Vinterfolket

Det var så nära att jag la ifrån mig den här boken Vinterfolket. Jag fick först inget grepp om vilka som berättade det var bara rörigt. Kanske för att jag började läsa när jag egentligen borde släckt lampan och somnat. Men så tog jag nya tag och till slut hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Men var beredd på att det finns övernaturliga inslag i berättelsen och den har en dragning åt skräck och thriller… Samtidigt var den härligt oförutsägbar! Där har Jennifer McMahon verkligen lyckats.

1908 vävs samman med nutid. En gammal dagbok läses och instruktioner till hur du återupplivar de döda avslöjas. Det är mycket sorg och förtvivlan när en närstående dör och vad kan växa ur förtvivlan? Vad får det människor att göra? Men det ligger mer bakom händelserna i denna bok där Alice försvinner. Alice som är mor till Ruthie och Fawn. Hon är bara borta en morgon. Varför? Tjejerna letar efter ledtrådar hemma och finner det ena efter det andra i hemliga gömställen i huset. 

Samtidig, och det är där boken börjar, berättar Sara, Martin och Gertie om vad som hände dem 1908. De bodde i samma hus som Ruthie och Fawn gör nu. I närheten finns stenformationen Djävulshanden, en skrämmande skog där varelser har skymtats och några dött eller försvunnit spårlöst… Dagboken som figurerar är just Sara Harrison Sheas hemliga dagbok. Sara som blev brutalt mördad av sin man Martin. Men vad hände egentligen?

/Liselott 

Reservera boken på bibliotekets hemsida.

Simma med de drunknade

Jag kan nästan inte beskriva handlingen i boken Simma med de drunkande utan att det blir virrigt. Enklast är nog att uppmana er att börja läsa. Men jag gör ett försök. Jag gillar den bland annat för författarens skildring av Edvard. En kille som växt upp med sin farfar och farmor på en bergssida i Norge. Levt ensligt och utan särskilt många vänner. Livet har bestått av gården han bor på, potatisen och fåren. Han tror sig veta vem han är, en kille som klarat sig genom grundskolan och sedan börjat arbeta hemma på gården. Mer om hans uppväxt, relationer etc avslöjas efterhand som berättelsen växer fram. 

Edvard vet att hans föräldrar dog när han var tre år. Men han vet inte exakt vad som hände. Ingen har någonsin berättat. Inte förrän både hans farmor och farfar är döda och den gamle prästen bryter tystnaden. Då dyker även det ena mystiska föremålet efter det andra upp i form av gamla brev, konsertbiljetter och en förunderlig kista. Efter detta vet Edvard att han måste ut och resa. Han som knappt lämnat dalen han växt upp i reser nu till Shetlandsöarna för att söka en förlorad släkting.

Lars Myttings skildring av naturen, mötena, husen, hemligheterna, vädret ja allt han stöter på känns i mig när jag läser. Undan för undan väcks minnen till liv för Edvard. Ska han få svar på sina frågor och hitta lösningar på de mysterier han upptäcker längs vägen. Det är inte endast svaret på hur hans föräldrar dog utan även vem han själv är och vilket liv han vill leva. På vägen upplever han kärlek, sorg, förtvivlan och svek. Jag inser nu efteråt att detta är en av de böcker jag vill läsa igen. Bara jag skriver det här börjar jag tänka på handlingen och fundera över passager i boken.

/Liselott

Boken på biblioteket webbsida att reservera eller läsa som e-bok.

Sjuka själar

En kvinna försvinner spårlöst. Ytterligare några månader senare försvinner Fanny och efter ytterligare ett år försvinner även Lukas.
Gemensamt för de tre försvinnandena är att några dagar innan de försvann brann ett träd på deras tomter. Något de inte hade gemensamt, är att Lukas kom tillbaka.
Han hittas en morgon medvetslös på en lekpark med svåra skallskador. De försvunna kvinnornas familjers förhoppningar att få veta vad som kan ha hänt slås dock i kras när det visar sig att Lukas inte minns något ifrån hans försvinnande. Faktum är att han inte minns någonting från ett år innan han försvinner fram till dess att han vaknar upp på sjukhuset.

