller-trilogi av lagom längd skriven av Salla Simukka

Den finländska författarinnan Salla Simukka har lyckats skriva riktigt spännande och kluriga thrillers/deckare. Röd som blod är första delen i trilogin och jag läste snabbt del två och tre… Titlarna på del två och tre är Vit som snö och Svart som ebenholts. Ni som kan er Snövit känner igen beskrivningen av henne. Lumikki betyder snövit på finska. Det är en historia i varje men de binds ihop genom Lumikki. De handlar mer och mer om henne själv.   

I första boken får vi ta del av följande historia. Lumikki valde gymnasieämne med omsorg så att föräldrarna gick med på att hon flyttade från hemorten till Tammerfors. Hon vill lämna mobbarna som format hennes sätt att vara men också den konstiga stämningen hemma. De är som att de alla spelar de roller som finns i en familj men utan inlevelse. De är ingen riktigt avslappnad familj. I storstaden kan hon vara sig själv. Hon är självständig och trivs med att vara ensam men kan likväl passa in om hon vill. Hon vill inte kunna sorteras in i något fack. Hon gillar att iaktta människor och har genom åren tvingats utveckla tekniker för att vara osynlig och har förmåga att med enkla medel förvandlas till någon annan. 

Skolan är ok men hon behöver ett ställe att pausa från skolans väsen och lukter och det har blivit skolans mörkrum. När hon går in denna morgon är det något som stör. Det är lukten.  När hon tänder mörkrumsbelysningen se hon att det hänger pengar där på tork. Pengar som är tvättade från blod. Därav lukten. Hur har de hamnat där? Borde hon berätta för någon? Hon lever efter mottot att inte lägga sig i om hon kan undvika det. Men nyfikenheten är väckt. Hon måste göra något för att lösa mysteriet. Snart finner hon sig sittande hemma hos jämnåriga hon aldrig skulle välja att umgås med men som snart inte klarar sig utan henne. Dessutom smyger Lumikki efter kriminella och är på väg att bli kidnappad! Det är fart och fläkt genom hela boken samtidigt som den är eftertänksam och klurig.

Jag rekommenderar varmt denna trilogi. Det var svårt att sluta läsa när jag öppnade första sidan. Dessutom är de lagom långa.

/Liselott 

Reservera böckerna i bibliotekets katalog.

En saga om tidens väsen

Författaren till denna bok har en bakgrund som jag tycker är spännande. Ruth Ozeki är förutom författare även filmskapare och zenbuddhistisk präst. Det senare vävs in i boken hon skrivit: En saga om tidens väsen. 

I boken finner vi Ruth som lever på en ö längs Canadas västkust. På andra sidan havet finns Japan. Det hela utspelar sig efter den stora tsunamin har nått Japan. En dag på stranden finner hon något gömt i en platspåse. En låda som färdats över havet innehållande brev och en dagbok. När Ruth tar del av innehållet väcks en besatthet hos henne. Vem är flickan som skriver, går det att få tag på henne. Det känns på något sätt nödvändigt men är det möjligt? 

Ruths sökande och liv på ön skildras omväxlande mot den som skrivit dagboken. Nao en tonårsflicka som bott större delen av sitt liv i USA men återvänt med föräldrarna till Japan. Men det går inte bra för någon i familjen tillbaka i hemlandet. Fadern får inga jobb och Nao mobbas i skolan. Hon sitter på ett café och skriver om sitt liv. På så vis får jag en insyn i japanskt tonårsliv. I början blir jag lite trött på tonårssnacket men snart fascinerar hennes berättelse mer än det stör. Jag undrar, liksom berättelsens Ruth, hur det går för flickan och hennes familj. Det är spännande, intressant och skönt annorlunda än alla västerländska skildringar jag läst på senare tid. Hur vävs då det zenbuddhistiska in då. Jo Naos mormor blev nunna och bor i ett tempel på landsbygden. En spännande dam med mycket insikt och som Nao håller kontakt med. Boken är fylld av fotnoter som förklarar japanska ord och uttryck som kan behöva förstås. 

/Liselott

Ladda ner e-boken från bibliotekets hemsida. Den finns ännu så länge enbart som e-bok. 

