"Modersmjölken" av Nora Ikstena

En nybliven mamma vägrar amma sitt barn. Istället försvinner hon iväg tills hon inte längre har någon mjölk att erbjuda. Det är inledningen till det avstånd hon håller till dottern som i stället får sin mormor som mamma. Men hon har en anledning till sitt handlande. Mamman vill inte att dottern ska riskera att få i sig någonting av allt det mörker som hon bär på. Det mörkret är ständigt närvarande. Flickan gör allt för att hålla det borta och när det kommer hjälpa mamman igenom till andra sidan, till livet.

Ja, det är en mörk berättelse. Men jag kan inte låta bli att fortsätta läsa. För det är även en skildring av kärlek och hopp. Och ju mer jag läser desto mer förstår jag mamman. Lika mycket skildrar det Lettland och dess människor under den tid de var underlydande Sovjet. Den typen av böcker finner jag allt mer intressanta. Har nyligen läst Lisa Christensens Spela roll som delvis har samma tema. Flickan i Modersmjölken föds 1969 och vi följer familjen fram till Lettland åter blir fritt. Men mamman föds redan 1944 och hennes uppväxt tar vi också del av. Jag kan inte förstå hur det är att leva utan att få säga vad man vill, att vara övervakad och begränsad att aldrig kunna göra som man själv vill. Inte få läsa, inte få resa, knappt ens tänka annat än det makten säger åt dig att tänka på. Såklart kan mamman i berättelsen inte följa detta tvingande mönster och det påverkar dem alla.

Min enda invändning är i början. Det skildras i jag-form. Mamma och barn berättar i varsitt kapitel och de särskiljs inte på något speciellt sätt. Efterhand ger det sig men till att börja med fick jag läsa om många inledningar av kapitel när jag insåg att det var en annan jag-berättare.

Boken har uppmärksammats och blivit en storsäljare i Lettland, men det är första boken av författaren som översatts till svenska.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.