Det har nu gått 10 år sedan Lukas hittades och han är för första gången tillbaka i sin hemstad igen, fast besluten om att ta reda på vad som egentligen hände honom och Fanny.
Lukas börjar riva upp gamla sår och märker snart att han är på samma spår som han var för tio år sedan, innan hans försvinnande.
Det är som om någonting åter igen har vaknat till liv och saker börjar hända i staden. Så brinner det i ännu ett träd…

Sjuka själar marknadsförs som Kristina Ohlssons första skräckroman och visst var den spännande, bitvis lite obehaglig. Själv skulle jag nog kallade den för en thriller. Skillnaden från en deckare är kanske att det inte är poliserna som löser mysteriet, deras roll verkar mest vara att missa bevis och att strunta i att höra vittnen.
Boken var som sagt spännande och man är inte helt säker på vem som är gärningsmannen förrän på de sista sidorna. Perfekt sommarläsning! 

/Caroline

Reservera boken i biblioteket katalog eller läs den direkt som e-bok.

Daggerspell - början på en serie.

Den första delen i sagan om Deverry, Daggerspell, börjar med en lektion i uttal. Det finns någonting i språket som påminner väldigt mycket om Kymriska, det walesiska originalspråket med alla konsonanterna. Kerr beskriver även språket som neo-Gaeliska och säger att det är besläktat med Kymriska och andra äldre språk från de brittiska öarna.

När man kommit förbi detta är boken en trivsam, om än lite förvirrande, berättelse om återfödelse, ödesbestämda händelser och småknytt. För mig tog det lite tid att faktiskt komma in i berättelsen, och det blir inte lättare av att man hela tiden hoppar fram och tillbaka i tidsåldrarna, men när alla bitarna väl föll på plats så började jag känna igen mönster och beteenden hos de olika nyckelpersonerna.

I centrum av handlingen finner vi Nevyn, en åldrig helare som reser runt och hjälper fattiga som rika med sina örter och sitt läkekunnande. Hans historia är troligen den sorgligaste i hela boken, men samtidigt är det också tack vare honom som jag kommer att fortsätta med serien. Nevyn är seriens Gandalf, han är den där kufiska gubben som alltid hjälper till, vet mer än alla andra och ändå inte beter sig högtravande eller despotiskt.

Katharine Kerr har ett sätt att beskriva hur handlingar kan påverka en persons öde som gör att boken blir både mer klurig och mer lockande. Om en person gör något som går rakt emot det som ödet hade tänkt, så kommer den personen att vara tvungen att rätta till felet i nästa liv, eller nästa igen. Poängen är att en person inte släpps fri förrän den uppfyllt sitt syfte, inte ens döden är ett hinder i en värld där återfödelse är ett faktum.

Personligen kommer jag fortsätta med serien, jag lånar hem del två under min semester. Jag rekommenderar den till personer som gillar ödestyngda fantasyserier, boken finns både på engelska och svenska (den svenska versionen heter Silverdolken), men vill du ha den svenska versionen så får vi reservera den från filialerna i Bräkne-Hoby eller Listerby. Den engelska versionen finns på stadsbiblioteket.

/Andreas

Första delen i serien på svenska och engelska att reservera i bibliotekets katalog.

