"Mitt liv som råtta" av Joyce Carol Oates

Är man en råtta – då har man tjallat. Är inte vatten värd. Tänk då att det är dina bröder du tjallar på, att du bara är 12 år. Du gör det som är rätt, mänskligt, självklart eftersom de har gjort fel men ändå blir du utestängd ur familjen och aldrig förlåten.

Upptakten till Violet Rues brutala och påtvingade skilsmässa från familjen skildras så bra. Och det tar upp mer utrymme i boken är vad jag först trodde. Men det känns helt rätt. Jag leds in i att förstå hela Violet Rues familj, dess släkt och dess plats i det samhälle de lever i (den lilla staden Niagara falls). Allt det människor formas av. De många barnen, familjen är katoliker även om inte pappan (Jerome Kerrigan) går i kyrkan. Barnen fruktar honom och älskar honom och Violet Rue är säker på sin fars kärlek. Syskonens däremot, ja de är ju hennes syskon. Men en sak ska alla veta – man blir inte ovän med Jerome Kerrigan varse sig man är vän, släkt, maka eller hans barn… Detta skildrar Joyce Carol Oates så bra, det är allvar och fångar in mig som läsare. Alla fördomar, tilldelade roller, släktens betydelse, vita mot svarta, vad som övertygar en till att tro – min åsikt är den rätta.

Violet Rue blir alltså utstött och vi följer hennes icke-liv i väntan på att hon ska få tillbaka sin familj, sitt sanna liv. Hon utsätts för mer än något barn borde. Det är hjärtskärande, otroligt och samtidigt fullt troligt.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Käre Edward” av Ann Napolitano

Vilken stark och tänkvärd roman! Och väldigt ovanlig, dessutom – romanen om Edward Adler, den tolvårige pojken som överlevde det omöjliga, nämligen en flygkrasch där alla övriga 191 personer omkom, inklusive hans egen familj. Och det är dels vägen från flygplatsen till själva kraschögonblicket vi får följa, även om den riktigt intressanta historien är den andra parallellberättelsen, den som följer Edwards väg tillbaka till livet. För även om han rent fysiskt repade sig någorlunda snabbt så är hans väg mot en framtid en helt annan resa. Och det är den som verkligen berör.

Edward var nämligen Eddie innan kraschen (och aldrig mer, efteråt), älskade sin storebror Jordan över allting annat, och de satt alltså på det olycksdrabbade planet tillsammans med sina föräldrar, på väg att flytta från New York till Los Angeles. Mamman skriver filmmanus, pappan är forskare, och ett helt nytt liv väntar dem i väst. Tror de. Istället kommer Edward att placeras hos sin moster och hennes man, ett barnlöst par som plötsligt får en nästan-tonåring i knät istället. Men de gör ett otroligt jobb med att försöka lotsa Edward framåt i livet, även om de kanske inte lyckas så väl som de skulle önska.

Istället blir det grannflickan Shay som blir hans stöd i livet – det är på hennes golv och ingen annan stans han t ex kan sova, det är hon som är klippan i skolan där alla vet vem han är. Där få normala krav ställs på honom… för han är ju mirakelbarnet som blev världskänd över en natt. Vilket i sig är en mardröm att leva med. Men det är saknaden efter brodern, modern, fadern, livet som det var, den framtid som skulle blivit, som är den riktigt stora mardrömmen han tvingas lära sig att leva med. För ingenting blev som det var tänkt, istället blev allting något helt annat. Och att lära sig att förhålla sig till just detta är både nytt och väldigt, väldigt svårt – och det är en många år lång väg för Edward att vandra.

