”Käre Edward” av Ann Napolitano

Vilken stark och tänkvärd roman! Och väldigt ovanlig, dessutom – romanen om Edward Adler, den tolvårige pojken som överlevde det omöjliga, nämligen en flygkrasch där alla övriga 191 personer omkom, inklusive hans egen familj. Och det är dels vägen från flygplatsen till själva kraschögonblicket vi får följa, även om den riktigt intressanta historien är den andra parallellberättelsen, den som följer Edwards väg tillbaka till livet. För även om han rent fysiskt repade sig någorlunda snabbt så är hans väg mot en framtid en helt annan resa. Och det är den som verkligen berör.

Edward var nämligen Eddie innan kraschen (och aldrig mer, efteråt), älskade sin storebror Jordan över allting annat, och de satt alltså på det olycksdrabbade planet tillsammans med sina föräldrar, på väg att flytta från New York till Los Angeles. Mamman skriver filmmanus, pappan är forskare, och ett helt nytt liv väntar dem i väst. Tror de. Istället kommer Edward att placeras hos sin moster och hennes man, ett barnlöst par som plötsligt får en nästan-tonåring i knät istället. Men de gör ett otroligt jobb med att försöka lotsa Edward framåt i livet, även om de kanske inte lyckas så väl som de skulle önska.

Istället blir det grannflickan Shay som blir hans stöd i livet – det är på hennes golv och ingen annan stans han t ex kan sova, det är hon som är klippan i skolan där alla vet vem han är. Där få normala krav ställs på honom… för han är ju mirakelbarnet som blev världskänd över en natt. Vilket i sig är en mardröm att leva med. Men det är saknaden efter brodern, modern, fadern, livet som det var, den framtid som skulle blivit, som är den riktigt stora mardrömmen han tvingas lära sig att leva med. För ingenting blev som det var tänkt, istället blev allting något helt annat. Och att lära sig att förhålla sig till just detta är både nytt och väldigt, väldigt svårt – och det är en många år lång väg för Edward att vandra.

Dock inträffar en stor och förlösande faktor efter flera år, då Shay och Edward i garaget råkar hitta resväskor med en nästan oändlig mängd brev. Alla adresserade till Edward Adler. Undangömda för en framtid då Edward kanske klarar av dem. Och alla börjar de med Käre Edward. Det är brev från ofantligt många anhöriga till de omkomna i kraschen, brev där nära och kära undrar om Edward minns just deras son/dotter/förälder/kusin etc. Som berättar om dessas livsdrömmar och annat. Och bortom det fruktansvärda och jobbiga läsandet får dessa berättelser någonting att hända inuti Edward. Kanske kan de hjälpa honom att inte bara överleva, utan verkligen börja leva? Igen. Men på ett annat vis, på en annan plats. Med andra människor. Kanske?

En riktigt fin liten historia om något alldeles oerhört och svårt, som rekommenderas varmt!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.