Parfymsamlaren

London våren 1955. Grace vaknar med ett ryck ur en mardröm. Hon borde gjort sig i ordning för länge sedan. Det är mycket Grace borde. Frottera sig med andra fruar, ordna middagar, vårda sitt utseende och på andra sätt hjälpa sin man till en bättre position i samhället. Men Grace är inte intresserad av det. Nygift efter en stormande förälskelse men ändå inte lycklig istället är hon otillfredsställd, uttråkad och olycklig. Då får hon ett brev som måste kommit fel. Hon ärver en dam i Paris, Eva d´Orsey. En dam hon aldrig har hört talas om. Flygbiljetten är betald och advokatfirman väntar på henne. Med tanke på situationen hemma bestämmer hon sig för att åka. Om inte annat för att reda upp arvet. Om hon nu är rätt arvtagare vem är kvinnan? Varför låter hon Grace ärva?

Grace sökande efter svaret på vem Eva är blir inte alldeles enkelt. Varvat med denna får vi historien om Eva. Från det att hon som 14-åring började arbeta på ett hotell i New York tills hon dör ensam i en lägenhet i Paris. Parfymsamlaren är engagerade och bra, timmarna gick fort när jag började läsa. Jag gillar de olika miljöerna Kathleen Tessaro målar upp. Hur parfymsamlandet kommer in i bilden låter jag er själva ta reda på. Men bara den delen i historien är sinnlig och fantastisk.

/Liselott

Boken i bibliotekets katalog.

Lyckliga människor läser och dricker kaffe

Diane driver ett bokhandelskafé som heter Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Just nu är hon varken lycklig eller läsande. Diane sörjer sin femåriga dotter och make som dog i en bilolycka. Men hon har en som tar hand om henne, Félix, hennes omtänksamme men påstridiga anställde i kaféet. Till slut står han inte ut med att hon använder sin lägenhet som bunker och vägrar att ta del av omvärlden. Hans plan är en resa som verkar inkludera party och solsemester. Det låter fruktansvärt i Dianes öron. Istället lyckas hon ta ett eget beslut och hyr en stuga på Irländska landsbygden på obestämd tid. Kanske kan hon få sörja ifred där utan Félix påträngande omsorger. 

Från Paris till en ödslig strand blir ett rejält miljöombyte. Hade det inte varit för den oartiga, stela och avvisande grannen kunde Diane varit hyfsat nöjd med sin tillvaro. Hon beblandar sig inte mer än nödvändigt med lokalbefolkningen. Men den där grannen han irriterar henne något så makalöst och verkar där till ganska arg… Som läsare anar jag att det här kan bli intressant! Och det blir det. Invecklat, känslosamt och härligt mysigt. Jag småfnissar åt deras ordväxlingar. 

Det var en riktigt go och härlig bok Agnès Martin-Lugand skrivit. Den rymmer Dianes bottenlösa sorg men också en möjlig väg ut ur sorgen och tillbaka till livet. Boken heter just Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Bara titeln gjorde sitt till att jag såklart måste låna hem den. 

/Liselott 

Reservera boken på bibliotekets hemsida.

Det lilla bageriet på strandpromenaden

Nu har jag smaskat i mig en god bok igen. Ordvalet är delvis genomtänkt för huvudpersonen Polly är en hejare på att baka bröd och boken heter Det lilla bageriet på strandpromenaden. En bok som är perfekt i hängmattan i sommar. Det börjar med katastrof när Pollys och maken Chris företag försätts i konkurs. Inga pengar, inget boende och inget jobb. Då hamnar Polly på en ö längs Cornwalls kust som är härligt otillgänglig stora delar av dygnet, tidvattnet styr när vägen in till fastlandet går att köra på. Berättelsen börjar mörkt men snart introduceras den ene mannen efter den andra och jag börjar fundera över vem hon ska bli kär i (för det är klart att hon ska bli det). Dessförinnan tar Polly hand om en skadad lunnefågel som är ett charmigt inslag i handlingen. En folkilsken tant som verkar har monopol på brödbakandet på ön sätter krydda på berättelsen.

Detta är en bok jag kommer att le åt varenda gång jag plockar fram den för att tipsa om den. Och se Jenny Colgan har skrivit en uppföljare som redan kommit! Den heter Sommar på strandpromenaden.