Dock inträffar en stor och förlösande faktor efter flera år, då Shay och Edward i garaget råkar hitta resväskor med en nästan oändlig mängd brev. Alla adresserade till Edward Adler. Undangömda för en framtid då Edward kanske klarar av dem. Och alla börjar de med Käre Edward. Det är brev från ofantligt många anhöriga till de omkomna i kraschen, brev där nära och kära undrar om Edward minns just deras son/dotter/förälder/kusin etc. Som berättar om dessas livsdrömmar och annat. Och bortom det fruktansvärda och jobbiga läsandet får dessa berättelser någonting att hända inuti Edward. Kanske kan de hjälpa honom att inte bara överleva, utan verkligen börja leva? Igen. Men på ett annat vis, på en annan plats. Med andra människor. Kanske?

En riktigt fin liten historia om något alldeles oerhört och svårt, som rekommenderas varmt!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”Bärarna” av Jessica Schiefauer

Med spänning gav jag mig på Schiefauers första roman för vuxna, för hennes utveckling som författare har ju gått som tåget! Både sin andra och sin tredje bok, båda skrivna för tonåringar, blev hon Augustprisad för, och nu har hon alltså gett sig på något nytt. Även genremässigt. Och även denna gång känns det som en experimentell resa där hon undersöker former och innehåll – det är en väldigt annorlunda bok! Hyllad har den blivit, själv är jag fortfarande lite fundersam över vad jag tycker.

Det är en science fiction-dystopi skulle man kunna säga, där en smitta har härjat (!) i decennier, dock inte corona… Nej, den här smittar sprids via män, som enbart benämns som spridare, och exakt hur smittan ter sig, och beter sig, är i viss mån höljt i dunkel. Omedelbart dödlig framställs den som dock. Därför är samhällets alla spridare placerade i stora karantänsläger, och skräcken för rymningar genomsyrar allt. Istället berättas om det helkvinnliga samhället - de benämns som bärare för att de bär de inseminerade barnen (flickor!) i sina ”livsäckar” åt samhället - där livet är helvegetariskt, all levande natur vårdas med vördnad, och samhällets skrala resurser (det som blir över efter den oändliga forskningsjakten på ett botemedel mot smittan) delas systerligt. Men allt detta har förstås också börjat ifrågasättas av individer och grupper, kanske viljan och önskan att göra världen till en bättre plats istället banar väg för en annan sorts förtryck, en annan sorts fanatism? Och förstås en feministisk sådan. Är det inte starkare män som tar över, kanske starkare kvinnor ser sin chans? Och där rök demokratin…

Nikki försöker dock rädda sitt förhållande med Simone i detta mansfria samhälle genom att erbjuda sig att bära ett gossebarn åt henne i sin livsäck under en begränsad tid, för att efter en avbruten graviditet kunna erbjuda sin livsäck i transplanterad form till Simone. Men när hon inser att Simone visar sig ha en tvillingbror (!) bland dem – det förekommer nämligen någon ofarligare form av män, kallade xerxes, i frihet men bespottade – som under graviditeten fick Simones livsäck, och som nu Simone är beredd att döda honom för att få ”tillbaka”, ja då inser Nikki att Simone kanske inte är den hon trodde och älskar… Istället förs hon till ett alternativt samhälle, där ingenting är som hon fostrats till… Allt ställs på ända – är smittspridningen bara en bluff? Forskningen kring botemedel likaså? Eller handlar smittan kanske bara om att eliminera de sämre manliga egenskaperna ur befolkningen… på bekostnad av..?

Ja, frågorna är många medan man läser, svaren få. Och kanske är det meningen så. Här finns mycket symbolik och ordlek som fascinerar, mina tankar och funderingar växer till – vad vill hon egentligen säga, Schiefauer? Inte vurmar hon för ett mansfritt samhälle i alla fall, om man läser intervjuer med henne - även om man föranleds att tro just detta. Tvärtom! Istället lyfter hon kärleksfullt fram de goda männen, de goda exemplen… Ja, tänk vad skön världen kunde vara - och hur lätt vi alla skulle kunna avvara - de där odjuren till män, de självtillräckliga, våldsbenägna och maktberoende… Nej, här finns fler historier inbäddade, fler ingångar till de problem vi brottas med i världen, än vad man först tror. Det är bara att läsa och begrunda!

