"Hemligheter i Havanna" av Rachel Rhys

Året är 1957. Iris Bailey lever ett ganska ordinärt liv i det lilla samhället Hemel Hempstead utanför London. Hon bor hemma hos sina föräldrar och arbetar som sekreterare på ett arkitektkontor, men drömmer om att bli konstnär. Hon har gått en ettårig konstutbildning och drygar ut kassan genom att skissa porträtt på fester.

Det är på en av dessa fester hon möter Nell Hardman, dotter till den berömda Hollywood-regissören Hugh Hardman. Nell blir helt fascinerad över Iris teckningar. Hon är i England på semester, för att ”snappa upp lite kultur och få en adlig man på kroken”. Nu kommer hon istället att se som sin uppgift att få över Iris till Amerika.

Nell lyckas tala sig varm för Iris förmåga att teckna porträtt. Snart kommer en inbjudan till Iris, att vara med på bröllop då Hugh Hardman gifter sig för tredje gången. Bröllopet ska hållas i Havanna, på en egendom som ägs av hans vän, affärsmannen Bruce Bonini.

Iris föräldrar motsätter sig resan helt och hållet. Det är för långt bort, för farligt, ja helt enkelt ”inget som folk som vi gör”. Men hennes pojkvän, Peter, lyckas övertala föräldrarna att släppa iväg henne med argumentet att hon ska få uppleva lite spänning. Sen när hon kommer hem kan de gifta sig och hon får slå sig till ro som hans hustru.

Väl på plats i Boninis hus i Havanna träffar Iris återigen Nell, som visar henne runt i den exotiska miljön. Iris får bo i ett gästhus tillsammans med två amerikanska män som kommit för att bevaka bröllopet, en fotograf och en journalist.

Så småningom får Iris veta mer om den familj hon gästar och bröllopet som ska hållas. Hugh Hardmans förra fru, Jean Summers, drunknade då hon föll överbord från hans yacht i Mexicanska golfen. Alldeles nyligen har polisen börjat nysta i fallet igen för att se om ett brott begåtts.

Medan de olika bröllopsdeltagarna sitter modell för henne och hon tecknar försöker hon komma dem inpå livet, vilket inte är lätt. Speciellt svårt har hon med bruden, Lana Mickelson. Hon är betydligt yngre än sin blivande man, men vem är hon egentligen, vad bär hon på?

Senare går Iris upp till sitt rum. När hon öppnar dörren hittar hon ett kuvert på golvet. I kuvertet finns ett papper med maskinskriven text:
”lita inte på nell
hon mördar folk”

Hemligheterna är många kring familjen som håller till i Boninis hus. Iris gör vad hon kan för att avslöja dem.

I bakgrunden till familjehistorien berättas flyktigt om den kubanska revolutionen.

Rachel Rhys är en pseudonym för Tamar Cohen. Det här är den tredje boken av henne på svenska., och efter att ha läst den blir jag sugen på att läsa de andra två också.

/Sara

"De fyra årstiderna på Ivy Lane" av Cathy Bramley

Åh, vad jag gillade denna bok.

En riktigt typisk feelgood men där huvudpersonerna stöter på lite bakslag, måste övervinna något inklusive några mystiska händelser innan det lyckliga slutet.

Dessutom utspelar den sig i ett koloniområde och rymmer därmed både diverse trädgårdsknep och en salig samling härliga (ja, kanske inte alla) personligheter.

Huvudperson är Tilly Parker som hastigt får ett nytt jobb i en ny stad, skaffar lägenhet och en halv kolonilott. Tilly är i behov av nystart och tycker det är härligt att få flytta till en stad där ingen känner henne och hon ska få odla sin kolonilott i lugn och ro, få vara i fred. Jo, det första stämmer men på kolonilotten är det allt annat än lugn och ro… Kvinnan på den andra halvan av kolonilotten (Gemma) är en färgstark kvinna och blir snart en ny vän, en som det är full fart på. Dessutom finns en vältränade brandmannen där (Charlie) med starka armar och goda råd. Han är en som gärna hjälper henne. Tilly behöver lite hjälp för hon är fullständigt novis på odling och kolonilotten ohjälpligt igenväxt. Utan att egentligen vilja dras Tilly in i både vänskap och kolonilotternas förening. Men vad är det som hänt henne? Varför ville hon vara själv? Båda frågorna får ni svar på.