/Liselott 

Jenny Colgans böcker på biblioteket hemsida.

Korpringar – Siri Pettersen

Korpringar inleds med boken Odinsbarn, där vi får följa Hirka. En flicka på 15 vintrar, som tillskillnad från alla andra i Ymslanden inte har någon svans. När hon växer upp tror hon att en varg tog hennes svans när hon var baby, det är det hennes far berättar för alla och hon har ett ärr efter händelsen.
Hirka får till sin förskräckelse dock reda på att hon aldrig haft någon svans, att hon inte är en Ymsättling utan något som hon tidigare trott bara fanns i sagor för att skrämma små barn. En människa. Hennes far fann henne när hon var baby och förbarmade sig över henne trots alla hemska saker han hört om de svanslösa.
Ingen i Ymslanden har sett en människa på tusentals år, de finns bara i sagor och legender som ondskefulla varelser som sprider röta.
Hirka måste nu komma på ett sätt att ta sig igenom Riten, som alla Ymsättlingar i hennes ålder måste gå igenom, utan att bli påkommen som människa. Samtidigt som ett ännu större hot är på väg mot Ymslanden.

Jag vill inte berätta för mycket, då jag inte vill förstöra upplevelsen. Jag kan bara säga att det är spännande, det är magi, det är resor mellan världar både kända och okända.

Korpringar består av tre böcker; Odinsbarn, Rötan och Kraften.
Siri Pettersen har genom sina tre böcker om Hirka och Korpringarna skapat ett helt fantastiskt fantasy-universum. Hon har blandat klassiska fantasy-element med nordiskmytologi och folktro i tre helt underbara böcker.
När jag läst ut den tredje och sista delen kände jag mig helt tom inuti. Jag ville inte lämna Hirka, Rime eller korparna bakom mig. 

/Caroline

Boka böckerna på Ronneby biblioteks webbsida, de finns också som e-böcker.

H som i hök

Det är i djup sorg som Helen McDonald bestämmer sig för att ta upp sin barndoms favoritsysselsättning och träna en rovfågel, denna gång en duvhök. Natur- och fågelintresset har följt henne sedan hon var liten och nu efter faderns död dras hon till falkenerandet som en tillflykt. Helen hoppas få lindring i den annars förlamande sorgen.

Men vägen dit är inte enkel, det tar tid att tämja ett vilt djur. Hon köper höken från en uppfödare på Irland och hämtar den i en papplåda i Skottland. Efter en lång bilresa då hon bara kan höra skrapandet av klor och känna dess tyngd blir första steget att skapa ett band till fågeln. Helen börjar med att döpa sin duvhök till Mabel. 

Falkenerarkonsten går långt tillbaka i tiden. Det är en flertusenårig jaktmetod som härstammar från Asien och en mängd olika rovfåglar har använts. I England var falkenerarna tidigare aristokrater och de jagade i slutna sällskap. Helen berättar också om hur författaren T H White försökte manna (tämja) en duvhök vilket han har skrivit om i sin bok The Goshawk. Jo det är samme T H White som skrivit Svärdet i stenen. Så parallellt med Helens mödor med Mabel följs Whites dito med sin hök. Den bakgrundsbeskrivningen är inte oviktig för både T H White och McDonald vill fly in i något annat, från en värld som stundtals upplevs som obarmhärtig. 

Samtidigt som träningen av Mabel blir mer intensiv fördjupas Helens depression och hon blir alltmer folkskygg. Men med tiden lättar sorgen och till slut har höken och Helen blivit ett jaktpar. Bandet som började med namngivningen har nu blivit en stark relation, slutligen kan Mabel få flyga helt fritt.

Det märks att Helen McDonald är en van skribent men mer än så. Hennes skildringar av naturen, himlarna och höken är utsökta. Jag får ett sug efter att få uppleva dimmorna, landskapen och ljuset hon beskriver. Och jag kommer definitivt att spana efter siluetter av rovfåglar hädanefter.