Intressant och tänkvärt är det, även om somligt skaver såsom väl politiskt och det är tveksamt vilket budskapet egentligen är!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

 

"Jagad" av Joyce Carol Oates

Boken börjar med en olycka. En nygift, ung kvinna stiger framför en buss och blir allvarligt skadad. Hennes nyblivna make vakar vid hennes sida och stöttar henne under rehabiliteringen. Men han inser också vad lite han vet om henne. Det han vet är att hon har hemska mardrömmar. Vad har hon varit med om som får henne att drömma så? Vi som läsare vet att hon drömmer om människoben i en uttorkad flod.  Men boken berättar mer för oss. En berättelse om en mamma, en pappa och ett barn. För vi får följa hennes föräldrars omtumlande liv och där ryms mycket elände och deras relation har inget lyckligt slut.

När jag började läsa var jag ganska tveksam. Kom inte in i handlingen. Men när jag plockade upp den på nytt för att göra ett sista försök – då kunde jag inte sluta läsa. Nu var det en av författarens tunnare böcker, bara 200 sidor… Så visst underlättade det. Men jag kommer inte ifrån att Joyce Carol Oates är mästerlig på att beskriva vanliga, vardagliga människors liv, de som inte har det så bra. Så nu fick jag även låna hem hennes tidigare bok: Mitt liv som råtta.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Modersmjölken" av Nora Ikstena

En nybliven mamma vägrar amma sitt barn. Istället försvinner hon iväg tills hon inte längre har någon mjölk att erbjuda. Det är inledningen till det avstånd hon håller till dottern som i stället får sin mormor som mamma. Men hon har en anledning till sitt handlande. Mamman vill inte att dottern ska riskera att få i sig någonting av allt det mörker som hon bär på. Det mörkret är ständigt närvarande. Flickan gör allt för att hålla det borta och när det kommer hjälpa mamman igenom till andra sidan, till livet.

Ja, det är en mörk berättelse. Men jag kan inte låta bli att fortsätta läsa. För det är även en skildring av kärlek och hopp. Och ju mer jag läser desto mer förstår jag mamman. Lika mycket skildrar det Lettland och dess människor under den tid de var underlydande Sovjet. Den typen av böcker finner jag allt mer intressanta. Har nyligen läst Lisa Christensens Spela roll som delvis har samma tema. Flickan i Modersmjölken föds 1969 och vi följer familjen fram till Lettland åter blir fritt. Men mamman föds redan 1944 och hennes uppväxt tar vi också del av. Jag kan inte förstå hur det är att leva utan att få säga vad man vill, att vara övervakad och begränsad att aldrig kunna göra som man själv vill. Inte få läsa, inte få resa, knappt ens tänka annat än det makten säger åt dig att tänka på. Såklart kan mamman i berättelsen inte följa detta tvingande mönster och det påverkar dem alla.

Min enda invändning är i början. Det skildras i jag-form. Mamma och barn berättar i varsitt kapitel och de särskiljs inte på något speciellt sätt. Efterhand ger det sig men till att börja med fick jag läsa om många inledningar av kapitel när jag insåg att det var en annan jag-berättare.

Boken har uppmärksammats och blivit en storsäljare i Lettland, men det är första boken av författaren som översatts till svenska.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

”De kapabla” av Klas Ekman

Det här var onekligen en av de jobbigare böcker jag läst på mycket länge, trots att det är både välskrivet, skickligt upplagt och riktigt spännande skrivet. Det är Ekmans romandebut - tidigare har han skrivit journalistik och biografier - och han har plockat en hel del inspiration ur det egna livet. Det är en bok i noirgenren – en värsta sortens feel-badroman - som sticker ut genom sina ångestladdade karaktärer som fattar det ena urdåliga beslutet efter det andra och staplar dem på hög. En ganska sjukt skruvad historia, om jag ska vara riktigt ärligt, om väldigt vanliga människor i en vanlig svensk småstad, som bara råkat försätta sig i den sämsta av sitsar…