En underbar bok att läsa. Här finns vänskap och värme, kloka människor, prunkande trädgårdar och i slutet några recept från berättelsen.

/Liselott

"Lämna världen bakom dig" av Rumaan Alam

I normala fall läser jag inte böcker som får mig för mycket ur balans. Ibland måste man dock, när man hittar något riktigt intressant… Den här boken är en långsam färd mot ett slut, inte bara för huvudkaraktärerna utan även för världen så som vi känner igen den. Vi får följa Amanda och Clay som planerar en semester iväg från storstan med sina två tonårsbarn. De har hyrt ett hus ute i skogen och ser fram emot lugn och ro. Det blir naturligtvis inte som de hade tänkt sig, för då hade det inte blivit en intressant historia. Sent på natten knackar det på hos familjen. Förvånade och lite smårädda öppnar paret dörren. Framför dem står ett äldre par som påstår att de är husets ägare. De har kört långt på grund av ett elavbrott som slagit ut hela New York (hela västkusten ska det senare framgå). Vad ska de göra? Vad kan de göra? Vad det än är som har hänt så har det även gjort något med satelliterna. Mobilerna, som de annars så tungt förlitar sig på, har ingen täckning.

I ett ganska lugnt men på något sätt ändå intensivt tempo fortsätter sedan historien. Det utvecklas till ett slags märkligt relationsdrama mellan de två för varandra okända familjerna. Hur de väljer att agera med och mot varandra i krissituationen som uppstått tar historien framåt. Några dramatiska händelser sker, men det är personerna som står i fokus.

Sammanfattningsvis en intressant och väldigt obehaglig läsning. Obehaglig främst för det reella hotet den baseras på. Hur man åter igen påminns om något man egentligen vet: hur lätt allt kan raseras och hur skör vi har gjort den värld vi byggt upp. På två kvällar intensivläste jag denna bok som var svår att lägga ifrån sig. Jag har inte läst något av den här författarens tidigare verk men det kommer jag göra nu. En välskriven historia som varmt rekommenderas!

/Veronica

"Bokskåpets hemlighet" av Frida Skybäck

Vi får följa Rebecka. Hon har under flera år arbetat sig till tjänsten Senior Manager på sitt arbete i Stockholm och hon hoppas att all hennes hårda insats kommer belönas och att hennes mål snart ska slå in. Men ödet vill något annat.  

Rebecka stod nära sin mormor när hon var yngre. Nu måste hon hastigt ta ledig från jobbet och ta tåget ner mot Skåne då hon har fått reda på att mormor har hamnat på sjukhus. Rebeckas besök innebär att hon även kommer att möta sin mamma, hon som Rebecka inte pratat med på flera år. Hon tänker att hennes besök kommer att blir kort och att hon snart kommer att sitta på tåget på väg hem igen.

Trots att det är många år sedan hon var i den lilla stugan i Helsingborg, blir Rebecka förbluffad när hon kommer fram. Mormor som alltid har varit noggrann med städningen och sett efter hemma hos sig. Nu har gräset vuxit sig vilt och flera av takpannorna har trillat av. Hur kan ett hus förfalla på bara några år? Rebecka känner att hon vill hjälpa sin mormor, så hon börja röja undan i den lilla stugan. Under sin städning hittar Rebecka något oväntat. En dagbok och en samling brev som är skrivna under 1940-talet och de tillhör hennes mormor.

I breven och dagboken träder en annan berättelse fram, där får vi möta den unga Anna vars tillvaro har förändrats hastigt på grund av kriget. Hon och hennes föräldrar skulle bara åka ner till Skåne under sommaren, nu meddelar hennes far att de kommer att stanna där på obestämd tid. Anna är förkrossad, hennes dröm om att utbilda sig till sjuksköterska stängs framför näsan på henne och hon hatar sina föräldrar för orättvisan.  