Helen McDonald är författare, filosof och historiker. Vill du veta mer om henne finns en fin intervju här. Från australisk radio, 58 min.

/Annika

Reservera Helen McDonalds bok H som i hök i bibliotekets katalog

Spellwright, en oförutsägbar fantasy!

Länge har jag letat innan jag hittade en fantasybok som klarade av att hålla mig så intresserad att den fick en plats i en annars ganska fullbokad vardag. Det som lockade mest med Spellwright var att huvudpersonen kändes som en seriös version av Terry Pratchetts misslyckade trollkarl Rincewind.

Jag gillar tanken på att även de mäktigaste personerna har en egenhet som gör att dom känns mänskliga, i det här fallet en sorts magisk dyslexi.

Nicodemus Weal är en magikerlärling vid akademin i Starhaven. När han kom till akademin trodde de äldre trollkarlarna att han var den utvalde, på grund av ett väldigt distinkt ärr i nacken kombinerat med hans förmåga att använda de båda högre magiska språken, Magnus och Numinous. Men det finns ett problem. Ju längre Nicodemus rör vid de magiska texterna desto ändras ordningen på runorna och formlerna korrumperas, vilket betyder att han inte kan använda komplicerad magi.

Han kan inte heller röra vid magiska föremål, eftersom han genom beröring ändrar ordföljden även där.

En sak jag gillar är att författaren emellanåt skriver ut meningar som Nicodemus har korrumperat. Det ger en känsla av kontakt med huvudpersonen.

Naturligtvis finns det, som i alla bra fantasyromaner, lite monster, några spöken, magiska föremål och en ärkeskurk. Men förutom dessa grundstenar så känns inte boken förutsägbar, Blake Charlton har lyckats bra med att lägga in oväntade riktningar i historien. Som läsare uppskattar jag att författaren ansträngt sig för att handlingen inte ska vara för uppenbar, mången annan fantasybok har hamnat i refuseringshögen på grund av detta.

Boken finns bara på engelska, något som kan vara bra att veta. Det finns fler böcker om Nicodemus, men Spellwright är den enda vi än så länge har i vår katalog.

Om dessa två småsaker inte avskräcker dig som läsare så kan jag varmt rekommendera boken, det är en mysig fantasyroman och jag ser fram emot att läsa Spellbound när jag får tag på den.

/Andreas

Reservera boken på biblioteket hemsida.

Åter till internatskolornas värld...

Jag älskade flickböckerna som utspelade sig på internatskolor när jag var yngre. Vänskap, intriger, hyss och äventyr. Så det är med stort nöje jag känner igen detta i Emily Lockharts bok Den ökända historien om Frankie Landau-Banks. Det är en samtidens internatskola men jag skrattar ändå igenkännande åt hierarkier, hemliga sällskap, intrigerna men främst hyssen. Dessutom upplever jag att berättelsen har en speciell ton. Jag vet inte om det är sättet författaren skriver på, tilltalen eller språket eller kanske stämningen jag hamnar i när jag läser. Kanske inkluderar det hur Frankies åsikter och syn på sig själv, vänner och elever runt hennes skildras. Hur det nu är sitter jag här och småler när jag tänker på boken.

Det första jag läser i boken är Frankies bekännelse där hon tar på sig ansvaret för några hyss som skett på skolan. De som sedan följer är att vi får lära känna Frankie och veta upprinnelsen till händelserna. Jag gillar det mycket. Frankies analyser och hennes iakttagelser om sig själv och andra. För när hon kommer tillbaka för att gå andra året på skolan så syns hon. Hon går från osynlig till synlig och börjar dejta en av killarna i innegänget. Är det bara för att hon fått lite former under sommaren? Frankie grunnar om de omkring henne ser till mer än ytan? Eller är det som när hon är hemma att de ser henne som lilla gumman och missar att hon utvecklas inte bara till det yttre utan även inuti. Vem ser längre än till ytan? Vem ser hennes potential till stordåd? Det är en härlig berättelse om hemligheter, vänskap och kärlek.