Och de där väldigt vanliga människorna är Anna och Johan, båda i 35-årsåldern, båda otrogna mot sina respektive, och starten på deras mardröm börjar under en hotellövernattning då Anna egentligen tänkt göra slut. Trots att båda bestämt sig för att satsa på varandra – Johan ligger redan i skilsmässa från sin fru som han aldrig kunnat få barn med, och Anna tänker lämna sin man trots att de har barnen Sixten och Siri ihop. Men hon har alltså ändrat sig, till Johans stora chock, efter att Sixten börjat utredas för autism och behöver absolut stabilitet i livet. Och under ett bråk i bilen på hemväg från hotellet kör de på något. Någon.

Och det är alltså här som det första riktigt dåliga beslutet fattas. I sin fullständiga panik över vad de gjort och att deras affär nu kommer att uppdagas bestämmer de sig för att gömma kroppen en liten bit in i skogen och smiter därefter från olycksplatsen. Men hur kan allting bli som vanligt efter det? Det går naturligtvis inte. Båda drivs på varsitt håll mot ångestens brant – de sover inte, äter inte, fungerar överhuvudtaget inte… för vad har de gjort egentligen? Vad är de för slags människor egentligen?

Och i detta halvhysteriska tillstånd fortsätter de att fatta fler dåliga beslut… För det är inte bara polisen som är intresserad… lite märkliga och udda figurer i grannskapet har noterat deras skumma beteende och skruvar åt dem både här och där. Och – har man redan dödat en person… vad stoppar en då från att dölja spåren genom att döda fler? Ja, lögner leder till nya lögner, som leder till nya misstag, som skapar nya konflikter. Anna och Johan målar in sig fullständigt i det sista hörnet genom de val de gör och hur de lever med de valen. Deras ångest tär förstås på deras psyken på gränsen till det uthärdliga… men även på mitt. Jag våndas nästan lika mycket, och är tvungen att pausa mitt läsande på ett sätt jag nog aldrig varit med om förut.
För hur kunde det bli så här..? Och hur kunde det sluta som det gör?!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"Alltid en dotter" av Amy Engel

Jag tittar alltid på Svenska deckarakademins listor över årets bästa deckare. Dessa var nominerade till bästa översatta deckare:

Amy Engel: Alltid en dotter (”The Familiar Dark”, övers. Manne Svensson; Albert Bonniers Förlag)
Cara Hunter: Ingen utväg (”No Way Out”, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
Deon Meyer: Villebråd (”Prooi”, övers. Mia Gahne; Weyler)
Denise Mina: Verkliga brott (”Conviction”, övers. Boel Unnerstad; Modernista)
Olivier Norek: Ytspänning (”Surface”, övers. Cecilia Franklin; Sekwa)

Jag hade sen tidigare läst Hunter, Mina och Noreks böcker. Alla väldigt bra. Men kvar har jag Engel och Meyer. Så det var bara att sätta igång. Alltid en dotter var riktigt bra. En klart annorlunda miljö för den är förlagd till fattiga Ozark Mountains i Missouris. En stad man vill lämna men det kan vara svårt att genomföra. En som blev kvar är Eve. Hon försöker få livet att gå runt och hon har sin dotter 12-åriga June att kämpa för. June ska få en så bra uppväxt som möjligt med de urusla förutsättningar hon har. Sin egen vill hon helst glömma och hon har brutit med sin mor. Till sin hjälp och stöd har hon sin bror (som mot alla odds blivit polis).

Men så händer det ofattbara. June och hennes bästa vän hittas döda – mördade. Allt Eve levt för är borta. Det blir en nedåtgående spiral men samtidigt är hon fast besluten att hitta den som mördat barnen. Hon börjar söka upp folk hon inte borde besöka, ställa frågor. Hon tar till om och med kontakt med sin mor för att få hjälp. Många hemligheter finns bevarade och mycket är inte som man tror. Det är både brutalt och hjärtskärande men Eve visar en styrka som få andra. Läs den!

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Allt jag borde ha sagt” av Anne Griffin

Ett mycket speciellt levnadsöde får vi här i form av en kvälls skålande då många hemligheter - små såväl som stora – blottas, och bekännelser sprungna ur ett ganska dåligt samvete tar form. Jag våndas och gläds med denna irländare vars liv vi får ta del av under en mycket speciell kväll som det planerats för länge. Och vars slut jag bara kan ana.

Maurice Hannigan, 84 år gammal, sitter nämligen i baren på ett hotell på den irländska landsbygden och utbringar under kvällen fem skålar för fem personer som haft ett avgörande inflytande på hans liv. Först ut är brodern Tony, som Maurice alltid avgudat. Tony, som lärde honom att läsa och skriva trots hans svårigheter, som skyddade honom från mycket elände, men som dessvärre gick bort alldeles för tidigt i TBC. Detta betydde så småningom att det blev Maurice som fick ärva gården och bli jordbrukare, vilket egentligen passade bra eftersom han ju ändå inget läshuvud hade. Men riktigt gott affärssinne hade han däremot!

Därefter skålar Maurice för dottern Molly som aldrig hann leva, men som han levt med, närmast hjärtat, i så många år. Svägerskan Noreen står därefter på tur, den galna moster No-no som vänt uppochned på det mesta och som tillbringade stora delar av sitt liv på institution. Sonen Kevin får också sin skål, trots att hela bokens berättande nog egentligen är en muntlig inspelning till just sonen, som en förklaring av allt det där som aldrig hunnit med att förklaras. Sonen som aldrig riktigt dragit jämt med fadern, sonen som nog aldrig fått den uppmärksamhet och det beröm han förtjänat genom hela sitt liv, sonen som blev allt det där som Maurice aldrig blev.

Slutligen skålar Maurice för hustrun Sadie som han älskat över allt annat. Vars bortgång två år tidigare gjort att hans liv känts allt mer meningslöst och saknaden så obeskrivbar. Till sist bekänner han också vad som hände med det guldmynt han som tioåring hittade hos familjen Dollard, vars historia är så tätt sammanflätad med hans egen, ett upphittat mynt vars konsekvenser och öde vi får följa genom hela boken.

 

Under denna minnenas kväll, som mer eller mindre är en bekännelsernas kväll, har vi fått möta Maurice i stort som i smått, i ånger och tillkortakommanden, med ett stort hjärta men också nog så snarstucken. En människa med alla dess sidor, med ett liv innehållande mer än de flestas! En riktigt hjärtevärmande bekantskap!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

Systrarna på heden: Ett Brontë-mysterium av Bella Ellis

Det gick lite upp och ner i läsningen. Ibland tröttnade jag på det allt för verkliga gnabbandet mellan de tre systrarna Brontë och på att de skulle lösa ett försvinnande/eventuellt mord föratt visa att kvinnor kan. Men däremellan och alltmer på slutet var det riktigt medryckande (spännande) och bra. Det är alltså de verkliga systrarna Charlotte, Emily och Anne som är huvudperson (liksom deras far och bror) och berättelsen följer till viss del deras verkliga liv (efter vad jag sökte fram och jämförde).

I boken Systrarna på heden bor alla syskonen för tillfället hemma hos fadern på prästgården på den hed som jag förknippar med deras berättelser. Så sprids ryktet om ett försvinnande. Hustrun till en välbärgad man är borta, rummet badade i blod. En av deras väninnor arbetar som barnflicka i huset och de beger sig dit för att visa sitt stöd och stilla sin nyfikenhet… När de märker att ingen verkar ta försvinnandet på allvar och utreder det börjar de själva med en utredning.

Jag gillar att läsa böcker som utspelar sig på 1800-talet som denna gör. Förhoppningsvis har författaren gjort tillräckligt med research för att miljöer, samhällsbeskrivningen inklusive hur olika delar av befolkningen levde i förhållande till varandra ska vara någorlunda korrekt. Och det är en variant av pusseldeckare, som jag också gillar. Här finns även ett ödsligt, kusligt drag kanske t o m ett spöke... Här tar författaren tillvara möjligheten med mörka, blåsiga hedar och utflykter om nätterna. Två böcker är skrivna på engelska, får hoppas att nästa del också översätts till svenska.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

”Kirurgens dotter” av Cannie Möller

Här har Cannie Möller, vars ungdomsböcker men även vuxenromaner jag alltid gillat, för första gången skrivit ihop med sin livspartner, filmregissören och manusförfattaren Henry Meyer. En riktigt bra kombo, skulle jag säga! Det är spännande hela tiden, men på ett sätt som mer kryper under huden… om och om igen finner jag mig tänka att det är en makalös soppa som kirurgen och hennes dotter försätter sig i… Hur ska detta sluta…?

Men först måste det ju börja! Och det börjar med att den skickliga kirurgen Leyla Saleh, med barndomsrötter i krigets Irak, finner sig övergiven av sin make. Som plötsligt sitter med en ung, höggravid kvinna i en ny lägenhet. Både Leyla och den femtonåriga dottern Jonna försöker slicka sina sår på olika vis, båda känner sig dumpade och fult svikna. Medan Leyla försöker förtränga tillvarons tomrum med sina tumörpatienter och medicinstudenter går Jonna all in i musikens värld tillsammans med sitt band The Beauties. Samtidigt som Jonna önskar sig en ny elgitarr i födelsedagspresent, visar sig en utav Leylas levercancerpatienter ha en exman som säkert kan sälja en bra gitarr billigt. Alltså tar hon kontakt med Ellas exman Marvin, gitarr byter ägare… och innan hon vet ordet av har Marvin nästlat sig in i hennes liv på ett obegripligt sätt. Han blir Jonnas läromästare och utvecklar deras musik… och Leylas älskare! Hur kunde detta hända… Har hon satt all yrkesetik åt sidan, fått huvudet totalt förvrängt, eller vad? En man hon knappt känner alls! En man som hennes dotter Jonna dessutom verkar ha fått direkt osunda känslor för! Som dessutom har ett väldigt stormigt förhållande till sin exfru Ella, som bara blir allt sämre och vars fortsatta liv plötsligt hänger på Leylas skicklighet?

Det är som upplagt för dramatik på en riktigt obehaglig nivå… Och med tanke på hur fullständigt gränslös och utåtagerande den tonåriga Jonna är, så börjar man smått ana åt vilket håll allting kommer att luta. Men jag hinner ha fel många gånger om innan jag når den ofattbara och helt absurda upplösningen. Tänk vad omständigheter kan göra med människor… och få dem att göra. En riktig liten rysare om hur ett förhållandevis enkelt vardagsliv snabbt kan förändras till en fullständig mardröm. Trots att ingen egentligen är ond på något vis… Mycket läsvärd - om alla möjliga dilemman som kan uppstå, om längtan och frigörelse, men framför allt om kärlek?

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

 

Agneta Pleijel har en diger lista på utgivna böcker. De två senaste har jag hört gott om funderat på att läsa - men det har inte blivit av (än). Men som kom hon med ytterligare en ny bok: Dubbelporträtt. Och eftersom den ena huvudpersonen var en av mina favoritförfattare (Agatha Christie) och att boken var tämligen kort så kom jag mig för att börja läsa… och den fångade mig. Två åldrande människor som lite (eller mycket motvilligt) tussas ihop. Den ena ska ”bara sitta still” och den andra ska måla hennes porträtt. Det blir en berättelse om dessa tillfällen och vad de kunde tänkas prata om under dessa timmar tillsammans. Konstnären är också en kändis Oskar Kokoschka. Och porträttet i fråga har blivit målat och går att söka upp på internet!

Jag gillar den här typen av berättelser. Där människor ser tillbaka på sitt liv och berättar om det för mig som läsare. Extra kul att läsa den nu när jag sett ett par filmer som (löst?) bygger på Agatha Christies liv. Dessa kan fortfarande ses på SVTplay (”Agathas gåta” och ”Agathas gåta – Ishtars förbannelse”) och där finns även en dokumentär om Agatha Christie. Dessutom var det en liten intervju med Agneta Pleijel i senaste numret av tidskriften ”Vi läser” (den kan du läsa på Ronneby bibliotek). Där berättar hon om tillkomsten av denna bok.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

"Liftarens guide till galaxen" En trilogi i fem delar av Douglas Adams

”Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen nånsin tagit notis av.” 

Så börjar en av de (enligt mig) bästa satiriska science-fiction-komedier som någonsin skrivits.

Douglas Adams har skapat ett verk som både är en samhällskritisk åskådning av hur vi människor behandlar varandra och planeten vi bor på, och samtidigt driver med etablerad science-fiction genom överdrivna karaktärer och underbart skruvade situationer. 

”Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig att kasta sig till marken och missa.”

Historien följer människan Arthur Dent och hans till synes mänskliga kompanjon Ford Prefect på en resa genom det möjliga och omöjliga. Det hela börjar med att Arthur på grund av omständigheter som han inte själv kan styra över följer med Ford när denne liftar med en vogonsk konstruktionsflotta som befinner sig i solsystemet av anledningar ni själva får läsa om. Men jag kan avslöja att vogoner är en ras med motbjudande varelser, som utöver sitt behov av att vara elaka mot andra arter dessutom har den tredje sämsta formen av poesi i de kända delarna av galaxen. Tvåa på den listan kommer azgoterna från Kria och förstaplatsen innehas av Paula Nancy Millstone Jennings från Essex. 

Våra två protagonister lämnar snart vogonerna, via en luftsluss ut i kalla rymden. Det som sedan händer är så otroligt osannolikt att man måste uppleva det själv. I boken alltså, inte i verkligheten, det vore både oansvarigt och antagligen direkt hälsovådligt. 

Jag har läst Douglas Adams böcker många gånger genom åren, men det finns alltid något nytt som står ut. Det jag kan säga med säkerhet är att dom alltid får mig att skratta, oftast högt och generande intensivt. Men det bjuder jag på, kanske får det någon annan att upptäcka denna fantastiska bokserie, den förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Serien har delvis filmatiserats vid ett flertal tillfällen, men det är svårt att fånga den absoluta absurditet som pågår med en filmkamera, eller för den delen en dator. 

/Andreas

”Floden hem” av Hanna Richell

Återigen har den brittiska författare, som bott länge i Australien men nu återvänt till England, skrivit ett starkt familjedrama - en bok om systerskap, familjehemligheter, sorger – och kvinnor. Och här är de onekligen några stycken!

Systrarna Margot, Lucy och Eve har vuxit upp på den engelska landsbygden på en underbar gård med sina författande föräldrar. Men när faderns skrivkramp inte riktigt släppte tog moderns kreativitet över och hon uppslukades av sitt skrivande under flickornas uppväxt på ett sätt som hon inte märkte själv. Detta fick naturligtvis konsekvenser – både för flickorna, med en icke närvarande mamma, men också för äktenskapet, som fadern så småningom bröt sig ur. Då var de äldsta, Eve och Lucy i princip utflugna men kvar blev Margot… utelämnad till sig själv, i princip. Och just i denna brytningstid händer något fruktansvärt i hennes liv, som slutligen utmynnar i att hon lämnar sitt barndomshem och sin mor i vredesmod, och har sedan dess inte talat med henne.

Nu stundar dock, med kort varsel, ett storslaget bröllop på gården – yrvädret Lucy ska spontant gifta sig. Och vill att hela familjen – förstås – ska samlas. Margot tar sig samman och återvänder hem för första gången på många, många år… med viss bävan för att behöva konfronteras med sin mamma som hon aldrig någonsin kommer att be om förlåtelse. För hon kommer aldrig att orka förklara vad som utlöste dramatiken när hon var 16 år. Vad hon däremot inte anar är att fler än hon bär på hemligheter som kommer att slå undan benen på dem alla… Vilken bröllopsfest, vilken dramatik!