Det vi inte visste var lycka

Du jobbar i kassan på den lokala mataffären. Nyss utskälld av chefen för att det saknades pengar i din kassa. Du behöver den lilla lön jobbet ger så det är bara att svälja stoltheten och bita ihop. Men då händer det. En kund ser den tår som trillar ner för din kind och säger något vänligt. Ännu en man som vill ha något av dig. Du är misstänksam men han återkommer fler gånger till din kassa. Ni byter några fler ord och han bjuder på lunch. Vågar du tacka ja? Ett tu tre är du och din lilla pojke medbjuden till hans sommarstuga vid havet, vågar du följa med? 

Ungefär så börjar boken Det vi inte visste var lycka skriven av Agnés Ledig. Vänskapen mellan Julie och Paul växer fram. Julie är ensamstående mamma som knappt får det att gå ihop. Paul är nyskild och har alldeles för mycket pengar. Med i berättelsen är Paul son Jerome som är jämnårig med Julie och Julies lille son. Semestern vid havet förändrar deras liv på många sätt. Det är vänskap, lycka och tyvärr tragedi inom några veckor. Hur ska det fortsätta? En berättelse att skratta och gråta till. Läs den!

/Liselott

Reservera eller ladda ner boken på biblioteket hemsida.

Himmelstrand

Fyra husvagnar, fyra familjer. En omöjligt blå himmel och ett tillsynes oändligt grönt gräsfält.
Kvällen innan hade husvagnarna stått på Saluddens camping, när människorna som handlingen kretsar kring, nu börjar vakna upp, står husvagnarna någon helt annan stans. Någon gång under natten måste de ha förflyttats. Enligt GPS:erna som ett par av camparna har i sina bilar har de inte alls förflyttat sig. Kartan på den lilla skärmen indikerar att de fortfarande står kvar precis där de stod igår. Men det räcker att höja blicken en aning för att konstatera att detta omöjligt kan stämma.

Åtta vuxna, två barn, en hund och en katt, har tillsammans blivit förflyttade till denna märkliga plats. Fyra familjer som inte känner varandra sedan tidigare och som inte verkar ha någonting alls gemensamt med varandra. Ganska snart står det dessutom klart att de förmodligen inte är helt ensamma på denna ödsliga plats, och att de inte är de första som förflyttats hit.  Var är de? Varför och hur har de kommit hit? Och viktigast av allt, hur ska de ta sig hem igen?

Denna bok var svår att lägga ifrån sig. Det är spännande, karaktärerna är intressanta och språket flyter så lätt att man bara rycks med. Jag vill veta var familjerna har hamnat, jag vill veta varför just de har förflyttats dit, och jag vill veta vad som finns bortanför horisonten. Det finns ett mörker som lurar under ytan, inte bara på den plats där våra campare befinner sig, utan även i deras sinnen. Jag vill inte slå igen boken av rädsla att något ska lura i mörkret runt mig med. Något som vi inte kan se, men som vi ändå känner av ibland i mörkret, och i våra mörkaste stunder.

När jag väl lämnat tillbaka Himmelstrand på biblioteket, lånade jag direkt Ajvide Lindqvists nästa bok, Rörelsen – Den andra platsen, jag måste få veta mer.  

/Caroline

Reservera Himmelstrand på bibliotekets hemsida.

Avstå den inte för titeln: Alvernas liv

Jag var väldigt förtjust i hennes första bok på svenska som heter Igelkottens elegans. Men den här senaste berättelsen Alvernas liv är verkligen något extra. Muriel Barbery har skapat något unikt. 

Hon skriver mustigt och målande. Nästan invecklat och omständligt men så fascinerande och lockande. Det är en saga där det onda hotar det goda i en häftig och finurlig story djupt nedgrävd i det spanska bondesamhället där byborna smörjer kråset med fulländade maträtter som gör gott för kropp och själ. Enkla men till sinnet starka och goda människor som tagit hand om ett hittebarn och tagit detta lilla väsen till sina hjärtan även om hon är något underlig. Underliga skeenden händer även i byn där allt frodas och vintern i det närmaste försvinner. Vad är på gång? Klimax kommer i slutet av boken där det onda hotar att förgöra allt. 