/Liselott 

Reservera boken på bibliotekets hemsida.

En thriller-trilogi av lagom längd skriven av Salla Simukka

Den finländska författarinnan Salla Simukka har lyckats skriva riktigt spännande och kluriga thrillers/deckare. Röd som blod är första delen i trilogin och jag läste snabbt del två och tre… Titlarna på del två och tre är Vit som snö och Svart som ebenholts. Ni som kan er Snövit känner igen beskrivningen av henne. Lumikki betyder snövit på finska. Det är en historia i varje men de binds ihop genom Lumikki. De handlar mer och mer om henne själv.   

I första boken får vi ta del av följande historia. Lumikki valde gymnasieämne med omsorg så att föräldrarna gick med på att hon flyttade från hemorten till Tammerfors. Hon vill lämna mobbarna som format hennes sätt att vara men också den konstiga stämningen hemma. De är som att de alla spelar de roller som finns i en familj men utan inlevelse. De är ingen riktigt avslappnad familj. I storstaden kan hon vara sig själv. Hon är självständig och trivs med att vara ensam men kan likväl passa in om hon vill. Hon vill inte kunna sorteras in i något fack. Hon gillar att iaktta människor och har genom åren tvingats utveckla tekniker för att vara osynlig och har förmåga att med enkla medel förvandlas till någon annan. 

Skolan är ok men hon behöver ett ställe att pausa från skolans väsen och lukter och det har blivit skolans mörkrum. När hon går in denna morgon är det något som stör. Det är lukten.  När hon tänder mörkrumsbelysningen se hon att det hänger pengar där på tork. Pengar som är tvättade från blod. Därav lukten. Hur har de hamnat där? Borde hon berätta för någon? Hon lever efter mottot att inte lägga sig i om hon kan undvika det. Men nyfikenheten är väckt. Hon måste göra något för att lösa mysteriet. Snart finner hon sig sittande hemma hos jämnåriga hon aldrig skulle välja att umgås med men som snart inte klarar sig utan henne. Dessutom smyger Lumikki efter kriminella och är på väg att bli kidnappad! Det är fart och fläkt genom hela boken samtidigt som den är eftertänksam och klurig.

Jag rekommenderar varmt denna trilogi. Det var svårt att sluta läsa när jag öppnade första sidan. Dessutom är de lagom långa.

/Liselott 

Reservera böckerna i bibliotekets katalog.

En saga om tidens väsen

Författaren till denna bok har en bakgrund som jag tycker är spännande. Ruth Ozeki är förutom författare även filmskapare och zenbuddhistisk präst. Det senare vävs in i boken hon skrivit: En saga om tidens väsen. 

I boken finner vi Ruth som lever på en ö längs Canadas västkust. På andra sidan havet finns Japan. Det hela utspelar sig efter den stora tsunamin har nått Japan. En dag på stranden finner hon något gömt i en platspåse. En låda som färdats över havet innehållande brev och en dagbok. När Ruth tar del av innehållet väcks en besatthet hos henne. Vem är flickan som skriver, går det att få tag på henne. Det känns på något sätt nödvändigt men är det möjligt? 

Ruths sökande och liv på ön skildras omväxlande mot den som skrivit dagboken. Nao en tonårsflicka som bott större delen av sitt liv i USA men återvänt med föräldrarna till Japan. Men det går inte bra för någon i familjen tillbaka i hemlandet. Fadern får inga jobb och Nao mobbas i skolan. Hon sitter på ett café och skriver om sitt liv. På så vis får jag en insyn i japanskt tonårsliv. I början blir jag lite trött på tonårssnacket men snart fascinerar hennes berättelse mer än det stör. Jag undrar, liksom berättelsens Ruth, hur det går för flickan och hennes familj. Det är spännande, intressant och skönt annorlunda än alla västerländska skildringar jag läst på senare tid. Hur vävs då det zenbuddhistiska in då. Jo Naos mormor blev nunna och bor i ett tempel på landsbygden. En spännande dam med mycket insikt och som Nao håller kontakt med. Boken är fylld av fotnoter som förklarar japanska ord och uttryck som kan behöva förstås. 