Det är då som hon träffar Lucas. Han med de mörka lockarna och snälla ögonen, som är så olik de andra unga männen hon brukar träffar. Sakta, börja hon känna att en gnista tänds när hon är med honom och de börjar drömma om ett liv när allt är över. Men kriget kommer allt närmre dem. En dag får Anna veta att Lucas tänker hjälpa till med att smuggla över danska judar över sundet och ber om hennes hjälp. Deras handling kommer att förändra deras liv för alltid.

Hur kommer det att går för Lucas och Anna? Kommer de att lyckas föra över dem som är på flykt utan att de blir upptäckta? Och Rebecka? När livet kommer till ett vägskäl, vad är det egentligen som är viktigast? Finns det tid för hennes familj att de ska kunna hitta tillbaka till varandra efter alla dessa år?  

Den här boken har varit högt uppe på min läslista länge och jag är så glad att jag äntligen bestämmer mig för att läsa den. När man läser en bok som man både vill få reda på vad som ska hända men som man också är rädd för att få veta, då är den något alldeles extra. Författaren balansera det historiska perspektivet och nutiden i boken väldigt bra, utan att det blir för tungt att läsa eller upplevs som segt. Karaktärerna känns trovärdiga och beskrivningen av miljön är på ett sånt enkelt sätt att man riktigt kan känna hur man sveps med i handlingen. Berättelsen hoppar mellan nutid och 1940 talet, vilket gör att man hela tiden sitter som på nålar för att får reda på hur det ska gå. Detta gjorde att det fanns stunder då det var väldigt svårt att bara läsa ett kapitel. Den lyckades även beröra mig väldigt djupt och jag kände efter att sista sidan var läst, att jag kommer att fortsätta tänka på den här ett bra tag. Kan starkt rekommendera! 

/Emma   

"Den lilla blomsterhandeln vid havet" av Ali McNamara

Åh, denna bok har jag fnissat åt, myst med, blivit tårögd av. Jag kommer på mig själv med att sitta och le när jag läser… Dessutom höll den mig vaken lite väl länge en kväll, kunde inte sluta läsa.

Jag hittade den en dag när inget av det jag hade hemma lockade till läsning. Så in och surfa bibliotekets e-boks app Biblio. På topplistan med e-böcker hittade jag en färgglad bok. Tja, något mysigt ville jag läsa och den utspelar sig i Cornwall (vid havet) och handlar om en blomsterbutik och om att finna sig själv och kärleken. Alla ingredienser för en riktigt mysig bok. Dessutom är det en första del i en serie och det bådar gott… Fler böcker att läsa om den är bra! 

Berättelsen fick mig också att tänka på serien Café Havsbris av Debbie Johnson. Båda två är fyllda av vänskap, må bra och härliga personligheter. Allt kryddat med blommornas språk och magiska buketter…

Den fick mig också att tänka på en annan bok som också har blommor som tema Berättelsen om Alice Hart.

Så när du behöver en riktigt må-bra-läsning och vill stänga ute allt runt dig kan jag rekommendera denna!

/Liselott

"Järnmärkt" av Helén Wigh

Järnmärkt är Helén Wighs debutroman. Hon är uppväxt i gruvbyn Persberg i Värmland där den här romanen utspelar sig. Många i hennes släkt har arbetat som gruvarbetare, och hon har antagligen fått med sig flera berättelser från barndomen, berättelser som utgör bakgrunden till den här spännande historien.

För spännande är den verkligen och bitvis mycket obehaglig. Förutom det hårda slitet i gruvan handlar boken om jakten på någon eller några som skändat och mördat framförallt kvinnor och barn på gruvfältet under många år.

Boken utspelar sig år 1858. Carl Steen har kommit till Persberg efter att ha vandrat från sin hemby utanför Brattfors. Hans far har precis dött och på dödsbädden har han berättat att Carls mor blev våldtagen och mördad av en högt uppsatt man i Persberg. Den skyldige hittades aldrig, men finns enligt fadern kvar i gruvbyn. Carls far dör innan han hinner berätta mer.

Carl att bestämmer sig för att hitta moderns mördare. Han söker jobb i gruvbyn och kallar sig Carl Bergman.

Det allra första som händer när han kommer fram till Persberg är att han blir vittne till hur en flicka faller ner från klockstapeln och dör. Efteråt ser Carl en man som klättrar ner från klockstapeln och försvinner. Carl blir anklagad för att ligga bakom flickans död, men en för honom okänd kvinna räddar honom. Kvinnan heter Sophia och det visar sig att hon är dotter till disponenten. Hon kommer att betyda mycket för Carl, liksom gruvarbetaren Bernhard i vars stuga han får bo.

Medan Carl arbetar i gruvan i Persberg försöker han göra efterforskningar när det gäller moderns död, men han måste vara försiktig. För många frågor gör att människor blir misstänksamma mot honom. Det händer fler brott och olyckor och även Carl drabbas.

Vem eller vilka är det som våldtar, mördar och förbereder olyckor?

Jag tycker om historiska romaner, och här får man veta en hel del om gamla tiders gruvdrift. Att det dessutom utvecklar sig till en spänningsroman gör det inte sämre.

/Sara

”Arthur: Gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem” av Mikael Lindnord

Det finns vissa historier som stannar kvar långt efter att man har läst sista sidan, detta är en sådan bok som jag fortfarande kan tänka på.

I den här självbiografin får vi träffa lagledaren Mikael Lindnord som är i full färd med att förberedda sig och de svenska laget för VM i multisport som äger rum i Ecuador. De har gjort upp en noggrann plan och siktar på att ta hem guldet. Vad Mikael inte har räknat med är att de får oväntat sällskap. När de under en paus stannat för att göra upp mat får de syn på en ljusbrun hund. Den är både mager och har ovårdad päls, ändå verkar hunden inte vara allt för rädd för dem. Mikael gör en spontan handling och kastar några köttbullar åt hunden som glatt äter upp dem. Någon dag efter ska han och de andra i laget fortsätta sin färd med kanot, Mikael tänker att det är här deras vägar med hunden skiljs åt, men där tog han fel.

Hunden som Mikael döper till Arthur, slår följe med det svenska laget i det hela 700 kilometer långa loppet. Plötsligt blir målet inte att vinna och ta sig fram snabbt, utan de ser till att alla ska orka följa med utan att det ska blir en för stor ansträngning. Efter att de har passerat mållinjen för tävlingen har Mikael tagit ett beslut och en ny resa tar sin början. Han vill göra allt han kan för att få med sig sin nya vän hem till Örnsköldsvik. Kommer han att lyckas få med Arthur?

Den här är en välskriven och vacker berättelse om hur oväntade händelser kan ha mer mening än vad man först vet. Författaren balanserade det bra med fakta om sporten samtidigt som historien pågick. Kunde inte lägga ner den och det blev att jag även läste långt in på kvällarna. Jag älskade den här boken!  

/Emma

”Sommaren på kanalen” av Anne Youngson

En riktigt fin liten pärla till har hon skrivit, författaren till den småtrevliga ”Vi möts på museet” som kom för några år sedan. Och även här sjunger hon långsamhetens lov! Men denna gång är det förflyttningen, den rent fysiska, som går långsamt. Och som smittar av sig på läsaren på ett väldigt behagligt vis. Romanen är intressant och ovanlig, om än inte pulshöjande – men allt behöver verkligen inte vara det, utan kan vara fängslande ändå. Precis som denna lugna, eftertänksamma historia är, om två, eller tre – eller kanske t o m fyra - ovanliga kvinnor i olika åldrar, men också om några ovanliga män i sammanhanget. Lite originella karaktärer fylls den av i alla fall, människor som valt att leva sina liv på ett lite annorlunda sätt, och det är väldigt trivsam läsning på flera olika plan!

Vi får möta Eve och Sally, som i sin tur slumpmässigt möts på en kanalväg i England precis framför en kanalbåt som ligger förtöjd, där en ylande hund minst sagt gör väsen av sig. Hunden – och båten - visar sig till tillhöra Anastasia, en äldre kvinna som fått veta att hon har en cancersjukdom som precis just då behöver tas omhand. Vilket ger henne problem med båten som måste förflyttas uppströms den närmaste tiden, till en servicegenomgång. Vilket i sin tur leder till det ovanliga – för alla – beslutet att Eve och Sally ska lösa detta!

För Eve har just släppt sitt framgångsrika jobb och vet inte riktigt vart livet barkar just nu och Sally har precis meddelat sin man att hon vill skiljas. Och vet inte riktigt hon heller, hur den närmaste framtiden ska se ut. Sagt och gjort – Anastasia flyttar tillfälligt in i Eves lägenhet och de två medelålders kvinnorna lärs snabbt upp på att förflytta kanalbåten efter alla konstens regler, genom slussar, tunnlar, och gud vet allt. För tre månader på en kanal!

Ja, det är inget dåligt företag de ger sig på, riktigt modiga är de skulle jag säga, och under resans gång lär de känna ett antal andra, en smula udda figurer, som på olika sätt blir deras följeslagare. Samtidigt lär de sig hantera, och älska, kanalbåten och kanallivet (och jag med!) och de lär känna varandra - men även nya sidor hos sig själva. Här är mycket som är tänkvärt och uppfriskande, och jag skulle lätt kunna tänka mig en kanalsemester någon gång, efter det här!

/Tuija

”Blodskam” av Caroline Engvall

Denna etablerade och välkända författare och journalist har nu startat upp en ny spänningstrilogi kring kvinnor i generationer, skuldbördor som bärs i tystnad och hemligheter som tär. Här får vi följa systrarna Sofia och Elizabeth samt deras mamma Britta, omväxlande i tillbakablickar i barndom och uppväxtår för dem alla. Vi får inblickar i de tyngsta av bördor att bära, som äter upp dem alla inifrån – mer eller mindre – för de har levt i förträngning och skuld så länge att åtminstone Britta och dottern Sofia balanserar på gränsen till vad de härdar ut. Men vems skulden är att bära, det växlar i mitt läsande – ena stunden föranleds jag att tro på ett visst händelseförlopp, där jag senare tvingas att kullkasta min teori totalt. Dessutom tror jag faktiskt att författaren medvetet lurar mig med nedslag i skeenden som droppas i fel sammanhang, för att lura mig som läsare. Där kände jag mig lite blåst, och tyckte det var lite fult gjort, trots att jag borde läst en liten smula vaksammare. Men givetvis förstår jag poängen med att vilseleda läsaren – det är ju oftast de oväntade twisterna som lyfter en bok över mängden.

Romanen inleds i alla fall med att Sofia med man och barn, tillsammans med mamma och lillasyster Elizabeth reser till Thailand på nyårssemester, men omgående hittas Sofia drunknad. Mamman är övertygad om att det är sjörået som tagit henne, för den sägnen har florerat i deras uppväxt i norrländska Ormvattnet. Håller mamman på att bli dement eller vad är det hon pratar om?
Vi får förstått hur jobbigt Sofia har haft det med psyket under lång tid – har hon kanske tagit livet av sig? Ändå får vi som läsare veta att någon/något höll fast henne om vristen under vattenytan. Vem? Vad?

Sorg och klander drabbar alla vuxna inblandade och i omväxlande kapitel får vi följa systrarnas uppväxt med en pappa som bara lämnade dem, men även mamma Brittas uppväxt med umbäranden och försakelser ingen ung kvinna ska behöva bära. I nutid får vi också följa makens personliga trassel som påverkar allt, liksom systern Elizabeths. Ovanpå detta uppvaktar någon Gabriella deras gamla mamma! Vad pågår egentligen bland allas hemligheter? För många döljer mycket, och i rädslan talar tystnaden. Men hur länge orkar man vara tyst innan allt brister?

/Tuija

Bara ett litet mord + Knappt en droppe blod av Carin Hjulström

Hjulström skriver mysdeckare i en ny genre som tydligen kallas Cosy crime. Böckerna utspelar sig i Säbyholm, ett litet samhälle norr om Stockholm. Huvudpersonen är Siri Ehrensvärd och hennes brorson Anton. Siri är en firad skådespelare som har blivit petad från Dramaten efter att hennes ”hemliga” förhållande med regissören har tagit slut.

Anton har vunnit en förfallen plantskola på poker och nu bestämmer de sig för att rusta upp och starta verksamheten ihop. Då sker ett litet mord…

Landsortspolisen Olle Magnusson hjälper till att reda ut vad som hänt. Mycket rör sig runt Thoresta slott och familjen Posse-Lagercrantz.

Ytterligare ett mord sker i andra boken, en äldre herre hittas död på kyrkogården, liggande på sig hustrus grav med ett krossår i huvudet. Han är jurist och överlevande jude från koncentrationsläger under andra världskriget.

Böckerna är lättlästa och man kan kanske rätt snart gissa vilken som är skyldig. Men det är mysig läsning med flera sidotrådar som gör att det inte känns för lättvindigt. Det kommer att bli ytterligare 3 delar i serien.

/Anneli

P.S. Även denna bok kan du höra Anneli berätta om i podden Blekingebibblorna babblar, avsnittet om sommarläsning. 

"Älskade barn” av Ashley Audrain

Kan psykisk ohälsa gå i arv? Dåliga mor-dotterrelationer? Ja, det och väldigt mycket mer snurrar i huvudet medan man läser det här intressanta, lågintensiva thrillerliknande familjerelationsdramat, som ger lite krypningar innanför huden. Det är ett psykologiskt drama om dysfunktionella mödraskap i flera generationer, och dessa får vi ta del av i små portioner som varvas med Blythes berättelse, hennes sanning, som hon skrivit ned till sin exman – och oss, indirekt. Berättarperspektivet är jaget och hon skriver till ett du; exmannen, och allt handlar egentligen om den gemensamma dottern Violet.

För Violet föds efterlängtad i kärlek, men efter en jobbig förlossning som ger Blythe om inte förlossningsdepression så åtminstone sömnsvårigheter och ångest inför det skrikande barnet som inte vill kännas vid henne, så eskalerar problemen. Blev anknytningen mellan mor och dotter störd av alla problem i början? Varför är det bara pappan som duger? Är det något fel på Violet? Eller henne själv?

Som läsare är det svårt att förhålla sig till hur den neutrala sanningen egentligen skulle se ut, för vi får hela tiden Blythes upplevelse genom hennes ångesttöcken genom småbarnsåren. Tolkar hon allt som händer utifrån sin egen, som barn, kärlekslösa referensram? Tar hon i för mycket så att det kanske är hon själv som skapat avståndet till dottern? Vem vet.

Men efter hand får vi bilden – Blythes bild – av en flicka som inte är som andra. Onormalt tidigt visar hon tecken på en känslokyla – inte bara mot modern utan även andra utvalda, särskilt barn – och en hänsynslöshet som känns direkt osund. Och det är här, när vi delas Blythes bild av flickans manipulerande personlighet i kombination med de riktigt obehagliga saker som Blythe de facto ser flickan göra, som obehaget börjar krypa. Är flickan en begynnande psykopat?

Vad ska jag som läsare tro?... Är verkligheten så illa som Blythes modersinstinkt anar? Är det pappan som är väl partisk och blind, och inte vill se? Inte ens när det värsta av alla katastrofer inträffar? Ja, jag får vänta ända till sista sidan, i min ambivalens, för att få veta!

Spännande och fängslande, och en god kandidat för bokcirklar! För här finns mycket att fundera över och att diskutera!

/Tuija

"Strandläsning" av Emily Henry

January Andrews värld har rasat samman. När hennes far dog fick hon reda på att han levt ett dubbelliv och haft ett annat hem med en annan kvinna samtidigt som han varit gift med hennes mor. I depressionen blir hon lämnad av sin pojkvän och blir utan någonstans att bo.

Då får hon nycklarna till sin fars andra hus och blir tvingad att bo där samtidigt som hon röjer upp huset för att sälja.

January försörjer sig på att skriva feel-good-böcker och har ett manus som måste bli klart, problemet är att hon fått skrivkramp. Det visar sig att närmsta granne är den hyllade romanförfattaren Augustus Everett som gick på samma skrivkurs för många år sedan.

Även han har fått problem med sitt manus. De gör en överenskommelse om att de ska byta genre med varandra, January ska skriva en ”seriös” bok och Everett ska skriva en feel-good.

Det är en riktig sommarläsningsbok med alla drag av feel-good men den innehåller mycket mer än så. Jag tycker det är väldigt intressant att få följa hur en bok kommer till med idéer, research och olika sätt att hantera skrivande. Samtidigt smyger sig romansen på huvudpersonerna. Boken utspelar sig i en liten by där January lär känna flera unika personligheter.

/Anneli

P.S Vill du höra Anneli berätta om boken? Lyssna på podavsnittet om sommarläsning!

"Pojken från skogen" av Harlan Coben

När det är trädgårdstider och jag verkligen behöver gräva runt alla rabatter och rensa alldeles för mycket ogräs då passar jag på att lyssna på en e-ljudbok under tiden. Tiden går väsentligt mycket fortare och för att få höra fortsättningen så måste jag ut i landet igen…

Men ibland är det svårt att välja vad jag ska lyssna på. Men Harlan Coben skriver en hel del bra böcker och en del är fristående så det är bara att välja och vraka. När dessutom Reine Brynolfsson var uppläsare var valet lätt. Lyssnade tidigare på när han läste Håkan Nessers De vänsterhäntasförening och gillade hur han läste.

Pojken från skogen är en berättelse som innehåller mycket och är lite svår att förklara. När jag läser på bibliotekets hemsida vad boken handlar om så tycker jag inte riktigt att det stämmer. Men de ingredienser jag gillar med denna bok är huvudpersonen Wilde. Han har ett mycket oklart förflutet. Hittades i skogen som litet barn, ingen framträdde när han hittades alltså var det ingen som saknade honom. Han är värsta supermannen med karriär inom det militära, smart, cool och rik men bor i en husvagn som han dolt väl. Den starkaste relationen är till gudsonen Matthew. När han ber om hjälp för att leta upp en försvunnen skolkamrat gör Wilde så klart det. Det är början på en vindlande, mystisk härva av försvinnanden, makt, hemligheter och kärlek.

Som sagt spännande men också med en hel del humor. Gick och skrattade för mig själv i trädgården…

/Liselott

"Stöld” av Ann-Helén Laestadius

Ann-Helén Laestadius har tidigare skrivit flera barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken SMS från Soppero. Boken Tio över ett, som Tuija recenserat här i bloggen, vann Augustpriset 2016 i kategorin bästa barn- och ungdomsbok.

Eftersom jag tyckt om det jag läst av Ann-Helén Laestadius tidigare, blev jag nyfiken på Stöld som är hennes första roman för vuxna. Författaren är same och har sina rötter i Nedre Soppero.

Stöld utspelar sig i Sápmi, samernas land som sträcker sig över stora delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Trots att Sápmi är en så stor del av vårt land, är nog kunskapen om samernas liv och rennäringen inte särskilt stor i södra halvan av landet. Den här boken har alla möjligheter att ändra på detta.