Ett annat barn är Clara, ett underbarn som växt upp i Italien. Hon kan spela det mest makalösa pianospel man kan tänka sig. Hon målar bilder, ja hela världar och förmedlar känslor med tangenterna. Men hon är inget vanligt barn och de vuxna som finns omkring henne är inga vanliga människor. Hon kanske är menat för något. Hon och Maria kan kanske tillsammans vara avgörande i det krig som troligen kommer. Jag väntar med spänning på del två i denna serie.

/Liselott. 

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Tredje principen

Det finns väldigt många bra ungdomsböcker. Och ingen har väl kunnat undgå dystopiernas framfart i utgivningen både bland vuxen- och barnutgivningen. Jag tycker det är extra roligt när någon serie utspelar sig i Sverige. Tidigare har jag bloggat om Mats Wahls Ryttarna. Nu har jag läst författaren Anna Jakobsson Lund och hennes bok Tredje principen.

Det är en framtid där det mesta kapsejsat och ingen vet vad demokrati är. Istället är kontroll nyckelordet. Tre ungdomar tvingas samarbeta. Levi vars syster tillfångatagits och Ava och Leymah som båda arbetar för samma motståndsrörelse som systern. De båda tjejerna har övernaturliga förmågor som är användbara i kampen. Det handlar inte om att skicka blixtrar och eld utan om att använda sitt sinne för att påverka folk alternativt läsa deras tankar. Dessa tre tvingas ta sig från det som en gång var Danmark, passera Öresund och ta sig norrut i Sverige. Att överleva hela vägen för att kunna genomföra sin plan, söka stöd längs vägen hos bekanta och lita till dem och varandra är nödvändigt. Men de är förföljda och eftersökta av någon som inte vill att de ska komma fram. Vilka kan de egentligen lita på? Kan de ens lita på varandra?

Det är en välkomponerad story och ett scenario som inte känns allt för konstruerat. Spännande hela vägen! Detta är den första i en trilogi och författaren håller på att avsluta den tredje delen nu. Jag ser fram emot att få läsa andra boken i serien som också finns att låna på biblioteket!

/Liselott

Beställ boken på bibliotekets hemsida.

Anna Pigeon - ranger

Jag har gjort mig en ny bekantskap. En mycket trevlig sådan. Anna Pigeon som arbetar i diverse nationalparker i USA som parkvakt med viss polisiärt ansvar (och möjligheter) dvs som ranger. Men om det är något Anna är mycket mer än parkvakt så är det nyfiken. Nyfiken på sin omgivning, parkerna hon jobbar i dvs dess natur och djur liksom människorna som jobbar i parkerna och speciellt morden som sker i dem! Hon vill veta vad som hänt. Nyfiken och ibland känns det som hon är väl fördomsfull när hon bedömer människorna runt omkring sig. Ibland har hon helt rätt i sina bedömningar och ibland blir (som tur är) hon överraskad av någon. Anna själv av en ganska ensam person. Hon har svårt att skaffa nära vänner och håller sig gärna för sig själv. En stor trygghet är hennes syster och de för många samtal per telefon.

I de tre böcker jag läst har jag varit i två olika nationalparker och mött olika naturtyper och det gillar jag. Historierna utnyttjar väl de förutsättningar som finns i de olika parkerna. Hettan i Texas, kylan under vintern och i sjön på ön Isle Royale. Den jag läste senast, Vargavinter, utspelade sig i Isle Royal och jag kände igen det hon skrev om älgar och vargar. Jo, så var det. Det visades ett naturprogram från nationalparken på tv förra året som jag sett. 

Det är vinter och rejält kallt. En liten grupp människor är ensamma på ön för att forska och kan inte ta sig därifrån på egen hand. El har de några timmar om dagen, vädret ändras snabbt och de måste lita till varandra och komma överens hopträngda på liten yta. Spänningarna är påtagliga mellan vissa av deltagarna i expeditionen. Så dör en av dem… 

Det är lika andlöst spännande i denna bok som i de andra jag läst och Anna utmanas att övervinna sina begränsningar i varenda bok. Bitvis går det inte att sluta läsa och det är nästan så jag håller andan. Nevada Barr har skrivit många böcker om Anna Pigeon men enbart fyra har översatts hitintills, en femte är på gång (vi har tre). Hoppas Hoodoo förlag översätter fler! 