/Liselott

Ladda ner e-boken från bibliotekets hemsida. Den finns ännu så länge enbart som e-bok. 

Det vi inte visste var lycka

Du jobbar i kassan på den lokala mataffären. Nyss utskälld av chefen för att det saknades pengar i din kassa. Du behöver den lilla lön jobbet ger så det är bara att svälja stoltheten och bita ihop. Men då händer det. En kund ser den tår som trillar ner för din kind och säger något vänligt. Ännu en man som vill ha något av dig. Du är misstänksam men han återkommer fler gånger till din kassa. Ni byter några fler ord och han bjuder på lunch. Vågar du tacka ja? Ett tu tre är du och din lilla pojke medbjuden till hans sommarstuga vid havet, vågar du följa med? 

Ungefär så börjar boken Det vi inte visste var lycka skriven av Agnés Ledig. Vänskapen mellan Julie och Paul växer fram. Julie är ensamstående mamma som knappt får det att gå ihop. Paul är nyskild och har alldeles för mycket pengar. Med i berättelsen är Paul son Jerome som är jämnårig med Julie och Julies lille son. Semestern vid havet förändrar deras liv på många sätt. Det är vänskap, lycka och tyvärr tragedi inom några veckor. Hur ska det fortsätta? En berättelse att skratta och gråta till. Läs den!

/Liselott

Reservera eller ladda ner boken på biblioteket hemsida.

Himmelstrand

Fyra husvagnar, fyra familjer. En omöjligt blå himmel och ett tillsynes oändligt grönt gräsfält.
Kvällen innan hade husvagnarna stått på Saluddens camping, när människorna som handlingen kretsar kring, nu börjar vakna upp, står husvagnarna någon helt annan stans. Någon gång under natten måste de ha förflyttats. Enligt GPS:erna som ett par av camparna har i sina bilar har de inte alls förflyttat sig. Kartan på den lilla skärmen indikerar att de fortfarande står kvar precis där de stod igår. Men det räcker att höja blicken en aning för att konstatera att detta omöjligt kan stämma.

Åtta vuxna, två barn, en hund och en katt, har tillsammans blivit förflyttade till denna märkliga plats. Fyra familjer som inte känner varandra sedan tidigare och som inte verkar ha någonting alls gemensamt med varandra. Ganska snart står det dessutom klart att de förmodligen inte är helt ensamma på denna ödsliga plats, och att de inte är de första som förflyttats hit.  Var är de? Varför och hur har de kommit hit? Och viktigast av allt, hur ska de ta sig hem igen?

Denna bok var svår att lägga ifrån sig. Det är spännande, karaktärerna är intressanta och språket flyter så lätt att man bara rycks med. Jag vill veta var familjerna har hamnat, jag vill veta varför just de har förflyttats dit, och jag vill veta vad som finns bortanför horisonten. Det finns ett mörker som lurar under ytan, inte bara på den plats där våra campare befinner sig, utan även i deras sinnen. Jag vill inte slå igen boken av rädsla att något ska lura i mörkret runt mig med. Något som vi inte kan se, men som vi ändå känner av ibland i mörkret, och i våra mörkaste stunder.

När jag väl lämnat tillbaka Himmelstrand på biblioteket, lånade jag direkt Ajvide Lindqvists nästa bok, Rörelsen – Den andra platsen, jag måste få veta mer.  

/Caroline

Reservera Himmelstrand på bibliotekets hemsida.