Intressant med en debut som belyser den offentliga debatten
i dagens polariserade Sverige. En samtidsroman om oss alla, hur var och en av
oss väljer att leva i sin egen filterbubbla – för att orka med? Eller för att
orka med oss själva?
Niklas orkar i alla fall ingenting – allra minst att
engagera sig eller ta ställning. Han är i 30-årsåldern, uppvuxen i Eskilstuna
men numera socialsekreterare i Göteborg med diverse flyktingärenden bland
annat, på sitt bord. Men förmår han engagera sig, såsom hans idealistiska,
godtrogna, positiva kollega Viola? Nä, det är svårt, det angår ju inte honom,
han ska ju bara göra sitt jobb och ingen förväntar sig något annat.
Hans liv är väldigt praktiskt – han bor ensam, lever det
mesta av sitt liv ensam, och är ganska nöjd med sin tillvaro. En av få som han
ändå umgås med är Jonathan, som han lärde känna på Bali under ungdomsårens
luffartid. Som blivit en sökare som tycker att vi inte tar ansvar för våra egna
liv, vi ser oss alltid som offer för än den ena, än den andra, omständigheten.
Och eftersom Niklas själv blev känslomässigt avskärmad från det mesta under de
där bohemiska åren – på grund av något som inträffade just när han reste iväg…
vilket han fortfarande inte kan se riktigt klart – har han svårt att förstå hur
det kan ta hus i helsike när två motpoler som Jonathan och Viola möts. Själv
står han plötsligt någonstans mittemellan, vet inte vad han tycker, vet inte
hur han ska värja sig, hur han ska bry sig så att det blir ”rätt” så att han
plötsligt inte står utan de få som faktiskt tycks bry sig om honom. Och som han
faktiskt inser att han också bryr sig om. Hur ska han kunna sluta strutsa med
huvudet i sanden, börja bry sig, skaffa sig en åsikt? Och hur ska han få
kontakt med sina känslor igen?
En tänkvärd liten historia om sidor hos oss alla, och hur vi
hanterar dem 2020.
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar