Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen av Agota Kristof.

En författare jag varit nyfiken på är Agota Kristof. Först läste jag om hennes böcker i våra listor med lektörsomdömen, de fick riktigt bra kritik. Sedan har jag haft två låntagare som hyllat en av titlarna. "Den stora skrivboken". Så sagt och gjort. Låna hem och börja läsa. 

Den första boken jag läste, en liten tunn som heter ”Igår”, tyckte jag så där om. Men en kollega var riktigt förtjust i den. Men den som heter ”Den stora skrivboken”… wow vilken läsupplevelse! Den är hemskt brutal, rå och fullständigt underbar. Jag hamnar i ett läs-sug som inte går att stoppa. Samtidigt behöver jag pausa mellan kapitlen för att andas och smälta den senaste historien. Jag får följa tvillingbröderna Lucas och Claus som mamman lämnar hos deras mormor för att tvillingarna ska komma bort från kriget. Mormor kallar dem horungar, vardagen är hård och de härdar sig på diverse sätt för att överleva vardagen. De är verkligen med om mycket. Nästan för mycket. Men jag kan inte sluta läsa…

Åh så skönt, tänkte jag när deras del slutade i boken. Nu kan jag få en annan berättelse, "Beviset". Men jag hade helt missförstått. För de tre berättelserna i denna bok hänger ihop (de var från början tre böcker, men här sammanslagna till en). Så samma bröder, samma elände och hemskheter och nästan lika bra. Men jag börjar ifrågasätta… Samma bröder men nu i en lite annan berättelse. Den överensstämmer inte med den första… Hmmm… Samtidigt säger en av personerna i boken ungefär att även om han skriver den sorgligaste berättelse man kan tänka sig så blir det i alla fall inte sorgligare än det verkliga livet. Så allt det hemska jag läst om. Allt Kristof beskrivit om ur det skulle kunna vara att leva under ockupation, kärlekslöst och fattigt så är det ännu värre i verkligheten. Kristof lyckas verkligen tydliggöra det för mig.

Nu hastar jag fram till tredje boken, "Den tredje lögnen" som gör mig ännu mer förvirrad. Vad är sanningen om bröderna? Finns det någon ”rätt” berättelse? Jag läste nästan för snabbt på slutet. Hängde inte med i vem som var vem, vad som hade hänt. Kristof förvirrar. Men boken avslutas med ett ypperligt efterord som precis sätter ord på min upplevelse under läsningen av de tre böcker som ändå på något sätt hör ihop. Men tjuvläs inte det utan börja från början och härda ut till slutet så kanske du också når samma aha upplevelse som jag. I efterordet får du även veta lite mer om författaren och hur hon kan skriva en sådan här tänkvärd och drabbande bok.

/Liselott

Sök upp och reservera boken på Ronneby biblioteks hemsida.