Boken börjar med att den nioåriga Elsa tar sina skidor och stakar iväg över sjön bort till rengärdet. Hon vill visa att hon är stor nu, vill överraska familjen med att förbereda utfodringen av renarna. Men när hon närmar sig rengärdet hör hon en skoter på tomgång. Hon ser en man som håller i en blodig kniv. Är det hennes ren han har dödat, hennes Nástegallu? Öronen med märkningen är avskurna, men hon ser ändå att det är Nástegallu.

Elsa vet vem mannen är, men hon berättar inte för någon att hon sett honom och att han sett och hotat henne.

Hon får följa med när pappa åker till polisen och anmäler den dödade renen, eftersom det är hennes ren och hon hittade den. Men hon berättar inte att hon vet vem som dödat den. Trots att det varken är första eller sista gången Robert Isaksson dödar en ren, tiger hon om vad hon sett. Hon bär upplevelsen och ångesten ensam genom alla år.

Elsa har en storebror som heter Mattias. I grannhuset finns Anna-Stina som är två år äldre och liksom Elsa går i sameskolan i grannbyn. Anna-Stinas morbror Lasse är ett par år äldre än Mattias och bor ibland med sin systers familj. Det är framförallt de här två familjerna, och personer i deras närhet, som vi får följa genom boken.

Trots flera dödade renar rubriceras brotten enbart som stöld. Nástegallu dödades och lämnades kvar, ibland hittar man slaktade renar där innanmätet, horn och klövar ligger kvar i snön. Polisen har ingen möjlighet att komma när de larmas. De skyller på prioriteringar och stora avstånd.

De sista två tredjedelarna av boken utspelar sig tio år längre fram i tiden. Elsa har hunnit bli 19 år och jobbar extra i sin gamla skola. Samtidigt ökar trakasserierna mot samerna. När inget annat hjälper tar Elsa saken i egna händer och ställer säckar med slaktrester, som hon hittat, utanför polisstationen.

Konflikten mellan samerna och de som är emot rennäringen trappas upp mer och mer. Slutet av boken är väldigt spännande och närmast thrillerartad.

/Sara  

”Att överleva en sommar” av Camilla Prell-Weichl

En tät men samtidigt lågmäld debutroman - somrig och vacker på många sätt, även om den gör mig obehaglig till mods nästan hela tiden… vilket säkert är meningen! Här finns ett suggestivt mysterium som man hela tiden grunnar på som läsare, samtidigt som man bävar inför det… Vad är det som döljs hos Irma och Henrik egentligen?

Men det är Michelle det handlar om. Som är så fint och trovärdigt gestaltad, i all sin utsatthet. Michelle, vars mamma är jättesjuk och åker in och ut ur sjukhus mest hela tiden. Vars pappa ganska uselt tar hand om den enda dotter han har, för att istället supa runt med sina kompisar. Vilket gör att Soc till slut väljer att skicka iväg elvaåriga Michelle över sommaren, långväga bort till en gård där Irma och Henrik bor. En gård, ett hem, som är allt som Michelle inte är van vid. Ett hem där allt det vackra flödar, både Irma, hennes hem, hennes kläder, den fantastiska maten… Irma som visar sig ha varit konsertpianist. Som lever med, och passar upp på, sin make Henrik som dagar och nätter i ända sitter uppe på sin övervåning, knattrandes på sin skrivmaskin med sin forskning.

Efter hand börjar Michelle att trivas hos dem, trots alla i hennes ögon konstigheter, trots att hon inte känner sig helt bekväm med Henrik. Men Irma är svår att inte älska. Och ändå - trots att hon aldrig känt sig så sedd, så uppmärksammad som här, så är det något som inte känns helt bra - det är något som Irma döljer. Varför är hon så påpassad hela tiden? Varför får hon inte gå in i skogen? Till sjön? Ned i källaren? In i det låsta rummet?

Hemligheterna är många, frågorna och funderingarna likaså, och allt eftersom sommaren lider mår hon allt sämre i all förvirring. Och hur mår hennes mamma egentligen? Varför ringer aldrig pappa som han lovade? Ska aldrig den här, allt konstigare och allt obekvämare tillvaron ta slut?

/Tuija