/Liselott 

Böckerna om Anna Pigeon på bibliotekets hemsida.

Den röda adressboken

Doris har levt ett långt liv, snart är hon 97. Tanken är klar men kroppen är skral. Där hon sitter vid fönstret har hon
sina käraste ägodelar, en adressbok och en bärbar dator. Hennes enda släkting är systerdottern som bor i Kalifornien. Men trots avståndet ser båda till att prata ofta över nätet. Doris har lärt sig att skypa.

Det händer inte så mycket i Doris liv nu för tiden, de flesta av hennes vänner är döda och det påminns hon om  allt för väl när hon kikar i sin röda adressbok. Den har hon burit med sig hela livet. När någon gått bort skriver hon Död efter namnet.

Efter det att hemtjänsten lämnat henne är det bara ekorren utanför fönstret och väntan på att Jennys familj skall vakna på andra sidan jordklotet som är ljuspunkterna under dagen. Tankarna går till de kära som levt. För varje namn i adressboken finns så många minnen; goda och hemska, kärlek och smärta. Så många öden bakom namnen.

Doris fick tidigt klara sig själv. Familjen hade inte råd att ha henne hemma. Det var inte lätt att utan utbildning ta sig fram i världen, ändå har hon fått uppleva både Paris, New York och England, fast inte alls så glamoröst som man kan lockas att tro. Minnena skriver hon ner. Ocensurerat berättar hon om hemlängtan, svek, övergrepp, stor kärlek och och här sitter hon nu och kan knappt gå. Hon gör ett försök att resa sig men yrseln tar över.

I Los Angeles blir Jenny förtvivlad när hon förstår att något hänt Doris och bestämmer sig för att äntligen resa till Sverige. Mot slutet av boken blir det riktigt dramatiskt och romantiskt.

"Under varje gravsten ryms mycket kärlek". Så står det så fint i slutet av boken och det är det lyckas Sofia Lundberg påminna oss om genom Doris berättelse om Den röda adressboken.
/Annika

Reservera Den röda adressboken i bibliotekets katalog

The Trip: En film om mat, livskriser och imitationer.

I The Trip får vi äntligen se duon Steve Coogan och Rob Brydon återförenas. För er som inte är insatta i brittisk humor så är de båda komikerna väl kända i sitt hemland, både med stand-up, som programledare i till exempel Would I Lie To You (Brydon) och med TV-serier som Mid Morning Matters with Alan Partridge (Coogan).

Filmen är egentligen bara en nedklippt TV-serie och ska jag vara helt ärlig så är jag glad att jag såg filmen istället för serien. Det är en bra film, men det märks att den innehåller en hel del improvisation.

Framför allt så är den ärlig. Även om filmen inte handlar om Coogans och Brydons egentliga liv, utan snarare är en möjlig alternativ samtidsåskådning, så får i alla fall jag intrycket att de båda komikerna investerat en hel del av sig själva i projektet.

Det finns gott om tillfällen när jag skrattade rakt ut, och vid ett par tillfällen var jag tvungen att gå ifrån filmen (min skäms-kudde är för liten). Men det finns också tillfällen när den nakna desperationen i en livskris gör att man vrider sig obekvämt i fåtöljen och nästan får svårt att fortsätta titta.

Skillnaderna i Brydons kärleksfulla äktenskap och Coogans kraschade förhållande blir alltmer tydligt ju längre filmen går, och det är just detta som verkligen håller mig fast i handlingen. Jag lånade hem filmen för att jag älskar brittisk komedi, men jag tar med mig något helt annat än två timmars skratt från den här föreställningen.

Det måste dock poängteras att filmen blir lite krystad emellanåt, manuset är till stor del improviserat och det märks. Men jag tror också att det är därför som de tunga känslorna lyser igenom så tydligt.

Det är svårt att improvisera reaktioner.

/Andreas

Boka filmen i bibliotekets katalog.