Här dras vi med i en känslomässig turbulens utan like! Det är en fängslande historia som verkligen berör på djupet, och som jag tyckte mycket om! Vinklingar och ingångar ur familjens alla perspektiv berikar, samtidigt som det visar på hur svårt och komplext livet är – och alla utgår förstås ifrån sin egen sanning om sakers förhållande… En bok och en familj att tycka mycket om!

/Tuija

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.

Ingenting mindre än ett mirakel av Markus Zusak

Förra boken jag läste av denna författare kom redan 2008 (innan biblioteket hade någon blogg att skriva på). Den var sååå bra! Har även blivit filmad.  Han har kommit med några ungdomsböcker under åren som en kollega tycker är riktigt bra. De har inte jag läst (än). En finns med i bloggen. Men detta är hans första bok för vuxna sedan 2005! Och den har tagit lång tid för honom att skriva. Jag kan förstå varför. Det är en snirklande, sammanvävd berättelser om en man, hans första kärlek, hans andra kärlek och deras fem pojkar. Om en kvinna som tvingas iväg av sin far (han planerar hennes flykt) för att få ett friare liv. Om hur hon träffar sin kärlek, dör, om de som är kvar och vad som egentligen hände? Om kärlek och att våga och våga förlåta.

Vi har en berättare, den äldsta brodern i syskonskaran. Han som tar över ansvaret för de fyra andra när fadern försvinner efter att deras mamma/hans fru avlidit. De kallar fadern för mördaren. Det tog sin tid för mig att komma in i berättelsen. Strax efter inledningen kommer det några kapitel om hur bröderna tränade, anordnade vadslagning om ett väldigt speciellt lopp runt en löparbana. Där undrade jag mycket över hur fortsättningen skulle bli. Men jag gav inte upp och det hoppas jag inte heller du gör. För även om mycket är oförståeligt, långt från min verklighet, så ger det sig så småningom. Här är sorg, smärta, oändlig kärlek, kamp och en makalös berättelse. Att han lyckas skriva den! Över 500 sidor i Australiens brännande sol med bråkande bröder och en familj som fallit isär men som kanske lyckas helas var en upplevelse. Men det var inget jag sträckläste utan tog en bit då och då.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida. 

"De sju morden på Evelyn Hardcastle" av Stuart Turton

Nämns Agatha Christie på omslaget av en bok med mening att denna bok liknar hennes stil då har jag svårt att inte vilja läsa den. Älskar pusseldeckare som inte är allt för hemska gärna i en tidigt 1900-tals miljö. Denna var en pusseldeckare, miljön är innan mobiltelefoner med de första bilarna men ändå på något sätt obestämbar i tid. En herrgård i förfall långt från närmsta by. Herrskap och tjänstefolk och ett mord som ska lösas…

Men förutsättningarna är väldigt speciella! Aiden Bishop har 8 dagar på sig att ta reda på vem som mördade Evelyn Hardcastle. Men det är 8 dagar i olika kroppar, olika människor som alla befinner sig på herrgården för en maskeradbal. Det är egentligen inte 8 dagar eller ja, det är ju det. Men det är samma dag som upplevs om och om igen. Fram till den sista… Verkar det rörigt. Det är nästan bäst att bara börja läsa – då ger det sig lite lättare (kanske) Jag hängde hyfsat med i alla fall trots att jag läste i ett rasande tempo för att jag bara måste! Måste få reda på hur det hängde ihop, om mördaren skulle avslöjas! Fullständigt fascinerande, härligt tjock (den var dock bitvis lite hemsk) och jag är så imponerad av författaren som fick ihop det. Dessutom men en härlig tvist på slutet – som jag köper. Men gör du?

Liselott

P.S. Denna bok tipsar jag också om i podavsnittet med julklapps-/julläsningstips. Här hittar ni alla våra boktips i podden och på youtube.